Den politiska Scenen

Den viktigaste politiska utvecklingen i Jugoslavien är upplösandet av federationen i sex oberoende stater. Den här processen påbörjades under det tidiga 1970-talet, och snabbas nu upp. Jugoslavien kommer inte nödvändigtivs sluta existera, men var och en av medlemsstaterna kan försöka stärka sin position för att förhandla om en ny nationell struktur. Det är svårt att förutsäga vad för slags stat det nya Jugoslavien kommer att vara. Den politiska arenan är dominerad av starka nationalistiska grupper, som vill ha överhöghet för sina nationella stater; samt det kommunistiska partiet, som erbjuder den bästa ersättningen för demokrati och har en större Jugoslavisk synpunkt.

Den nya politiska pluralismen har favoriserat nationalistiska grupper på bekostnad av de som söker ett enat Jugoslavien, och de ekonomiska, kulturella och sociala banden mellan de sex republikerna hotas. Den här trenden är speciellt störande för anarkister, som vill ha slut på alla nationella gränser.

Det finns en risk för konflikt mellan nationalistiska grupper i vissa regioner. Till exempel har de albaner och romaner (zigenare) blivit utsatte för brott mot mänskliga rättigheter i södra Serbien. I hela Jugoslavien finns det diskriminering mot politiska och sexuella minoriteter. I vissa städer hänger grupper av ungdomar på stan bara för att vänta på att få spöa homosexuella.

Överallt i östeuropa är konservatismen på frammarsch. Till exempel har höger-traditionalister börjat dominera den politiska scenen i Kroatien. I det senaste valet i Kroatien lovade ett av de starkaste partierna att om de vann skulle de förbjuda abort. Medlemmar i några anarkistgrupper har gått med i de nationella kampanjerna för rätten till abort.

Folket i Kroatien har serberna som syndabockar för allt. I Serbien är det kroaterna och albanerna det skylls saker på. Rasismen ökar, och en våg av kollektiv paranoia sveper genom landet.

När folk talar om östeuropa som "ett laboratorium för frihet" borde de tänka på att de gamla nationalistiska idéerna har återuppstått som den dominanta ideologin.

Kommunistpartiets nedsmutsande av olika idéer har varit ett problem för anarkiströrelsen. Till exempel har de helt devalverat termen "självstyre". I trettio år var systemet kännt som "Kommunistpartiregerat självstyre". Anarkister står nu ansikte mot ansikte med den svåra uppgiften att förklara vad självstyre verkligen betyder.

Den Jugoslaviska Anarkiströrelsens Historia

Anarkismen i Jugoslavien kan spåras tillbaka till kampen mot Österrike-Hungerns tyranni och mot de turkiska imperierna under 1800-talet.

Under där här frigörelsekampen tog frihetliga på Balkan-halvön kontakt med figurer som Proudhon och Malatesta. Johann Most, den tyska anarkosyndikalisten, var något involverad med de slavonska anarkisterna. Serbiska anarkister bildade en organisation med hjälp av Bakunin, som de hade besökt i Genéve. En grupp i Makedonien, vid Jugoslaviens södra gräns, hade kontakt med en stark anarkistisk grupp i Bulgarien. Den bulgariska organisationen hade kämpat mot det turkiska styret, och var involverad i skapandet av en av de första balkanska republikerna.

Mordet i Sarajevo på den österrikiske Ärkehertigen Ferdinand utfördes av en som tillhörde en anarkistisk grupp kallad "Unga bosnien". Den här gruppen hade band med andra på den balkanska halvön, såsom en kroatisk ungdomsorganisation som hette "Rennässans" och de serbiska republikanerna kända som "Den Svarta Handen".

Mellan det första och andra världskriget mattades anarkiströrelsen ut under Kung Alexander den förstas monarki. Efter 1945 var den tvungen att arbeta under det kommunistiska partiets auktoritära styre.

Det tog plats en anarkistisk återuppståndelse under 1960-talet, tänd av studentrörelsen. Kontakter gjordes med grupper i Amsterdam, Frankrike, Italien och Spanien, och en representant sändes till IFA's (Internationella Anarkistfederationen) konferens i Carrara, Italien, 1968

Lagen förbjöd skapandet av en formellt anarkistisk organisation så anarkisterna opererade som ett nätverk av individer. De var involverade i kamp för medborgerliga, politiska och minoritetsgruppers rättigheter. Nära band formades också med miljö- och feministrörelserna. Anarkister har också varit involverade i ansträngningarna att starta upp fria fackföreningar.

Idag sprids anarkistisk propaganda genom proffessionellt producerade journaler, ungdomspressen och ett antal studentorganisationer.

Jugoslavisk Anarkism Idag

• Presentation av A!-gruppen (Ljubljana, Slavonien)

A! är en grupp av unga anarkister från Ljubljana. Förra mars började fyra medlemmar av A! arbeta med ett initiativ kallat "Vårt Projekt", en studie av vänstergrupper i Europa och USA

Vi hoppas att kamrater utomlands kan skicka oss information: vi är i behov av artiklar, böcker, fotografier, fanzines och personliga anekdoter. Syftet med studien är att undersöka vänsterns historia, förhållandena under vilka som vänstern och högern kan ta makten, och idéen att extremhögerns handlingar fungerar som balans mot den radikala vänsterns inflytande.

Punk-rörelsen är den mest influerande ungdomskulturen i Jugoslavien det senaste årtiondet. Punkband har gjort ett stort bidrag genom att sprida de anarkistiska idéer i Slavonien.

• Presentation av Autonomija (Zagreb, Kroatien)

Autonomija är det nya namnet för en gammal grupp vänner som har arbetat tillsammans under de senaste 10 åren. På grekiska betyder nomos lagstyre eller princip, och auto nomos betyder att du har friheten att arbete ut dina egna principer. Vi valde namnet för att frihet är vårt grundläggande och viktigaste värde.

Vi har ingenting att göra med den Marxist-Leninistiska gruppen i Italien som heter Autonomia. Vi liknar några av anarkistgrupperna i Västtyskland.

När gruppen bildades under det tidiga 1980-talet var dess medlemmar humaniora-studenter. Vi ville göra det klart att vi var en vänstergrupp, men oberoende av de officiella kvasi-vänster organisationerna.

Vi var äcklade av de stängda akademiska diskussionerna våra proffessorer hade, och blev intresserade av idéerna av de som publicerade den filosofiska tidningen "Praxis". Strax efter dess bildande, började gruppen delta i demonstrationer och visa solidaritet med människor som rättsligt anklagades av staten.

Senare vände vi oss åt kulturella aktiviteter, och blev involverade i politisk teater och 'happenings'. Till exempel hade vi en demonstration med banderoller utan text och uppläsandet av vår principförklaring backades av en saxofon.

Under dess nästa fas gick gruppen under namnet 'Svarog'. Svarog är en gammal slavonsk hednisk gudom som personifierade solljuset och naturen. Vid det här stadiet arbetade vi i en stor organisation som innehöll grupper andra än den som gick vidare som Autonomija. Vi fokuserade på miljö, freds och feministrörelserna. Svarog var en pionjärsorganisation - vi var den första gruppen i Zagreb som organiserade sig enligt frihetliga principer. På den tiden var den enda andra grupp som ungdomar kunde gå med i Socialistiska Ungdomsförbundet, eftersom regering försökte förbjuda alla oberoende politiska rörelser. Andra grupper följde vårt exempel och började anamma icke-hierarkiska sätt att organisera sig på.

Idag, under namnet Autonomija, är vi en liten informell grupp av vänner. Vi vill stanna på den här skalan, med en igenkännbar gruppidentitet, för vi tycker att det är det bästa sättet att hindra utvecklandet av informella och formella hierarkier. Vi är glada över att ha knutit kontakt med andra självstyrande grupper i Zagreb.

Den svåra och förvirrande politiska situationen i Jugoslavien betyder att anarkister måste använda en mängd metoder för att föra fram sitt budskap. Några kamrater känner att vi måste involvera oss i partipolitik, och några har valt att föra fram sina åsikter via television. Medans många frihetliga kommer att säga att vi kommer att korrumperas av att involvera oss i ett politiskt system som kontrolleras av etablissemanget, kommer det inte nödvändigtvis skada vår organisation. Den fruktansvärda politiska situationen i Kroatien betyder att vi måste övertala människor att söka anarkistiska alternativ genom de medel vi har till hands.

Vår senaste aktion var mot styrelsen av Ungdomskultur-centrat i Zagreb. När de försökte kasta ut alla som inte hade tillräckligt med pengar för att kunna se prydliga ut (som punkare, freaks, heavymetal-folk och skinheads) orgniaserade vi en demonstration.

Vår nästan aktion kommer att ta plats under eurovisions-schlagerfestivalen som hålls i Zagreb. Vi kommer att hålla en Motvisions-festival, en kulturell protest.

• Presentation av Kamov-gruppen (Frankrike, kommunicerar med Jugoslaviska grupper)

Kamovgruppen består av anarkister baserade i Frankrike, som spenderar sin tid i både Frankrike och Jugoslavien. Vi har tagit vårt namn från en kroatisk anarkist, Kamov, en författare och poet som dog i Barelone vid 24 års ålder.

Kamov bildades av unga Jugoslaviska anarkister som kommit till Frankrike, och är en informell grupp som utgörs av kamrater som är medlemmar i andra organisationer, inkluderande den Franska Anarkist Federationen och CNT. Vi har tre huvudsyften:

• Att hjälpa till att sprida anarkismens idéer i Jugoslavien
• Att organisera militanta aktioner som svar till situationen i Jugoslavien.
• Att informera den franska allmänheten, och i synnerhet den franska anarkiströrelsen, om Jugoslaviska frågor.

Under den nuvarande perioden av nationalistisk konflikt, och kollapsen av den centraliserande staten är det viktigt att få information som är fri från nationella fördomar ut från Jugoslavien. De nationalistiska grupperna bekämpar inte varandra bara i Jugoslavien, de är också involverade i ett propagandakrig utomlands.

Kamov-gruppen agerar mot alla former av nationalism. Vi motsätter oss kroatiska, slavonska och albanska nationatistiska separatister och Jugoslaviens och Serbiens expansionist-nationalister.

Vi har stött en uppsjö av mänskliga rättighets- och fredskommitéer i Jugoslavien. 1998, när fyra slavonska pacifister anklagades i en militär rättegång i Ljubljana startade vi en fansk stödkommitté. Vi höll den första protesten vid en Jugoslavisk embassad som inte inkluderade nationalistiska flaggor: det var också den första som organiserades av en vänstergrupp snarare än av nationalistiska emigranter. Med på demonstrationen fanns folk ur alla nationella grupper inom Jugoslavien:
Slavoner, Kroater, Serber och Albaner samarbetade i harmoni med andra östeuropéer och franska frihetliga.

Kamov sprider information om Jugoslavien genom 'Radio Libertaire', en FMradiostation som anarkister i Paris har. Vi är också aktivt involverade i den frihetliga och alternativa pressen, inkluderande den franska anarkistiska veckotidningen Le Monde Libertaire.

En månad dödade den Jugoslaviska polisen och armén en Alban varje dag. Som svar delade vi ut pamfletter på Paris universitet.
Kamov har sympatisörer inom Jugoslavien, och vi har starka band med oppositionsgrupper inom Slavonien. Vi erbjuder stöd åt alla frihetliga grupper, men samarbetar inte med marxister.

Vi förkastar helhjärtat idéerna om parlamentarisk demokrati och fri marknadsekonomi, och strävar efter att avskaffa polisens, militärens och politikernas makt i Jugoslavien.

Vår erfarenhet av livet i väst har visat oss att parlamentarisk demokrati inte kan lösa Jugoslaviens ekonomiska problem. Inte heller skulle den lösa den nationalistiska frågan: jämför med den nordirländska och palestinska/israeliska konflikten. Kapitalism är inte bättre än kommunistisk diktatur.

Efter det kroatiska valet var det starkaste partiet en grupp av ultranationalistiska fascister som leds av en tidigare general. Och trots det, har det många medlemmar. Jugoslavien tror att mångaparti-institutionen kommer att lösa alla deras problem. Vi är pessimistiska inför de framtida politiska utvecklingarna. Frihetliga börjar att organisera sig, men medans vårt mesta arbete har varit på den teoretiska nivån, är de nationalistiska aktivister ute på gatan.

Från The Raven 13, översättning Mikael Altemark