Ungdomar och minimode
De som till stor del formade modet under 1960-talet var ungdomarna, framförallt de som föddes under 1940-talet. 1960 -talet dominerades av en framåtanda och experimenterande. Man provade på en mängd nya kläder medan andra redan befintliga kläder utvecklades och i flera fall förminskades och blev det så kallade minimodet. Till exempel blev kjolen och bikinin under 60-talet mindre och mindre. Den så kallade kortkorta kjolen eller minikjolen skulle i slutet av årtiondet vara just kortkort, vilket innebar att den skulle sluta cirka 20-25 cm ovanför knät. Bikinin skulle vara virkad och gjord av fyra trekanter. Flera nya, unga modeskapare kom in på modemarknaden och i England var den mest framstående Ossie Clark som du kan läsa mer om under länken modeskapare.

Inställningen till kläder
60-talets mode skulle inte visa vilken social grupp man tillhörde i samhället utan snarare tvärtom. Man ville sudda ut gränserna mellan olika yrken och sociala ställningar. Den ungdomliga stilen blev även modern i de lite äldre kretsarna.

Strumpbyxan
Under 60 - talet började strumpbyxor att användas betydligt mer än tidigare i och med att minikjolen blev populär. Utan strumpbyxorna skulle minikjolen inte kunnat slå igenom och utan minikjolen skulle troligen strumpbyxan inte blivit så populär. I slutet av 60-talet, närmare bestämt 1968-1969, kom den elastiska strumpbyxan ut på marknaden och ökade på strumpbyxans popularitet. Det var då den formbara strumpbyxan fick sitt genombrott.

Gatumode
I början av 1960-talet var chaneldräkter och raka strumpklänningar i Jersey med hög kraglinje modernt. Kläderna skulle även gå i bleka pastellfärger som rosa, ljusblått, gult och pistage.
Under 60-talet blev även det så kallade streetfashion- modet vilket på svenska kallades gatumodet, modernt. Flera modeskapare tog fram dessa idéer i sina kreaktioner. Ett av de plagg som då blev moderna var den kortkorta kjolen.
I och med att gatumodet blev modernt bildades det framförallt i England även en rad gatugäng och ungdomsgrupper som klädde sig på speciella sätt. En av de grupperna var "The moods" som blivit påverkade av beatnikrörelsen. De försökte även få idéer från de amerikanska collegen. The moods klädde sig i starka färger och klädesplaggen var stiliga kostymer och skjortor, smala slipsar, polotröjor och parkas, vilket är anorakkappor som går ner till låren.
Under 1960- talet var det som en regel att man skulle klä sig efter sin egen vilja och det fanns en attityd som sade: "allt går". Därför infördes det en rad små affärer kallade boutiquer, framförallt i England men även här i Sverige, där man sålde alla möjliga kläder. Det kunde vara andrahandskläder som var omsydda men även nya och gamla kläder. Det viktigaste var att det var billigt och att man att man kunde hitta det som passade ens smak. Eftersom 60-talet var ett ungdomligt årtionde så var det mest ungdomar som jobbade i boutiquerna. Dessa skulle ha en häftig inredning vilket innebar mycket mönster och färger, en bra stereoanläggning som spelade den senaste musiken, vilket oftast innebar musik från England.

Kvinnornas klädstil
Under 60-talet fanns det för första gången fler män än kvinnor i västvärlden och det ledde till att kvinnorna inte behövde konkurrera med männen och därför inte heller klä sig lika lockande. Istället klädde man sig ledigare och det blev vanligare och vanligare att kvinnor klädde sig i byxor både hemma och på arbetsplatsen. Det började med byxdressar vilket var en kombination av byxa och kavaj (en kvinnlig kostym) och gick sedan vidare till vanliga byxor och jeans. Efter 1968 hade byxorna blivit så populära bland kvinnorna, speciellt de unga under 20 år, att de oftare bar byxor än kjol. Detta ledde till något som har kommit att kallas unisexmode vilket innebar att män och kvinnor bar i stort sett likadana skjortor, byxor och tröjor.

Minimodet
Under slutet av 60-talet blev minimodet modernt vilket innebar att kläderna skulle vara tighta, små och inte ha så många detaljer. Tröjor slutade där revbenen slutade, byxorna satt åt som strumpbyxor och ärmhålorna var så tighta de kunde vara.
Som motreaktion till detta införde hippies maximodet vilket innebar att kläderna skulle vara extra stora i stället för små. Det bidrog även till att längderna mini, midi och maxi infördes. Mini innebar att klädesplagget skulle sluta vid stussen eller som längst mitt på låret, midilängden slutade mitt på vaden och maxi slutade vid foten. Det som införde midi och maxilängderna i modet var byxdresser och särkklänningar.
1967 var tjejernas idol "Twiggy" (Leslie Horney) som blev upptäckt när hon skulle klippa sig hos Vidal Sassoon, en av 60-talets modeskapare. Twiggy var en 16 - årig flicka som hade en midja smal som en sticka, kort pojkaktigt hår och hon var plattbröstad. Till följd av hennes trådsmala midja, som många flickor såg som idealet för hur man skulle se ut, började många tonårstjejer att banta. Det i sin tur ledde till att en ny sjukdom tog plats i västvärlden, nämligen anorexia.

Rymdålder och etnisk klädsel
Under 1968 och 1969 efter att Appolo 11 landade på månen blev rymden ett aktuellt tema och många rymdfilmer och serier började visas på biograferna. Några exempel är Batman och Star Trek. Detta rymd intresse ledde till en period som kallades rymdåldern (spaceage). Det innebar bland annat att kläder gjordes i alla möjliga material som plast, metall och andra konstgjorda material och många av kläderna gjordes genomskinliga. Rymdåldern spreds inte så mycket bland vanligt folk utan var mer något som modeskaparna tyckte var roligt att experimentera med och att se vem som vågade göra de djärvaste kläderna som kunde bäras på gator. Under samma tid spred sig även den etniska klädstilen vilket innebar att man klädde sig i kläder från andra länder som Indien, Afghanistan med flera. Dessa kläder smyckades med pärlor, broderier och fransar och var i granna färger. Anledningen till denna exotiska inverkan på modet var att ungdomarna började intressera sig för vad som hände i tredje världen. De tog även möjligheten att resa utomlands då priserna på resor var låga. De unga svarta i framförallt Amerika blev inspirerade av dessa strömningar inom modet och stärkte sin identitet genom bland annat demonstrationer. Genom att svarta blev mer och mer stolta över sitt arv började de låta sina naturliga lockar vara (tidigare hade de låtit rakpermanenta sig) och afrofrisyren blev modern även bland vita som lät permanenta sitt hår.

 

Hippiekulturen
Denna etniska inverkan på modet expanderade i hippikulturen som avslutade 1960-talets mode. Hippikulturens klädstil innebar att man inte klädde sig som modet sade utan hade på sig det man kände för (ett antimode infördes) vilket mest innebar färgstarka kläder som räckte ner till fötterna. Hippies förkastade minikjolen och införde maxikjolen. De bar allt från batikfärgade undertröjor, trasiga jeans och arméjackor med kulhål. Man hade gärna kläder från andra länder som indiska kurtas, sydafrikanska kankas eller marockansk kaftan. Det fick gärna se slitet ut och en del klädförsäljare började tillverka kläder som såg slitna ut redan när man köpte dem.

Modeikoner
60-talets första modeikoner var presidentparet John F Kennedy och hans fru Jackie Kennedy. Jackie tyckte framförallt om det franska modet men var även en ispiration till de franska modeskaparna. Hon gjorde starkt intryck på fransmännen under sina besök i deras land och tillsammans med sin med presidenten införde de ett nytt mode, den så kallade Kennedylooken.
Några modeikoner som verkligen anpassade sig till 60-talets mode var The Beatles. De utvecklade hela tiden sin egen klädstil efter det nya modet och hade en ny klädstil till varje nytt skivsläpp. I början av 1960 hade de kort hår, svarta snäva byxor och jackor med raka kavajslag. 1963 hade håret vuxit till kragen och kläderna som användes var cardins - kostymer utan krage. Desto längre årtiondet gick desto längre blev håret precis som modet sade och i mitten på 60-talet blev bandet inspirerade av The Moods och senare av hippikulturen.

Färger: bleka pastellfärger ersätts senare av abstrakta mönster i starka färger vilket i sin tur ersätts av grafiskt op-mönster i svart och vitt.

Speceage införs på allvar 1968-1969: byxkostym och overall i polyester och crimplene, i svart/vitt.
Kläder kunde göras av allt möjligt

Minimalismen genombrott
Vägran mot detaljrikedom syntes även i kläder
Kuben och rektangeln 60-talets grundformer
Kläder blev mer och mer tighta (berodde på syntetmaterialen)
1968-1970 ärmhålen jättetajta, tröjor revbenskorta, "
byxor satt åt som strumpor" efter 1968 bars oftare byxor än minikjol.
krogen: skjort och slipstvång.

unisex 1968-1970

kostymen dominerar herrarnas kläder, blev mer och mer tajt, detaljfattig och könlös
alternativ: raka gabardinbyxor, raka långa jackor med dold knäppning, figurslimmad skjorta eller bomullspolo.

60 talets slut: maos uniform trend – kamouflagegrön med utanpåfickor och ståkrage bars av både män och kvinnor och även av trista herrar
indiska kläder modernt
mäns utseende 1967: om oscar wilde: figursvängda jackor ii purpurfärgad sammet, häga skjortkragar med långa mjuka snibbar, manschetter med dubbla volanger, benslanka sammetsbyxor och halvlångt hår = new romantics, småtajta trikåkalsonger och små behåar.