Om filosofi , rättvisa , marginalskatter , det Sanna och det Goda.

Om det Sanna och Goda.
Då man börja rota för djupt i filosofin, så är det risk att man når
insikten att man är fången i ovisshetens grotta medan ett MTV-fladder
förvirrar. (Ovisshetens grotta påminner något om Platons grotta).


Det Sanna:
Descartes sa "Jag tänker alltså finns jag till". Det stora värdet av detta
var att det gav mig insikten att det finns nästan inget absolut bevis
eller kanske inget.
Ett Exempel: Stefan kan inte absolut bevisa sin existens för oss. Man kan
tänka sig att det inte är fullständigt omöjligt att Stefan är ett
datorprogram som några utomjordingar puttat in. Om Stefan kommer och
säger: här är jag, för att bevisa sin existens, så kan man inte vara
absolut säker på att han inte är en falsk identitet. Om han nyper en i
armen kan man inte bevisa att man inte drömmer.
Stefan kan inte själv absolut bevisa att han har två ben.

Om man har krav på absoluta bevis kan man lägga av med att försöka
utvecklas intellektuellt. Det går inte bevisa fullständigt vem som är
mördaren och rättssystemet faller. Om alla struntar i det goda och sanna så
förfaller kulturen, vetenskapen och politiken. Vi blir som en burk med
mikroorganismer som konkurrerar, förgiftar varandra och äter varandra.
Om vi fullständigt struntar i sanningen, så kvittar det om jorden är platt
eller om vi lever på insidan av en boll.
Jag tänkte att man måste försöka kravla sig upp ur ovisshetens grotta.
Jag undviker ordet absolut bevis och nöjer mig med att söka sanningen.
Inom vetenskapsteorin finns några filosofiska riktningar, som nämner en
del förnuftiga saker. T.ex. upprep-barhet av flera oberoende forskare,
statistisk signifikans, dubbel blind test, teori skall överensstämma med
experiment osv.
Jag accepterar att vi inte kan bevisa något fullständigt, men för att
ingen med lögner skall kunna manipulera oss hur som helst, så bör vi
sträva efter sanningen.

Det Goda:
Vad man menar är Gott varierar självklart mellan individer, kulturer och i
tiden.
En person kan försöka definiera det goda genom att räkna upp vad han menar
är gott.
Det abstrakta begreppet det Goda använder jag ofta på ett annat plan.
Jämför med en godispåse med godis. Det Goda är påsen och det som är gott
är godiset. Det goda kan uppfattas som ett mängdbegrepp som inte varierar
mycket i betydelse, medan det kan bestå av vilka element som helst. (Jmf.Platons idévärld?)

Jag använder begreppet ofta i en kollektiv betydelse, Det goda är inte
detsamma som individens tillfälliga njutning och inte detsamma som
snällhet. Helst vill man finna det tidlösa.
Jag tror att fredsforskaren Johan Galtung funderade på om inte
mänskligheten kunde enas om att försöka minska den totala våldsnivån. Han
nämnde fysiskt, psykiskt, strukturellt, ekonomiskt, latent, manifest våld
mm. (Svält är ekonomiskt eller strukturellt våld.). Det är åtminstone en
intressant tanke att försöka finna det gemensamma.
Mahatma Gandhi tror jag sagt "endast Gud vet vem som har rätt att döda
vem". Om Gud inte finns så vet ingen vem som har rätt att döda vem. Gandhi
har även sagt "Gud är inget annat än sanningen".

Jag håller fast vid att det är ett helvete att definiera det Goda.
Jag förenklar min filosofi till att postulera att man bör sträva efter det Goda.

Politik rättvisa:
Kompetens är kanske ett manipulationsbegrepp, som några använder för att
roffa åt sig mer.
Kan man bevisa att det är rättfärdigt att en mäktig herre skall kunna
vältra sig i 100 ggr. mer lyx än en lågavlönad kan.
Kan man bevisa att en högavlönad är värd mer än en fiskare, bonde,
snickare, labassistent, städare mm. De lågavlönade kan ha ytterst
värdefull kunskap eller utföra ett absolut nödvändigt jobb. Det kan även
finnas lågavlönade som hamnat där av diverse omständigheter men som skulle
kunna göra en stor insatts på annat arbete.
Det går inte att bevisa att klyftorna är rättfärdiga. Klyftorna kan bero
på maktposition , förmågan att roffa åt sig eller att de utnyttjar en
tillfällig specialkunskap i dold utpressning.
Kan de inte räcka med att de rikaste kan vältra sig i 7 ggr. mer lyx än
den lågavlönade. De kan ju ha 7 ggr fler hus, 7 ggr fler bilar, äta 7 ggr.
mer entricote, supa 7 ggr. mer, äta 7 ggr. mer godis, resa 7 ggr. mer och
röka 7 ggr. mer. Jag kan inte begripa att de vill ha ännu mer. Om man
tar hänsyn till existensminimum, så skulle jag gissa att maxilönen borde vara
mellan 20-25 000 (1996). Det går inte att bevisa att de ännu rikare inte är
parasiter. De stirrar sig blinda på detaljer och jämför sin lön med någon
som ligger närma dem.
(Jmf. Akilles och Sköldpaddan och marginalskatter)
De kanske tror att de är värdefullare människor ju högre lön de har.
Jag retar kanske upp för många nu .

Alla verka gnälla om högre lön. För att inte verka gnällig, så har jag ett nytt argument.
De som tjänar dubbelt mig i nettolön är skyldiga att göra dubbelt så mycket arbete som mig.
De kan jobba dubbelt så länge med samma effektivitet, eller åstadkomma dubbel nyttig
produktion jämfört vad vi lågavlönade skulle åstadkomma i samma position.

Akilles och sköldpaddan:
De gamla grekerna hade ett logiskt problem.
Akilles skall springa i fatt sköldpaddan. Akilles springer tio gånger fortare och
sköldpaddan är 100 m före Akilles.
Då Akilles hunnit 100 m så har sköldpaddan hunnit 10 m. Då Akilles hunnit
kvarvarande 10 m så har sköldpaddan hunnit 1 m, osv. i all oändlighet.
Slutsats Akilles kan aldrig springa i fatt sköldpaddan.
(Obs orginalet är anorlunda med 20 m mm.)

Vi vet att slutsatsen är fel, men varför?.
Det blir rätt om man använder ett fast koordinatsystem där båda rör sig och man
beräknar positionen absolut vid olika tidpunkter, med hjälp av hastighetsbegreppet.

Marginalskatter:
Det finns en liten likhet i debatten om marginalskatterna, där man stirrade på det
relativa, om lönen ökar så ökar skatten så mycket.
Man får perspektiv, då man tittar på hela beloppen.
Sänkta marginalskatter betyder ju att de rika får större skatteminskning relativt
låginkomsttagarna. Om inga andra åtgärder görs, så kommer sänkta marginalskatter
att betyda ökade klyftor.
Min tolkning av vad TV, ansvariga mfl sa, var att:
det är bra för Sverige med ökade klyftor mellan rika och fattiga.
(Jag har inte märkt några viktiga motåtgärder och klyftorna har ökat.)
Under den långa debatten hörde jag endast en kritisk röst och det var när Gunnar Sträng
sa ungefär att "marginalskatter är ett problem för de välbeställda".
Det fanns säkert en del skatte problem, men det kunde man lösa på andra sätt än
att öka inkomstklyftorna.
Under den mycket långa diskussionen visade TV på en hemsk enögdhet.
TV borde tydligt förklarat kopplingen mellan marginalskatter och inkomstklyftor.
Om man sänker skatterna endast för de lågavlönade, så ökar marginalsskatterna.

(Den underbara barnboksförfattaren med Pomperipossa önskade vi nog alla en god ekonomi,
det är hon värd. Men fanns det inte andra vägar.?)

Christer Nylander
Hem index

1998
CCON