COXAS SEMESTERTIPS

Att vara hund på semester är inte alltid så lätt. Här ska jag dela med mig av
Coxas och mina erfarenheter av hundsemestrar. Givetvis kan jag inte känna hur
Coxa upplever våra semestrar ihop, men visst ser vi hundägare när våra kära hundar
mår bra och det gäller även under semestertid.
Min önskesemester med hundarna är England. Hittills har det blivit
en Hälsingesemester och en Värmlandssemester och i år en semester i våra trakter.
Förhoppningsvis får jag berätta om vår Englandsemester så småningom.

Värmland skulle bli semestermålet denna sommar. Jag prövade att lämna Coxa på
hundpang en dag, för att se hur hon skulle reagera på att vara bortlämnad. Det var
inga problem! Coxa var helcool, hon käkade som vanligt, bajsade på promenaderna
och uppträdde lugnt och sansat. Äntligen skulle Kent och jag kunna fara iväg själva
på semesterutan hundar. Gud vad skönt!
Problemet var bara att Kent ville inte lämna bort hundarna. Det hela slutade med att
jag började leta efter herrgårdar i Värmland där man skulle kunna ha med sig hundar.
Ska det vara semester så ska det förbanne mig vara semester, inte matlagning och
städning utan avkoppling på alla plan.
Sanning att säga så hade jag inte några större förhoppningar att hitta herrgårdar
där hundar skulle få bo, men tjurig som man är så skulle inget annat duga som
förstahandsalternativ. Jag sökte på herrgårdar i Värmland och otroligt nog så fann
jag direkt en hemsida med en herrgård där det stod att hundar var välkomna.
Jag ringde direkt och bokade tre nätter och det är sannerligen något som jag
inte ångrar. Bättre service och känsla av att känna sig välkommen har jag aldrig
upplevt som hotellgäst!
Herrgården heter Fryken och ägarinnan Kerstin , en sann hundvän med en enorm
feeling för hur gäster ska känna sig välkomna och speciella. Hundarna får en egen
säng, täcken, hundskålar mm. Ville man lämna hunden på herrgården, så var det
inga problem. Vi gjorde inte det, men det var fantastiskt att bara bli erbjuden denna
service. Ingenting extra kostade det för hundarna att bo på herrgården. Vi bodde i det sk
" rosa rummet ", ett härligt stort rum i rosa toner med en skön dubbelsäng att sova i.
Gissa om vi sov gott i detta rum! Priset per person " 295kr " och då ingick både
frukost och kvällsfika. Billigare kan det inte bli!

Selma Lagerlövs Mårbacka, " Bra parkering med skugga, fin trädgård att lukta i"

Rottneros park, " Enorma ytor att strosa på, här träffar man många hundkompisar"

Länsmansgården, " Bra parkering med skugga, matte och husse var rent lyriska när de
kom från middagen på hotellet. Vi fick varsin burk hundmat. Smaskigt! "

Gruvvandring vid sjön Mången, " En härlig tur på 4 timmar. Vi såg en älg, som luktade
mycket spännande. Hemska gruvhål som Kent och Caro undersökte"

Frykens herrgård, "Spännande omgivning med mycket älg och rådjur. Det fanns lukter
av dem överallt. Vi blev utstirrade av alla kor där. De var lite läskiga."

Det kändes lite tungt att resa från det fina vädret i Norrland. Gunilla och jag körde på natten
för att det inte skulle bli så jobbigt för hundarna. Första etappmålet var Backamo ca
i mil från Ljungkile. Platsen är en gammal militäranläggning där det anordnades korning av
beauceroner fre den 12/7. Vi orkade inte riktigt ända fram så vi la oss och sov i bilen
vid en rastplats utanför Mariestad. Fyra timmars sömn sedan bar det iväg igen.
Jag missade tyvärr det bästa! En av Lillsjöviks Beuceroner fick de högsta poäng
någonsin som en Beauceron haft på en korning. Den var tydligen inte en typisk Beaceron
utan rasegensskaperna stämde bättre in på schäfer enligt några jag pratade med. Jag fick
iallafall se några Satchmo-hundar. Trevliga hundar, inget gripande på lilla bytet och
relativt liten jaktlust. De avreagerade bra efter alla moment och var oberörda av skott,
men jag kände mig ändå lite besviken för jag hade hoppats på att få se lite mer "go"
i rasen. Det kanske hade varit annorlunda om jag fått se några av Lillsjövikshundar.
Anmärkningsvärt var att det brann av skott hela tiden under korningarna pga av att man körde
flera tester samtidigt. En hund som är lite skottberörd hade inte fått en rättvis korning om den
körts här.
De första två nätterna bodde vi på turisthotellet i Ljungkile, som är känt för att de har ca 400
olika sorters öl. Det blev en hel del öl den första kvällen. Favoriten blev ett klosteröl från Belgien.
Namnet har jag tyvärr glömt. Alkoholhalten betydligt högre än vanligt svenskt starköl och det kändes ...
Morgonen därpå for vi till Trollhättan för att "leka" på Teknicum. Skämt åsido så var stället vi besökte
mer för barn än vuxna. De var dock lite besökare så vi kunde experimentera i lugn och ro.
Var fanns alla barnen? Vid datorerna förståss! Eftermiddagen ägnades åt hundpromenader och
bad i Ljungkile. Inga problem att bada med hundarna om man höll sig lite på sidan om kallbadhuset.
Kvällen innan hade vi spenderat mycket pengar på både mat och öl, så vi beslöt oss för att käka
billigare. LK2 pizza med kebabsås smakade helt OK med Norrlands Guld till!
Nästa dag hittade vi en kanonfin badplats i närheten av Ljungkiles fotbollsarena. Det var en sjö
som fungerar som vattentäkt. Runt sjön gick en vandringsled och det fanns fina badhällar på flera
ställen. Vi vandrade längs leden och stannade och badade med hundarna på flera ställen.
Sedan bar det iväg söderut mot Kungälv. Så här efteråt så ångrade vi bytet av boendet, för
efter en god middag på Fars hatt i Kungälv (värsta goda efterrättsmåltiden jag ätit i hela mitt liv.
Det var bara att lasta på alla sorters goda tårter och pajer, frukt och jordgubbar) så ordande jag
en stuga via turistbyrån i Kungsälv. Den skulle ligga fint beläget ut mot kusten mot Tjuvkilsboden.
Visst det var inget fel på stugan, men man kunde inte röra sig någonstans med hundarna för stugorna
låg så tätt så vips var man inne på någon tomt. Promenaden till badet var rena helvetet, kors och tvärs
och det kändes som rena intrånget när man passerade nära en stuga. Här började fästinghelvetet!
Plockade minst 10 fästingar från bägge hundarna och likadant efter morgonpromenaden. Nä, fort
lämnade vi det stället. Packade ihop direkt efter morgonpromenan och for in mot Kungsälv igen.
Käkar frukost på Maxi och får ett tips på en badplats där hundar får vara. Man kör mot Kareby
och sedan till Ingatorp ca 1 mil utanför Kungälv. Fina hällor att ligga på och bra badvatten. Mycket folk
men inget problem eftersom hundar får vara där. Svänger förbi Kungälvs BK efter badet och träffar
Louise Pedersen som var instruktör på Luleålägret. Hon är även instruktör här för det är nämligen
träningsläger i Kungälv denna vecka. Vi snackar lite om fästingar och jag får höra att det är mycket vanligt att
fästingarna bär på Borreliabakterien. Alla kör med ett medel som heter Expo och är receptbelagt. Det
tydligen det enda som hjälper mot fästingar. Ångrar att jag inte tog reda på mer om fästingar innan vi for på
semester. Den enda förberedelsen var ett inköp av en fästingpincétt och den är rena katastrofen att använda.
Köpte iallafall ett receptfritt preparat efter denna information. Om det hjälpte är svårt att säga
för vi plockade minst 10 fästingar från hundarna varje dag trots att vi använt medlet.

Nästa anhalt var Varberg och vi anlände vid åttatiden på kvällen till vårt nya boende på hotell
Fregatten. Ett förstaklasshotell, men det var det enda boendet som gick att uppbringa i Varberg denna
kväll. I priset ingick som tur var en kvällsbuffé, så vi slapp iallafall undan matkostnaderna.
Hotellet hade rum där hundar fick vara men de var redan bokade, så hundarna fick ligga i bilen.
. Inte så kul, men de fick två promenader på kvällen och redan klockan sex på morgonen
fick de sin första morgonpromenad, så jag tror att det inte gick så stor nöd på dem.
Varberg är en mycket trevlig sommarstad med den långa strandpromenaden och
Varbergs fästning. Inga bad för hundarna, men vi passade på att sola på en fin sandstrand nära
det vackra kallbadhuset.
Vi hann dock inte se så mycket mer eftersom vi började vår hemresa
och på den var första anhalten Skara i Västergötland. Vi tänkte hinna uppleva lite av Arns hemtrakter.
Jag fick inspiration till detta eftersom jag höll på att läsa tredje boken om Arn av Jan Gilliou.
Vi bodde på kurorten Lundsbrunn, en jätteanläggning för konferenser och spasemestrar. De hade
endast ett hundrum som de hyrde ut och där fick vi bo. En otrolig lyxig anläggning med tre restauranter
och avdelningar för alla sorters kroppsbehandlingar. Vi åt en god middag där innan vi stöp i säng
av trötthet.
Nästa dag bar det iväg till Varnhems kloster, ett cistercienkloster som i Arnböckerna
framstått som en läroanstalt med mycket hög klass. Här hade Arns fostran till tempelriddare
börjat. Endast rester av murarna återstod, men man kände sig ändå andäktig när man gick runt
i de olika rummen. Bara tanken på att det hade varit fullt med aktivitet för omkring tusen år sedan
gör att tanken svindlar. All kunskap som fanns där; odling av läkande örter, bibliotek och skrivsalar
gjorde Varnhem till en plats att minnas även för oss. Kyrkan som låg bredvid, grundad på 1100-talet
var också mäktig att skåda. Här ligger tre folkkungar begravna samt Birger Jarl och hans maka
även de omskrivna i Arnböckerna. Det var mycket att smälta och när vi senare intog klosterkaka och kaffe
på Varnhems kykocafé var detta vårt samtalsämne. Man hade hittat rester av följande djur under
utgrävningarna: ko, gris, hästar, höns, rådjur, älg, katter mm, men inga rester av hundar. Vi funderade på
detta ett tag, men kom inte fram till någon logisk förklaring. I Arnböckerna nämns aldrig heller hundar, inte
ens i jaktscenerna som beskrivs. Vi hade tänkt orka med en sevärdhet till denna dag, nämligen Karlsborgs
fästning, Sveriges reservhuvudstad. Men otroligt nog hittade vi resans bästa badplats ca en mil innan KB.
Det var också en sjö som var skyddad som vattentäkt. ( Skyltat på väg 49 med vattentäkt och man kunde
köra ner med bil ända till stranden) Detta är bra för då finns det inga boende i närheten
av sjön och det innebär ofta mindre folk. Otroligt nog så var vi också alldeles ensamma där! Hundarna fick
vara lösa och bada. Det var en jättefin sandbotten så jag badade själv flera gånger. Vi var inte framme i
Karlsborg förrän vid fyratiden och värmen gjorde att vi hoppade över den guidade fästningsturen och fikade
istället. 1 h 45 min guidad tur hade inte varit något nöje i denna hetta! Det som återstod sedan var hemresan
på ca 70 mil. Totalt blev det 250 mils bilkörning denna semester och visst är det rätt jobbigt med bilsemester
när det är så fruktansvärt varmt, men kör man på natten så är det helt ok. Värre var det med alla fästingar
som vi fick plocka från hundarna morgon och kväll. De gjorde resan till något man inte vill uppleva en gång
till!

Badplats i Gaggsmark. Middag på Stefanusgården.	Igår kom vi hem från vår årliga lilla semestertripp. Den här gången blev det ingen lång resa utan vi höll oss till Västerbotten och Norrbotten. Första målet var Bjurö klubb, en udde ut i havet med en fyr från vilken väderleksrapporter lämnas varje dag. Många känner säkert igen namnet från väderleksrapporter i radion. Vi gick en sväng med hundarna och fikade sedan på vandrarhemmet. Varmaste dagen i år! Det var mycket folk, bl a två busslaster med pensionärer. Inget ställe som etsar sig fast i minnet dock. Förmodligen skulle man behövt en historisk bakgrund för att förstå den här sevärdheten storhet. Vi hade tänkt bo på Byske camping första natten, men som tur var det fullt där. Annars hade vi inte hamnat på Stefanosgården i Gaggsmark! En naturskön by, som dök upp som en idyll efter att ha kört några mil längs en dålig grusväg, kantade med tråkiga kalhyggen.Gästfriheten hos de som ägde Stefanosgården och det otroligt billiga priset gjorde gjorde den här vistelsen mycket minnesvärd. Vi var de enda gästerna och endast för vår skull fixade de middag. Ingen dålig middag heller! Började med sillförrätt och sedan plommonspäckad karré med egna grönsaker i salladen och eget bakat tunnbröd. Otroligt fräscht och gott!
Paret som driver Stefanosgården är två fantastiska människor, pensionerade med en vilja att skapa något som andra kan avnjuta och minnas.Anläggningen är en av många som är med i Svenska kyrkans turistboendeförening.Det är inget vinstintresse i deras drift(Stefanosgården) utan det viktiga är att det går runt så att de kan betala lånen för de byggnader de har uppfört. Ursprungligen är det här stället deras sommarhem sedan 38 år tillbaka. Morgonen därpå fick vi en visning av några utställningar, textil och glas som var mycket sevärda och hade jag haft mer kontanter så hade jag inhandlat en glasängel som kan hängas i tex ett fönster, nu blev det bara ett par stickade, pärlbroderade handledsvärmare. Otroligt läckra! Dom kommer jag att använda både som värmare och smycke.	Coxa kör intervaller i Marranäsvältan. Marranäsvältan
	Nästa anhalt på vår resa var en naturgeografisk turistsevärdhet, som heter Marranäsvältan.(Se ovan.) En ca 60 m djup och flera hundra meter lång ravin i sand. Coxa fick lite intervallträning när hon sprang upp och ner och hämtade pinnar som vi kastade ner. Innan dagens slutmål hann vi med en sväng på laxobservatoriet i Fällforsen. Vi såg inga större laxar, men två små ynka rackare som simmade i bakvattnet närmast glaset. Slutetappen den dagen var Storfallet i Piteå älven, Europas största outbyggda fors. En mäktig upplevelse som måste upplevas och som är svår att beskriva med ord. Vi hyrde en stuga i närheten och stannade en dag till, solade, badade och gick runt och njöt av forsens brusande krafter.
På vägen hem gjorde vi ett besök i Ostens hus i Burträsk, tittade på utställningarna som de hade och handlade lite delikatesser. Semestertrippen avslutades med en middag på värdshuset i Burträsk. Sedan var det raka vägen hem. En kort semester, men ovanligt trevlig och några upplevelser kommer finnas kvar i minnet en lång tid.

Bjuröklubb Mycket folk! Tråkig terräng, stenar och hällar, men en fin badplats där vi lekte
med pinnar i vattnet.

Stefanosgården Gaggsmark Fina marker att promenera i! Stefanosgården har två stugor där
hundar får bo. Bra badsjö, men vi fick inte bada för de var människor där och husse och matte tyckte
inte det passade att vi badade på en offentlig badplats.

Storfallet Jättehäftig bad i alla pooler! Väldigt halkigt bara! Att gå på alla träspångar var
inte så kul! Stugan vi bodde i var helt okej, men husse försvann uppför en stege då vi skulle gå och
lägga oss och vi såg inte honom förrän nästa morgon.

Marranäsvältan Härligt att springa i sandbackarna! Kul med renar i skogen!