Sweet Home Chicago...

- Sweet Home -

Chicago

Chicago skyline (foto: David Persson)

Precis i gränslandet till den Amerikanska mellanvästern vid den imponerande sjön Michigan's södra strand i delstaten Illinois, finner man USA:s tredje största stad Chicago. Längs dess strand härskar fortfarande Lake Michigans karaktäristiska och milslånga stränder, men likt en ogenomtränglig vägg växer sig sedan ca 100 år tillbaka en rad arkitekturiskt, eleganta skyskraporna sig gigantiska mot den blå himlen i dess bakgrund. Känd under namnet the Windy City har Chicago under åren gjort sig berömt som ett av USA:s främsta och mest kreativa musikaliska städer som stolt kan skryta med att ha fött fram både den elektriska bluesen, den traditionella gospeln samt starkt bidragit till jazzens utveckling under 1900-talet.

Men Chicago har under årens lopp även varit en hemvist åt alltifrån ökända gangsters till berömda politiker, till att under senare decennier kunna stoltsera sig som ett blomstrande exempel på ett av USA:s nya ekonomiska och finansiella centra. Under 1800-talets senare hälft växte staden snabbt under trycket från immigranter vilket bl.a. resulterade i en expanderande industrinäring som följd. I synnerhet kom koncentrationen av slakterier att stadigt öka under slutet av 1800-talet, vilket bl.a. ledde till att staden fick det komiska smeknamnet - Pork Town - den Amerikanska slakterinäringens stora huvudstad. I Sverige var Chicago dock kanske mest känt för att under 1900-talets början vara den andra största svenskstaden i världen efter Stockholm, sett till antalet invånare.

Otha's Soul Food restaurang på 47:e gatan, South Side Chicago. (foto: David Persson)

Om 1900-talets första år var relativt goda och välmående decennier för Chicago skulle 1920- och 30-talet däremot visa sig bli en instabil period för staden. Chicagos historia kom under en period av år att i stor utsträckning kantas av våld och massiv politisk korruption, vilket än mer späddes på av den djupa depressionen med start 1929. Den främsta orsaken till detta var stadens hemvist åt några av USA:s värsta förbrytare, vilket inte bara drog till sig våld och korruption utan även massmedial uppmärksamhet, främst av det negativa slaget. Mer eller mindre ökända gangstrar som Al Capone, Bugs Moran, Hymie Weiss, Big Jim Colosimo och Dion O’ Bannion höll under en period av år stadens alla maktorgan i ett järngrepp samt försåg Chicagos törstiga invånare med smuggelsprit av skiftande kvalité. Men vad som kanske framförallt har karaktäriserat Chicago, under främst mitten av 1900-talet, är nog trots allt inte glamouriska gangstrar och korrupta politiker utan först och främst stadens musikaliska bidrag. För att finna Chicagos musikaliska rötter måste man bege sig till åren efter första världskriget slut som kom att innebära inledningen av en omfattande omskrivning av Chicagos demografiska karta och så småningom även dess kulturella.

Efter att ha fått sin frihet i det amerikanska inbördeskriget började USA:s stora befolkning av svarta efter första världskrigets slut, att på allvar bege sig från den djupa södern norrut i vad som kom att kallas för the Great Migration. Efter att under cirka 150 år varit bundna till söderns hetta och slaveriets hårda förtryck och rasism sökte de nu komma undan historiens grymheter och börja om på nytt i norr. Redan åren efter inbördeskriget slut började svarta att emigrera norr men den stora vågen skulle inte komma förrän åren efter första världskrigets slut.

Under de följande decennierna ända fram till våra dagar kom miljoner svarta att färdas norrut till städer som New York, Philadelphia, Detroit och inte minst Chicago. Under åren 1915 till 1960 kom ca 500,000 av söderns svarta befolkning att emigrera enbart till Chicago. På sin färd förde de inte bara med sig en dröm om ett nytt och fritt liv utan även ett gediget musikaliskt arv. Det var ett arv som var djupt rotat i den Afrikanska kontinenten, genomsyrat av dess harmonier och melodiska rytmer men ändå djupt inspirerat och inkorporerat med den nya kulturen och alla dess musikaliska ingredienser. Genom att applicerade den gamla kulturens tankesätt på den nya kom de svarta slavarna att alstra helt nya musikaliska tankesätt tack vare den enorma kulturkrock som uppstod när två världar kolliderade. För ur slaveriets djupa förtryck och förnedring till trots, föddes en enastående musikalisk kreativitet som under arbetet på söderns bomullsfält tog sig uttryck i worksongs och spirituals. När de svarta slutligen fick sin konstitutionella frihet 1865 efter det Amerikanska inbördeskrigets slut, (i praktiken skulle det dröja ända fram till mitten av 1960-talet innan de blev lika inför lagen och än idag hävdar många att det finns brister i den saken) var det detta som utgjorde den musikaliska grundstommen och som kom att forma och påverka de framtida musikaliska exkursionerna i det nya landet.

Det dröjde inte länge förrän Chicago etablerade sig som en stor mottagare av den nya svarta befolkningen då staden både erbjöd jobb, högre löner samt ett allt mer expanderande "black community". Enbart mellan 1916 och 1920 vällde mer än 50,000 svarta in i Chicago och strömmen skulle inte minska, snarare tvärtom. Som så vanligt i den amerikanska historien fick de svarta finna sig i att bosätta sig på den mark som fanns tillbuds, dvs. i städernas mindre attraktiva områden. I Chicagos fall kom det främst att bli dess sydsida som under decennierna runt första och andra världskriget snabbt kom att bli ett centrum för den svarta befolkningen och dess kultur. Från att ha levt och arbetat på söderns bommullsfält och jordbruk slussades de nu in i överbefolkade svarta storstadsghetton som i stor utsträckning fortfarande idag lever kvar i flertalet Amerikanska storstäder. Knappa utrymmen, bistra snöstormar, politisk korruption, Chicagos storstadsanonymitet, och inte minst tunga arbete var för många hårda påfrestningar. Men, faktum kvarstod att de i norr hade fått det mycket bättre i jämförelse med livet i södern. Den konstanta känslan av fruktan, vanmakt och förödmjukelse som så ofta präglade livet i södern hade försvunnit och istället ersatts av riktiga jobb till hyfsade löner. Visst fanns rasismen även i de nord-amerikanska städerna men den var inte lika påtaglig som i södern där lynchningar och klanmöten tillhörde vardagen under 1920- och 30-talet. I takt med att befolkningen ökade kom mer eller mindre hela Chicagos sydsida att domineras av svarta och den Afrikan-Amerikanska kulturen. Indirekt trängdes andra etniska grupper sakta men säkert undan, medan många självmant flyttade för att slippa riskera beblanda sig med de nya grannarna och därigenom riskera stadens rigida samhällsuppbyggnad.

Många familjer levde i slitna hyreshus som denna familj boendes i medborgarrättskämpen Ida B. Wells Housing Project, Chicago 1941. (foto: Blues Online)

I inflyttningens kölvatten följde tidigt en rik, kulturell och social explosion på Chicago's sydsida vilket genererade i en rik flora av nattklubbar, teatrar och kyrkor vilka kom att växa upp som svampar ur jorden under 1930- 40- och 50-talet. Av stor betydelse var den sk Maxwell Street Market, lokaliserad på hörnet av Maxwell och Halsted, som under tiden för the Great Migration tjänade som ett musikaliskt andningshål och en social mötesplats för nyinflyttade svarta. För den som har sett filmen the Blues Brothers från 1980 så kan det tilläggas och sägas att det var just på denna gata som John Lee Hooker satt och jammade och var man även kunde finna Aretha Franklin's soul food resturang. Hit kom horder av nyinflyttade musiker från södern med sina gitarrer och munspel för att träffa andra musiker och inte minst för att jamma. I den allmänna villervallan av affärer, barer och restauranger som kännetecknade Chicago's legendariska Maxwell Street Market, träffades man efter jobbet på stålverket, slakteriet eller fabriken för att umgås och lyssna till musik precis som man hade gjort nere i södern. Maxwell Street Market var under denna tid en plats som fullkomligen genomsyrades av musik. Gathörnen och andra öppna ytor bokstavligen kryllade av blues- och jazz band och inte minst, karismatiskt predikande pastorer precis som i filmen the Blues Brothers. Idag återstår tyvärr väldigt lite av det ursprungliga Maxwell Street. Ägaren till marken, the University of Illinois of Chicago, har de senaste åren systematiskt och ytterst effektivt rivit ner majoriteten av de gamla klassiska byggnaderna utan någon som helst hänsyn till dess kulturella värde.

Hörnet Maxwell / Halsted sägs fortfarande ringa av ljudet av blues även om ytterst få av de ursprungliga byggnaderna finns kvar idag. (Foto: David Persson)

Jazzen, bluesen och gospeln som de svarta hade fört med sig till Chicago fann sig dock snabbt tillrätta i den nya miljön, och överallt tycktes klubbar och andra syndens nästen frodas tillsammans med nystartade, karismatiska baptist- och holiness församlingar. Man kan lätt tycka att de hade föga gemensamt, men indirekt fanns det en sak som förde dem samman och det var musiken. Även om de svarta kyrkorna till en början knappast spelade "syndens musik", dvs. jazz eller blues så blev klubbarna och kyrkorna en plattform och ett forum där svarta musiker fick stort utrymme för sin kreativitet och skapelseförmåga och där musiken kom att frodas. Likadant var det i alla större städer över hela den Amerikanska mellanvästern. En enorm flodvåg av svängiga grooves och sounds kom att svepa över städerna som fullkomligen exploderade i musikalisk energi men där den enhällige huvudstaden bland dem alla var Sweet Home Chicago. Det var där alla större artister bodde, alla nya trender skapades och där allting utgick ifrån för att sedan spridas vidare till New York, Kansas City, Philadelphia, Hollywood och andra stora städer. Få anade eller insåg under denna tid vidden av den oerhörda kreativitet, inspiration och musikaliska betydelse som skulle komma uppstå och frambringas i dessa små funkiga blues klubbar och vibrerande kyrkor. Ännu färre dess framtida kulturella inverkan på Chicago och världen som helhet.

Öppnat 1933 är Gerri's Palm Tavern vid 446 E. 47th Street en klassiker och samtidigt en av de sista kvarvarande länkarna till Bronzeville's historia. Hit kom regelbundet musiker som Muddy Waters, Quincy Jones, James Brown och Dizzy Gillespie för att umgås och lyssna på live musik. Den legendariska Regal Theater där alla stora svarta musiker har framträtt var förövrigt lokaliserad precis runt hörnet till Gerri's innan den flyttade till sin nuvarande lokalisering. (foto: David Persson)

Åren efter andra världskriget frodades Chicago's musikscen som aldrig förr. Gospeln hade framgångsrikt inkorporerats med bluesen under 1920- och 30-talet och blomstrade nu i vad som kom att kallas the Golden Age of Gospel. Bluesen tog under 1940-talet sina första stapplande steg mot en mer elektrifierade inriktning och fick stora framgångar under 1950-talet och sedermera en berömd baby vid namn rock 'n roll. Chicago's jazzscen, som till en början var starkt finansierad av Al Capone, var numera en ytterst stark, självständig och blomstrande musikform i staden. Tack vare musiker som Muddy Waters, Thomas A. Dorsey, King Oliver mfl, hade Chicago efter bara några årtionden kommit att etablera sig som the Home of the Blues, the Cradle of Gospel Music och som ett nytt jazzens Mecca efter New Orleans. På dess sydsida skapades under ett par kreativa guld decennier ett vitalt musikalisk fundament som fullkomligen fick hela staden att vibrera och gunga till rytmerna av blues, gospel och jazz.

Trots att det har skett många förändringar under årens lopp, så är än idag Chicagos musikaliska arv starkt levande och djupt rotat i stadens själ. Nu för tiden kanske man inte i lika stor utsträckning hittar bluesen och jazzen på Chicagos sydsida där det en gång begav sig, men dess själ lever synnerligen kvar som en vital och genomsyrande del av stadens digra kulturutbud.

Links

[Chicago Reader Guide to Music]

[Roy Ayers] [Albert Collins] [Klaus Doldingers Passport] [Grant Green] [Maceo Parker] [Fender Rhodes] [Hammond Organ] [Wurlitzer Electric Piano] [Roots of Music in Chicago] [Spirituals - the Roots of Gospel Music] [Gästbok] [Länkar] [Om denna sida] [Hem] [Maila Dr. Blues]