Historiskt Perspektiv

I Finland finns det nästan ingen anarkistisk tradition alls. Industrialiseringsvågen anlände ganska sent till Finland, och de första arbetarorganisationerna bildades först under 1800-talets sista sekel och under det tidiga 1900-talet. I (den socialdemokratiska) arbetarrörelsen fanns det mycket få anarkister; för det mesta tolstoj:ianska bönder och anarkokommunister. De översatta till exempel Kropotkins "The conquest of bread" och "Law and authority", som blev läst till stor del i bönderna och arbetarnas studiecirklar. När de fattiga inte hade tillgång till bröd och mat, gjorde de som Kropotkin var tillsagd i sin book och startade hungerupplopp. Ett annat frihetlig fenomen finns exempel på 1905, när Finland fortfarande var del av det ryska imperiet. Rysslands Tsar försökte mobilisera det finska folket åt sin armé, tusentals civila startade en stor civil olydnads-kampanj. Men dessa händelser var undantag: de flesta människorna i arbetarrörelsen var marxister eller andra sorters socialister och de flesta vapenvägrarna var nationalister.

1917 vann den Vita Armén inbördeskriget mot den finska Röda Armén (som var delvis anarkistisk: det fanns till exempel inte någon central kommitté vid fronten osv) och arbetarstyret krossades. Tusentals arbetare och politiska aktivister dödades eller sattes i fängelse. När politiskt arbete och agitation återigen var möjligt delades den finska arbetarrörelsen i två delar: Socialdemokraterna som ville arbeta parlamentariskt och marxist-leninisterna som startade ett sovjetvänligt kommunistiskt parti. De som inte gillade varken socialdemokrati eller statskommunism kunde inte överleva och den lilla anarkistiska strömning som fanns vittrade långsamt bort den politiska scenen i Finland.

Under de sena 60 och 70-talen kom anarkismen tillbaka, först i form av smågrupper. Vänsterrörelsen, som var mest centrerad runt Vietnamkriget och militärkuppen i Chile dominerades av den starka och dogmatiska marxist-leninist-stalinistiska studentrörelsen. Anarkisterna försökte få den att tänka i mera antiauktoritära cirklar. De dogmatiska leninisterna var snart borta från den politiska scenen och under 80-talet började miljö och feminist-rörelsen att bli mer aktiv och starkare. Den största delen av den gamla miljörörelsen är nu Det Gröna Partiet. Resten är fortfarande kvar i gräsrotsrörelserna tillsammasn med anarkister och andra civilsamhällesaktivister.

Den moderna anarkiströrelsen

Den första större anarkistorganisationen, Finlands Anarkistfederation, SAL, tillhörde i många år den Internationella Arbetarassociationen, men inte nu längre. SAL skapades 1987. Anarkistfederationen har ungefär 12 lokalgrupper över Finland och ungefär 250 medlemmar. Anarkafeministerna har sin egen organisation, Peppi i Helsinki. Syndikalisterna har också en egen organisation, Solidaritet, som är ganska fackföreningsorienterad och har också arbetat framgångsrikt med direkta aktioner i liten skala. I Helsinki och Jyväskylä har anarkisterna på universiteten sina egna grupper, i Helsinki Svarta Regnbågen. Några ekoanarkister har också sina egna grupper. Finska Anarchist Black Cross har på senare tid också aktiverats igen och de publicerar en liten bulletin om anarkister i fängelse och statlig repression mot människor överallt i världen.

Anarkister organiserar demonstrationer lite då och då, om frågor som t.ex ägandekoncentrationen inom massmedia, den dödsdömde Mumia Abu-Jamal, Turkiets smutsiga krig i Kurdistan osv. I mars 1997 ordnades en demonstration mot imperialism när Clinton och Jeltsin möttes under ett toppmöte i Helsinki, och symboliskt stöd för Zapatisterna uttrycktes.

Anarkister publicerar många pamfletter och böcker i Finland på grund av brist på sådan tidigare aktivitet. Anarkister har publicerat material av t.ex. Rudolf Rocker, Murray Bookchin, Spanska inbördeskriget, Bob Black, Stephen Condit (en finsk ekoanarkist-teoretiker), Rolando Perez, Zapatisterna, Alfredo M. Bonanno, Emma Goldman, Peter Kropotkin, Carol Erlich etc.

Det finns sex stycken anarkistiska tidningar, "Kapinatyöläinen" (Revolutionära Arbetaren), som kommer från Helsinki och till största delen är anarkosyndikalistisk, "Solidaritet", en syndikalistisk liten bulletin, det anarkistiska kulturmagasinet "Kaurapuuro" från Jyväskylä, den ironiskt namngivna teoretiska tidningen "Bombkastaren" från Joensuu, en liten ekoanarkistisk bulletin, "Vilda Nord" från Oulu och revolutionära "The spring of Change" från Tampere. Upplagorna varierar från 100 till 3000 exemplar per nummer. Ett bra projekt är en liten bulletin kallad handlingskalendern, som kommer ut varje månad och som är öppen för alla grupper och organisationer som sträver efter demokrati och jämlikhet. Handlingskalendern är full med information om grupper, aktioner, demonstrationer, happenings, seminarier, fester osv. Den är också väldigt billig så vem som helst kan köpa den, och har sammanfört många människor när de har hört om aktiviteter som andra individer och grupper har.

Texten är tagen från http://www.dlc.fi/~ravelre/ och översatt av Mikael Altemark