Socialekologisk aktion

Hur kommer du i kontakt med oss?

Du kan skriva till oss via email ekologisten@usa.net eller så kan du skicka brev på "vanligt" vis till:
Socialekologisk aktion
Box 34089
100 26 Stockholm
Du kan också komma till något av våra föredragscaféer eller möten, se nyhets-sidan och senaste Ekologisten för mer information.

Vad är SEA?

Socialekologisk aktion är ett nätverk av radikala miljöaktivister som funnits i olika former under olika namn sedan 1992.

Motståndshistorik

Under hela -91 hölls första måndagen varje månad Kulturkrockarna, trafikblockaderna, i Stockholm. Ur manifestationerna växte, till en början, ett fungerade samarbete mellan olika miljö och vänstergrupper fram. Men efter ett tag utkristalliserades en informell fast grupp (med folk från olika organisationer) som skötte all planering av trafikblockaderna. När krockarna upphörde, på grund av polisingripanden och trötthet, börjades diskussionen om hur arbetet skulle kunna utvecklas och förnyas. Bland annat planerades ett trafikseminarium på Medborgarhuset under våren -92 och en ickevåldshelg, sedmera Motståndshelgen, luciahelgen -92. Planeringen av Motståndshelgen, motorvägsblockaden nov-91 och kulturkrocken den 15:e maj-92 sköttes av samma folk från "kulturkrocksgruppen".

Motståndshelgen blev en pepp och ett flertal arbetsgrupper/aktionsgrupper bildades t.ex öppna aktionsgruppen, slutna aktionsgruppen, resursgruppen, öresundsbrogruppen, kvinnosabbgruppen och en grupp som planerade nya Kulturkrockar. Aktionsgrupperna tog det gememsamma nätverks-namnet Stockholm Roundtable of KulturKrockers, STRoKK. Nätverket samordnades genom stormöten och började stort med en mängd aktiviteter för att under året tyna ut allt mer.

Kulturkrocksgruppen genomförde en kulturkrock vid Sergel den 15:e maj-93, tynade sedan bort men "återuppstod" för att arrangera en manifestation den 10:e december -93. Resursgruppen och öresundsbrogruppen dog ut. Kvinnosabbgruppen genomförde inga aktioner utan gick upp i anarkafeministernas verksamhet och började arbeta feministiskt.

Den öppna aktionsgruppen tog sig namnet Kokosbollarna, efter en kokosbollsfabrik som revs för att ge plats för en dennisväg. Aktionsgruppen huserade in sig på Grön Ungdoms lokal på Pipersgatan. Första aktionen var en blockad av vägverket. Under hösten arbetade Kokosbollarna intensivt mot Vägverkets provborrplattformen, som tog tester utanför Djurgården inför Österleden. Mycket folk drogs in i gruppen (folk som hängde på söderkaferna, ung vänstrare, grön ungdom:are, fälbiologer med flera) och gruppen delades upp i smågrupper som skulle samordnas genom stormöten och nyhetsbladet Kokosbollen. Efter uppdelningen genomförde grupperna några mindre aktioner men tynade sedan bort som nätverk och kvar fanns bara en liten grupp.

Den slutna aktionsgruppen genomförde aktioner mot Mitsubishi, Bilistpartiet och företag bakom Dennispaketet I maj- 93 höll de en aktionshelg (där alla STRoKK-grupper deltog). Aktionsgruppen blev en länk som förde flera aktivister in i anarkistmiljön. Hösten -93 var gruppen med och öppnade anarkistcentret RSM, som varje måndag förvandlades till ekoaktivisthaket Cafe Monkeywrench ("Monkeywrenching" är amerikansk slang för ekosabotage). Under hösten -93 och våren genomförde monkewrenchaktivister några småaktioner (en offentlig bilsmash på Sergels Torg, monkeywrenchhelg och en hel del smashade fönsterrutor) under namnet Asfaltdjungelns Indianer.

Året -93 slutade med ett kaos inom alla grupper, det enda fasta var Monkeywrench och lokalen på Pipersgatan.

I feb -94 organiserade några kokosboll-aktivister en motståndshelg på temat civil olydnad, ett flertal nya aktivister strömmade till och flera arbetsgrupper för att förbereda ett tältläger vid Dennisbyggplatser bildades. Grupperna sammordnades genom stormöten. Men redan efter någon månad hade grupperna tynat bort och all aktivitet gått upp i stormötena. På Monkeywrench hölls öppna planeringsmöten (som dock inte ledde till någon fastare organisering). Dessa möten tillsammans resulterade i ockupationen av ett vägverksägt hus, som skulle rivas för att ge plats för den yttre tvärleden. Genom den sex veckor långa ockupationen engagerades runt 300 personer. Under ockupationen organiserades ett flertal vängrupper men dessa dog ut efter ockupationen. Efter ockupationen sögs en del av aktivisterna upp i anarkistmiljön eller gick med i några fastare organisationer, som Ung Vänster/Fältbiologerna, medans andra fanns kvar i periferin i aktivistmiljön (hängde på söderkafena, läste aktivistutskicket INFOrm). Få fortsatte dock med den ekologiska kampen och Dennismotståndet.

Ett försök till stormöte för ekoaktivister gjordes under hösten -94 och drog en massa folk, några försök till att bilda vängrupper gjordes men allt tynade bort. Några försök gjordes även (utan framgång) att rycka igång

Kokosbollarna, nu under namnet Olydiga Gröna, och några nummer av infobladet Kokosbollen gavs ut.

Våren -95 hölls öppna planeringsmöten för det radikala Dennismotståndet på Cafe Monkewrench. Under våren fördes en livlig diskussion om varför alla vängrupper hela tiden spårade ur och sögs upp av stormötena, varför de radikala ekoaktivistnätverken inte klarade av att hålla kvar aktivister och hur man skulle gå vidare med kampen. Det ekoanarkistiska nätverket Socialekologisk Aktion sattes upp, och ett utskick började komma ut varje månad. Inför den globala klimataktionsdagen i maj förbereddes aktioner och en gammal grupp Barba-ockupanter organiserade en rockgala mot Dennis i Häggvik. En ny motståndshelg organiserades, och återigen kom nya aktivister in och bildade vängrupper. Ett konkret resultat av de nya aktivisternas vängrupper blev en andra Häggviksockupation, Vilda Villekulla-ockupationen. Men få aktivister som varit med i Barba-ocku'n deltog, och efter några problemfyllda veckor, med långa diskussioner och konflikter med lokala kickersgäng, så flyttade ockupanterna självmant ut ur huset i Häggvik. Under hösten -95 spred sig en trötthet i Dennismotståndet, inga miljökafer hölls, flera aktivister började tackla av och några enstaka SEA-utskick kom ut.

Våren -96 gjordes ett nytt försök att rycka upp motståndet. En grupp SEA-aktivister träffades och diskuterade kring radikalt miljömotstånd och socialekologi. Försök att starta upp miljökafet igen gjordes halvhjärtat men allt ballade ur. Däremot startades blockader av tunnelborrningarna för Norra Länken, Dennispropaganda-kansliet ockuperades och nya aktivister strömmade till. En vängruppsbildardag på Brygghuset organiserades och Vängrupper mot Dennis bildas, med flera vängrupper och gemensamma stormöten. Under våren och sommaren genomför vängrupperna flera aktioner, mot kommunikationsdepartementet, vägverket och blockader varje måndag av vägbygget i Häggvik.

Under vintern/våren 1997 försökte vi få arbetet att bedrivas i vängrupperna och fungerade väl hyfsat. En kampanj mot Norra länken hade vi innan länken sköts på framtiden av regeringsrätten. Under resten av 1997 hölls arbetet samman mycket av tidningen Ekologisten. Kammpanjen mot motorvägsbyggena gick in i ett nytt skede. Vägbyggen påbörjades i utkanten av staden, mellan Huddinge och Haninge. Vi ockuperade skogen i Huddinge hela sommaren 1997 och lyckades den sommaren hindra skogsskövlingen. De som skulle skövla skogen utnyttjade dock ett hål i vårt vaktschema i början av hösten och med specialinkallade sågarbetare togs hela skogsområdet ned på några dagar, när vi kom dit och försökte blockera var bara en skogsglänta kvar att försvara.

Sedan började den stora kampen mot Södra länken. Den 22 december meddelade kommunikationsdepartementet att Södra länken skulle börja byggas snarast, och betalas med statens och Stockholms stads pengar, mellan 4 och 5 miljarder skulle notan gå på (en miljon per meter kostar alltså Södra länken att bygga!).

Tillsammans med bland annat Alternativ stad försökte vi organisera en del demonstrationer, men mycket av luften hade gått ur de andra miljöorganisationerna i Stockholm. I början av 1998 gjorde vi en mängd aktioner. Efter en serie aktioner där SEA-aktivister tagit sönder vägmaskiner stod bygget helt stilla ett tag. Polisen svarade med att göra husrannsakan hos flera aktivister och beslagta en stor mängd böcker, datorer, medlemsregister, foton, tidningar med mera.

Kampen mot Södra länken fortsatte sedan på sparlåga under 1998 och vår uppmärksamhet riktades i stället mot södra Stockholm där ännu en av det gamla Dennispaketets motorvägar var på gång att börja byggas - Haningeleden 1 (en del av Södertörnsleden). Under hösten 1998 bedrev vi en affischkampanj i Huddinge mot planerna på den vägen.

Kampen mot Södertörnsleden går förstås vidare. Under 1999 har vi dock börjat med en kampanj för den sociala miljön i Stockholm. Stadens politiska ledning gör nu allt för att göra Stockholm till en mer nyliveral stad. Detta sker genom utförsäljningar av kommunens fastigheter och bolag, kollektivtrafik m.m. En avstamp för en kampanj mot denna politik sker genom ett seminarium som vi anordnar 28-29 augusti 1999, i samarbete med Alternativ stad.

Kampen går vidare! Avanti!