ĐĪāĄąá;ū˙ ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ũ˙˙˙ū˙˙˙ū˙˙˙ ū˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙Root Entry˙˙˙˙˙˙˙˙ĀF†'˛ŽŗģĀMatOST˙˙˙˙˙˙˙˙†ÍOŦŗģ†'˛ŽŗģMM˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙MN0˙˙˙˙Î$@Ô ū˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙NDĐĪāĄąá;ū˙ ū˙ ˙˙˙˙ĀFMicrosoft Works MSWorksWPDocĐĪāĄąá;ū˙ ˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ūN__ °$ĩĐ˙˙˙˙˙˙˙˙e!Î$$ $&$&$&$&$  ‰‰ĀA„.áád&$˙˙˙˙Đ8$–c! Wills dagbok Jag var så rädd när jag stod där på trappan tillsammans med damen som tog hand om barnen ifrån London. Jag trodde inte att han skulle vilja ha mig. Jag som är så olydig och elak. Jag blev så lättad när han sa att jag skulle komma in. Tom Oakley heter han. Han är en bra bit över 60 år, en frisk, robust, kraftig man med tjock vit kalufs. Hans röst låter som ett åskmuller. Jag var på kyrkogården där träffade jag en ung kvinna. Hon hade långt ljust hår samlat i en fläta och hon hade rosiga kinder. Jag tyckte att hon var jättesöt och hon sa att hon tyckte att jag var artig, det kändes konstigt det har aldrig någon sagt till mig innan. Jag trodde att mr Tom skulle slå mig för första gången när jag sa att jag skulle döda hans hund. Jag blev jätterädd för den. Mamma säger att hundar är livsfarliga. Han sa åt mig att vi skulle gå in. Jag hade darriga ben och dimmiga ögon. Det kändes som om min kropp inte tillhörde mig. Jag höll på att svimma. Mr Tom lyfte ut mig genom fönstret och jag spydde. Efteråt kände jag mig som en trasdocka. Senare när jag mådde bättre gick vi ut. Mr Tom hade några ärenden att göra. Allting ser så konstigt ut här, inga höghus eller gator bara små gulliga hus och åkrar. Allting är så lugnt och stilla, inga bullrande bilar eller ropande människor. En del hus här har halmtak. Det ser ut som att det växer gräs på taken. Senare på kvällen läste mr Tom brevet från mamma. Han var arg. Han sa att han aldrig skulle slå ett barn. Det kändes skönt. Jag skäms över alla mina sår och blåmärken, det visar att jag är en elak pojke. Mr Tom berättade en bibelberättelse för mig eftersom jag inte kan läsa själv. Jag började gråta för att jag var så lycklig. Hunden var så snäll inte så elak som mamma sa att hundar var. Jag skulle få ligga i en säng, den var så mjuk och skön. Hoppas att mr Tom inte trodde att jag var otacksam. Idag åkte vi in till stan. Mr Tom sa åt mig att jag skulle välja en godisbit och en serietidning blev jag helt förstummad. Jag bara svalde och svalde. Jag har aldrig fått välja något själv innan. Tillslut tog jag en jordgubbsklubba. Klubban var insvept i svart- och vitrandigt papper och var formad som en spiral. När jag skulle välja serietidning kände jag mig helt hopplös. Jag kan ju inte läsa. Då sa mr Tom att han skulle läsa högt för mig. Då fick jag en härlig känsla i magen. Jag fick välja två manchester tyger i manufakturaffären. Jag tyckte bäst om det röda tyget men det säger mamma är en syndfull färg. Så jag tog ett grönt och ett mörkblått tyg. Jag kände mig alldeles omtumlad när mr Tom sa att jag fick gå och titta i målaraffären. Jag har aldrig sätt så många färger eller nyanser innan. Nancy Little har långbyxor i kyrkan . Något sådant har jag aldrig sett innan. Hos Nancy och mr Little bor Zack han har svart lockigt hår och är väldigt mager. Han är också evakuerad från London. Jag träffade honom igår när vi höll på att bygga ett skyddsrum. Han kom dit och hjälpte mig. Han är väldigt pratsam och trevlig. Jag och Zack fick följa med George, Ginnie och Carrie och plocka björnbär. De hade med sig en massa god mat. Så för första gången i mitt liv fick jag smaka chokladkaka, scoens och fruktpaj. George fick bära en del av mina björnbär hem för jag orkade inte men han retade inte mig för det. Idag var det fösta dan i skolan. Jag fick gå med de små barnen eftersom jag inte kan läsa och skriva. Det var oerhört förödmjukande. När jag kom hem berättade jag för mr Tom hur det hade varit. då sa han att han skulle hjälpa mig så att det gick snabbare. Jag fick börja med att skriva mitt namn. Mr Tom tyckte att jag var väldigt duktig. Idag är det min födelsedag jag har fått jättemycket presenter, jag har aldrig fått några presenter över huvudtaget innan. Jag fick en massa kläder och en väpnarhjälm. Jag fick också en bok, en äggkopp, en serietidning, ett kortspel och en massa, massa mer. Det finaste jag fick var det som mr Tom gav till mig. Det var ett stort och ett litet ritblock, två penslar och två färger. När jag var i kyrkan hade mr Tom ordnat ett överaskningskalas för mig. Det fanns jättemycket mat och en tårta överdragen med glasyr. Alla berömde mig för min teckning som jag hade målat i kyrkan. När alla hade gått så spydde jag över hela maten. Mr Tom trodde att det hade blivit för mycket mat och roligt idag och det hade han nog rätt i. Det var i alla fall den bästa födelsedagen som jag någonsin har haft. Idag har jag varit här i sju veckor. Zack fick en stor resväska från sina föräldrar . Jag har bara fått ett brev till mamma och det var adresserat till mr Tom. I Zacks resväska fanns det en massa pjäser som man spelar på teater. Det fanns också lite kakor och sånt. Han fick också ett par steppskor som han visade hur man gjorde med. Det tyckte inte Nancy om för det hördes alldeles för mycket genom taket. Jag, Zack, George och tvillingarna ska göra en tidning. Vi ska börja på fredag hemma hos mig. Det tog lång tid innan jag vågade fråga mr Tom om jag fick. Det tyckte han var självklart det är ju mitt rum. Jag ska vara med i kören, det var George som frågade om jag ville vara med. Miss Thorne ska sätta ihop en pjäs till jul och jag ska vara med. I morse kissade jag inte i sängen. Det kändes skönt, hoppas att det fortsätter så. Christine och Robert, två evakuerade barn, har fått åka hem. Så först fick jag spela Christines roll, alla tyckte att jag var jättebra. Och jag fick jättemycket uppmärksamhet. sedan frågade miss Thorne om jag inte ville spela Scrooge, det ville jag givetvis göra. Mr Buch har blivit inkallad så mr Tom ska spela orgel till kören. Jag trivs verkligen jättebra här. Jag har mycket roligare här än var jag hade hemma i London. Jag ska åka hem mamma är sjuk. Jag vill inte det nu när jag har fått börja i mrs Hartridge klass allt. Jag har jätteroligt här och jag har många kompisar. och så vill jag inte lämna mr Tom, vi är jättebra vänner. Jag ska åka redan om en vecka. Nu är jag tillbaka i London. Det är hemskt, mamma är inte alls snäll. Hon slår mig och så har hon låst in mig i ett litet rum. Hon tror inte på att det är jag som har ritat teckningarna, hon tror att jag har snott dom. Det är samma sak med presenten hon fick. n säger att jag har blivit ännu elakare än var jag var innan. När hon slog mig kändes det som om kroppen inte tillhörde mig. det kändes som om jag stod och tittade på vad hon gjorde med min kropp. När jag berättade att Zack var jude sa hon att jag hade blivit förgiftad utav djävulen. Mamma är så klen och liten och så är hon alldeles blek . Hennes läppar har ingen färg alls. Hon har en liten bebis i låda som hon har satt ett plåster på munnen. jag längtar hem till mr Tom och Zack och alla andra i Little Weirworld. Mamma har åkt härifrån och lämnat mig fastbunden i trappan med bebisen. Hon har inte lämnat någon mat eller någonting sådant om inte någon hittar oss kommer vi snart att svälta ihjäl. Det gör ont överallt efter alla blåmärkena. jag vill tillbaka till mr Tom jag vill inte vara här. Mr Tom hittade mig. Jag blev så glad när jag såg honom. Jag fick åka ambulans till ett sjukhus. där fick inte mr Tom vara hos mig. Jag hade mardrömmar och när jag vaknade tryckte sköterskorna in en spruta så att jag somnade igen. En man var där och hälsade på mig. Han sa att jag skulle få komma till ett hem. Det vill jag inte jag vill bo hos mr Tom. En kväll kom mr Tom in och tog mig med. Vi åkte till stationen och tog tåget hem, han kidnappade mig. Jag mår mycket bättre nu, innan hade jag förfärliga mardrömmar men de har gått över nu. Jag har vart ute lite och målat och nu har ben och armar blivit mycket bättre. Zack har också varit och hälsat på men jag blev bara ledsen för han berättade en massa som fick mig att minnas Trudy Idag har jag varit hos mrs Hartridge . Hon har en söt liten flicka. Jag vet nu att jag inte kunde hjälpt Trudy, jag kunde inte gett henne någon mjölk. Mr Tom ska adoptera mig. Det var några här i går och de skulle komma tillbaka med papperna. Tänk att nu blir mr Tom som min pappa. Jag, Zack och Tom ska åka till havet i två veckor och vi ska ha jätteroligt. Det här var sista sidan i min dagbok så nu kan jag inte skriva mer. e!{w{*,.i§˛F‚Py{}a ¤ Ļ ¨ î đ tfffffffffffffff o đ hj‚„†ęėîĐŌÔ}wy{‡‰qqqqqqqqqqqqqqqqqqqqq o‰‹Ļ¨Ēqsu“, ° C!E!G!I!K!M!O!Q!S!U!W!qqqqqqqqqqqqqqqqqqqqq oW!Y![!]!_!a!c!e!qqqqqq oe!Cđ ‰W!e!DEFGTimes New Roman`Ū RbĢÃßnw`¯˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙CompObj˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙E˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙