Roy Ayers -the master of the vibraphone- |
||
|
Roy Ayers var under 1960-talet en av de främsta och ledande jazz vibrafonisterna i USA. Under 1970- och 80-talet ändrade han skepnad och inriktning, och kom att bli en av förgrundsgestalterna inom R'n b, och den 70-tals influerade jazz/funken. Under 90-talet har han återigen bytt skepnad, och anses numera vara en av trendsättarna och nyskaparna inom Acid Jazz rörelsen. Hans musik har ofta beskrivits vara årtionden före sin tid. Roy E. Ayers föddes den 9 oktober, 1940 i Los Angeles. Han växte upp i en musikalisk familj där hans pappa spelade trombon och hans mamma piano. När han uppnått den aktsamma åldern fem år, fick han sin första piano lektion av sin mamma, och därmed även en första introduktion till musikens underbara värld. Han började spela piano och innan han lärt sig att stava till sitt namn, kunde han jamma loss heta boggie-woggie riffs. Vid fem års ålder fick han även ett vibes set utav den berömda vibrafonisten Lionel Hampton. Det skulle dock dröja ända tills det att Ayers blev 17 år, innan började praktisera instrumentet på en mera seriös nivå. I takt med att hans intresse för vibrafonen växte, blev i 20-års åldern allt mera involverad i västkustens livliga jazz scen. Han började spela med olika artister som Curis Amy (1962), Jack Wilson (1963-67), Chico Hamilton och Greald Wilson Orchestra (1965-66). 1966 lyckade bassisten Reggie Workman övertala Ayers till att jamma med flöjtisten Herbie Mann på klubben the Lighthouse vid Hermosa Beach, CA. Det hela gick så bra att Ayers blev erbjuden ett stadigt fyraårigt gig med Mann på klubben. Ayers tackade naturligtvis ja och det hela ledde till att Ayers blev placerad i det direkta strålkastarljuset, vilket självfallet gav honom en enorm uppmärksamhet. Under denna period fick han även upp ögonen för andra sorters musik än den be-bop han vuxit upp med och hans musikaliska perspektiv växte därmed. Efter att ha deltagit på Mann's hit album, "Memphis Underground" och efter att ha spelat in tre egna solo plattor på Atlantic med Mann som producent lämnade Ayers Mann's grupp 1970 och flyttade till Manhattan, New York. Där kom han att bilda hans numera smått legendariska grupp vid namn, Roy Ayers Ubiquity.
Roy Ayers and his group Ubiquity in the mid 70s Tillsammans med Ubiquity spelade Ayers in flertalet skivor för Polydor med legendariska musiker som Sonny Fortune, Billy Cobham, Omar Hakim och Alphonze Mouzon. Från början var gruppen ett r'n b och jazz/rock band influerade av artister som pianisten Herbie Hancocks sextett, och den mer elektriska sidan av trumpetaren Miles Davis. Efter ett tag blev dock bandet mindre och mindre jazz influerat, och de började istället att skapa en mix av R'n b, funk och 70-tals disco som de sedan kryddade med jazz influenser. Deras koncept kom att leda till flera stora kommersiella framgångar. De största framgångarna kom med den numera klassiska jazz/disco låten "Running Away" från albumet Lifeline från 1977. En annan stor hit blev även låten "Everybody loves the sunshine" från 1976. En sång som än idag är flitigt förekommande på de flesta 70-tals influerade disco dansgolven runt om i världen. I början utav 1980-talet, inledde Ayers ett samarbete med den Nigerianske musikern Fela Anikulapo-Kuti som Ayers hade lärt känna under en nio städer lång turné i Nigeria 1981. Tillsammans med Kuti, bildade de skivbolaget Uno Melodic Records som Ayers hade vid sidan om sitt eget band och andra inspelningar. Tillsammans med Kuti släppte Ayers två skivor. Under 1990-talet har Ayers delat upp sin tid mellan att leda sitt eget band, uppträda live, komponera och producera för andra artister. Sedan slutet av 80-talet har han även haft ett framgångsrikt samarbete med den högt aktade och välrenommerade jazz klubben Ronnie Scott's i London. Tillsammans med sitt band Ubiquity har de uppträtt dels som officiellt husband men även med egna konserter vid ett flertal tillfällen. Gruppen har även släppt flertalet skivinspelningar inspelade live på Ronnie Scott's.
Roy Ayers in 1989 När hip-hopen och jazzen inledde sin uppgång i början av 1990-talet resulterade det i att Ayers gjorde ett gäst framträdande på Guru's Jazzmatazz album 1993 (han medverkar även på Guru's senaste platta "Street Soul" från 2000). Framträdandet blev en framgång för Ayers och resulterade i flertalet klubbspelningar i New York tillsammans med Guru och den amerikanske trumpetaren Donald Byrd. Ayers medverkade även tillsammans med ovannämnda, på Red Hot projektet Cool's aids kampanj 1995 där jazzens stora mötte hip-hopens nya jazz influerade lärjungar, samt på det ansedda salsa/soul albumet NU YORICAN SOUL. Roy Ayers är i allra högsta grad fortfarande väldigt aktiv som musiker och producent, och släppte under 1999 sitt senaste album Juice. Under december 1998 genomförde han bl.a en Skandinavien turné där han bland annat besökte Oslo, Köpenhamn samt Sverige, där han gav en konsert på jazz klubben Nefertiti i Göteborg den 9:e december, samt ytterligare en i Stockholm. Diskografi Roy Ayers: 1963 West Coast Vibes 1967 Virgo Vibes 1968 Stoned Soul Pictures 1969 Daddy Bug 1971 He's Coming 1971 Ubiquity 1972 Live at the Montreux Jazz Festival 1973 Virgo Red !973 Coffy 1974 Change Up the Groove 1975 Tear to a Smile 1975 Mystic Voyage 1976 Vibrations 1976 Red, Black and Green
1976 Everybody Loves the Sunshine 1977 Lifeline 1978 Let's Do It 1978 You Send Me 1978 Step Into Our Life 1979 Fever 1980 Love Fantsy 1980 No Stranger to Love 1981 Africa, Center of the World 1981 Music of Many Colours 1981 Feelin' Good 1983 Drivin'On Up 1983 Silver Vibrations 1984 In the Dark 1985 You Might be Surprised 1987 I'm the One (For Your Love Tonight) 1992 Drive 1992 Hot 1992 Wake Up 1995 Vibesman Live at Ronnie Scott's Music Club 1995 Nasté 1996 Essential Groove Live at Ronnie Scott's 1998 Live at The Montreux Jazz Festival (re-relase) 1998 Spoken Words 1999 Juice Medverkar på: (Notera att dessa skivor endast representera en bråkdel av alla de plattor Ayers har medverkat på. För utförligare info hänvisas till All Music Guide.) Guru, "Jazzmatazz" 1993, "Street Soul" 2000 Erykah Badu, "Mamas Gun" 2000 Eric Benét, "A Day in the Life" 1999 George Benson, "Absoulte Benson" 2000 Ronny Jordan, "A Brighter Day" 2000 Stolen Moments, Red, Hot + "Cool" 1995 Nu Yorican Soul Länkar: |
