Vad som senare kom att bli Rörelsen för ett Alternativt Samhälle (RSA) var från början en grupp av högstadiestudenter från Gdansk födda 1962-64. Den kulturella och politiska aktiviteten i gruppen startade i slutet av 70-talet. Det fanns alltid konflikter med fackföreningen Solidaritet-skolan som tenderade att samla oppositionen (som var väldigt bred, från nationalister till socialister).

Efter undantagstillståndet den 13 December 1981 opponerade sig gruppen aktivt mot staten, och beslutade sig runt 1981-82 att gå ihop med det underjordiska "Solidaritet". De erbjöd hjälp i form av en fotokopiator, men snart orsakade anarkistgruppens självstyre ett frysande av samarbetet. Samtidigt deltog anarkister aktivt i demonstrationer organiserade av Solidaritet och i distribution av tidningar och böcker.

1983 uppkom ett manifest för RSA, som kan betraktas som starten av gruppen. Sen 1983 började tidningen "Homek" ges ut av RSA, genom underjordiska kanaler. Dock blockerades snart några av dessa kanaler, efter nummer 2 om värnplikten, och nummer 7 om kyrkan. Anklagelser om provokation förekom.

"Homek" var för en ganska lång tid solidaritets-oppositionens främsta media, trots att den var väldigt kritisk av de underjordiska ledarna och Lech Walesa, som kritiserades för att vara för ivrig med att kompromissa med stalinisterna och för dess stöd av "själv-avgränsande revolution", såväl som deras tendens att vara folkets enda representanter. Tills nummer 14/15 förekom inte ens ordet "anarkism" i Homek, och tidningen var ganska närliggande mer radikala grupper inom Solidaritet.

Samarbete med lokala Solidaritet-kommittéer var alltid mer fruktbar än med fackföreningens ledarskap. Speciellt givande var samarbetet med kommittéen för Nowa Huta's (nära Krakow) metallurgifabrik, med vilken RSA utbytta texter för tidningar. Med Gdansk's kommittée för UNIMOR (elektronikfabrik) organiserade RSA förstamaj-demonstrationer.

Oförmögna att komma överens med Solidaritets ledarskap eller dess passivitet organiserade anarkister i Juni 1984 en Koalition av Oberoende Grupper, "Frihet", med olika oberoende ungdomsgrupper. Detta orsakade en hotfull inställning i början, men när gruppen arrangerade demonstrationer för politiska fångar utanför Brygida-kyrkan i Gdansk, där de flesta oppositionskrafter samlades (vad som är intressant är att det har ägt rum så kallade "anarkistiska mässor" - anarkistmöten i kyrkan). Prästen Jankowski kallade dessa demonstrationer "hemliga polisprovokationer" och "fientliga, okatolska krafter".

Det fanns ingen vilja för allmänt försvar av politiska fångar från Solidaritets sida. Två fall om aktivister som arresterats för att ha delat ut anti-värnpliktsflygblad ignorerades. 1 mars 1988 skrev arbetare från UNIMOR, från fem skeppsvarv och från ungdomsgrupper (Kämpande Solidaritet, Kämpande Ungdomsfront) och RSA, och WiP (Frihet och Fred, en anarkopacifistisk grupp) under ett dokument med en lista av politiska fångar, mestadels anarkister, som inte tillåtits publiceras av Solidaritets ledarskap i deras tidning.

Efter demonstrationer på första maj och 13 december 1985, där svarta flaggor först fanns på ett framträdande sätt, och efter en 40-sidors intervjuv med bilder publicerades i en tidning, blev RSA berömda. Sektioner bildades i Szcecin och Poznan, det var många möten, aktioner mot värnplikten, mot kärnkraftverket i Zarnowiec (det lades ned tack vare dessa aktioner). I Juni 1988 skapades tillsammans med grupperna TOTART och WiP det anarkistiska Interurban, som senare ändrat namn till Anarkisfederationen.

Det fanns färre och färre sammanhållande saker med vad som kom att bli av Solidaritet, som - förutom några små fraktioner - sålde ut syndikalismens ideal i gengäld för säten i parlamentet och kapitalistiska illusioner. Idag säger anarkister till solidaritet samma sak som de sa till post-stalinisterna: "Ner med regeringen!".

Janusz Waluszko, RSA - Gdansk, översatt av Mikael Altemark