Den 11/5 2011 somnade Coxa in på Vännäs veterinärstation.
Det finns inga ord för den känsla av tomhet som jag känner. Det är
inte samma värld idag som igår. Det är inte sant, jag drömmer, fattar inte
och vill inte förstå att du inte finns kvar hos oss längre. Lyktan som brinner
bredvid din kropp ger en rofylld bild av dig - du ligger lugnt och sover. Jag går
fram, känner ingen värme, håller min hand på din stela kropp. Var är du min vän?
Jag vill känna din varma kropp, hålla din kalla nos mot min kind, se in i dina varma
och glada ögon, ta på dina Coxaöron, men du är ej här längre. Det är sant! Du har lämnat oss!
Du är på väg, minnen kommer att blekna fast jag vill känna allt, minnas allt, aldrig glömma
vårt liv tillsammans och all den glädje och lycka du gett mig under dina 13 år.
Farvär Coxa!