© Blackout ©

Det var redan för ett år sen dajvaredax började prata om att intervjua Blackout. Vi hade sett dem spela som förband till bland annat Monster. Musiken gjorde oss glada. Det berodde nog dels på att de själva såg så entusiastiska ut på scen och dels för att vi förvånades över att vi tyckte de var så bra. Melodiös enkel punkrock med coola oi-körer var inget man såg varje helg. Charmigt! Dessutom är det ju ett Umeband och vem vill inte stödja den hemmagjorda scenen (lite lokalpatriotism finns ju alltid medfött i våra hjärtan)? Speciellt kul är det när det inte handlar om hc som annars dominerat Umeå musikscen. Nej, Blackout spelar inte alls hc, inte ens pop som på senare tid invarderat Umeå. Förut beskrevs de av en recensent som "Rancids bortglömda småbrorsor". Så med influenser av bland annat Rancid och Ramones började historien om Blackout.
Hur som helst så blev våra gamla tankar återupptagna och praktiserades till slut den 23/4 på Café Station (the holy café). Tio minuter sena kom vi dit för att intervjua Mattias och Ronnie utan intervju... Följande mjölkade vi ur dem:

September -97 startades det alltså ganska nyfödda bandet Blackout. Det bestod då av Ronnie, Johan och Fredrik. Alla hade de spelat eller spelade i andra band. Fredrik i Blickpunkt, Guttersnipe, Extas-91 och Mc Nastys. Johan i Blickpunkt och Ronnie i Ingen Väntetid, Utopia, the Fitzgeralds och i metalbandet Oberon. Blackout ville spela enkel punk vilket de också började med. Det var kul så de fortsatte i samma stil. I oktober samma år kom Mattias in i bilden som har ett förflutet i banden Biscuits for Smut, No Concern och Seefour.
...De hade en spelning på Café Station i Umeå i november och blev uppmärksammade av Thomas på Premonition records (som även släppt t.ex. International Noise Consperacy, Slutstation Tjernobyl och Eclipse). Han släppte en vinylsingel, "Fight for tomorrow" med deras fyra allra först gjorda låtar. De fick lite spelningar här och där men så hoppade Johan av. Ganska stor del satt nog i att de inte var överens med hur texterna skulle skrivas, Johan ville skriva djupare och personligare texter medan resten ville skriva rak punk. De provade spela med lite olika sångare, en av dem var Love (svenskt uttal!) som tidigare sjöng i trallbandet Utopia. Det blev inte riktigt bra, men de fortsatte spela. Nu även i Örnsköldsvik och Skellefteå. Nej, de behövde en ny sångare och så frågade de till slut Lars i Slutstation Tjernobyl, trots att han säkert hade fullt upp med det bandet... Det visade sig att Lars var peppad och han blev Blackouts nya sångare och gitarrist.
...Nu är en ny vinylsingel med tre låtar på väg, den kommer ut vilken dag som helst och om ett par veckor ska de spela in lite nya låtar. Lars har kommit med idéer som enligt Ronnie och Mattias gett bandet ett hårdare sound, dock mer melodiöst men mer rock'n roll. Aningen mer Sick of it all? Jaja, en makalös blandning av Rancid, Ramones, Sick of it All, Backyard Babies med mera. Svårt att definiera men punk kryddat med oi-körer är de i alla fall eniga om att det är.
...När vi ber dem dra ett skämt drar Ronnie ett kasst blondinskämt som han höde på bussen; "Vad är det för skillnad på en smart blondin och ett UFO? Smarta blondiner finns inte..." Eftersom ingen av oss fyra tyckte det var något roligt skämt förändrade vi det till "Vad är det för likhet på Ace of Base och ett UFO?" Ace of Base finns inte... Ja, vi har avancerad humor.
...Efter låg humor spårade vi in på allvarligare saker. Nämligen vår stad Umeå. Kanske inte så dödsallvarligt men samtliga klagar i alla fall på att det finns för lite att göra, men tydligen inte Mattias och Ronnie. Ronnie hade en bra förklaring varför Umeå är en sån skitbra stad:
- Ja, eftersom att den är stor och har två broar. Man kan mötas och kommunicera och alla får ju plats... dessutom skulle vi aldrig kunna ta oss till vår replokal om de inte broarna funnits (har faktiskt aldrig tänkt på det /red.). Annars är det ju en hel del spelningar i Umeå. Minst en varje helg.
- Ja, det är ju kul, men det är nästan för mycket spelningar, påpekar Mattias (som förutom bandet jobbar på Hamnmagasinet något som ska likna ett ungdomenshus där han anordnar just spelningar). Besökarna blir ju så bortskämda. För att folk ska orka gå måste det vara ett stort band som spelar.
-Dessutom är det nästan bara på drogfria ställen spelningarna äger rum, konstaterar Ronnie. Det är ju bra på sitt sätt men färre kommer och stämningen är svårare att få igång.
...Utanför bandet jobbar alltså Mattias på Hamnmagasinet när han inte spelar Play Station eller filosoferar över om det är piercing att ha hål i tänderna. Ronnie jobbar på ett dagis/förskoleställe och roar sig med att dricka öl. Han spelar också i bandet Backbreaker (två ord?). Lars pluggar nån slags politisk historia på universitetet som Mattias och Ronnie chansar på att kalla Statsvetenskap. Sen spelar han ju som skrivet i Slutstation Tjernobyl också som släppt en ny singel nyligt. Fredrik jobbar på datorteket som webbdesigner. Ja, just det, han har ju gjort deras hemsida! Besök den på http://home.bip.net/sehlin Där finns lite av varje att läsa om bandet, bilder och sådant.

Detta är som vanligt inte hela intervjun, resten finns att läsa i Dajva #4.

.