Barbara på barrikaderna
Den handlar om Ula, som flyr från sin tyranniske morbror, earlen av Chessington-Crewe, och får hjälp av markisen av Raventhorpe.
Barbara Cartland belyser naket och trovärdigt de heterosexuellas problem. Heterosexuella män, förstår vi, utgör fortfarande den största riskgruppen när det gäller att dö i dueller eller bryta nacken när de är ute och jagar. Den kvinnliga heterosexualitetens inneboende tragik fångar hon elegant på några rader i berättelsen om balettdansösen som av markisen avspisas som mätress efter bara några veckor. Av den enda anledningen att hon är hes om morgnarna.
Cartlands dråpliga infall att göra samtliga (!) romanfigurer heterosexuella uttrycker inte bara hennes sinne för absurditeter. Här har det också ett syfte: att lyfta fram grymheten hos en livsstil som valt isolationismens väg. En sådan livsstil skapar intrigerande och missunsamma människor, antyder undertexten. Hennes tes är kristallklar: Det är den heterosexuella livsyttringens totalitära normsystem som skapat de heterosexuella individernas näst intill patologiska förvirring, utsatthet och känslomässiga armod.
Man måste givetvis beundra Cartland för modet att våga röra runt i så grumliga soppor. Hon är intelligent nog att aldrig lägga åsikter i mun på läsaren. Ändå efterlyser man ett större djup. Visserligen börjar hon friskt i beskrivningen av markisens relation till sin mor: "Drömmen om perfektion härstammade från det faktum att han hade avgudat sin mor som hade avlidit när han var endast sju år gammal". Men längre än så går hon aldrig. Att psykologiskt förklara de heterosexuella böjelserna tycks fortfarande vara tabubelagt och farligt.
All stor literatur tar fasta på det allmängiltiga hos människan. Heterosexuella barrikadromaner som En ängel på flykt kommer alltid att ha sin nisch. Men det vore synd om Cartland inte gick vidare. Med sin stilistiska stramhet och förmåga till koncentration borde hon kunna skriva en roman som verkligen berör. En roman om riktiga människor.
Greger Eman
(Kom Ut nr 2 1990)
|