Dag 6 - söndag 10 juni

Exeter - Stourton - Gatwick och hem till Sverige

Sista dagen på vår resa. Dags att packa och åka hem. Redan i går kväll packade vi ner alla växter som vi köpt under resan. Krukor och jord tar plats och väger, så det gällde att skaka av så mycket jord som möjligt utan att växterna tar skada, sedan stoppa i plastpåsar med lufthål och hoppas att allt skulle klara resan hem.

Var lade vi alla böcker  som vi köpt? Hur ska allt få plats i väskorna? Och hur ska allt få plats i bussen! Dee har med bävan tittat på när vi varje dag släpat med oss fler och fler växter hem från exkursionerna. Men jo, naturligtvis gick allt in med lite pusslande och vi vinkade adjö till vandrarhemmet som varit vår bas de senaste dagarna. Vi rullar västerut på A30 och A303 mot Stourton och resans sista besöksmål Stourhead.

Stourhead kallas ibland "en av de finaste landskapsparkerna i världen". Med min ringa erfarenhet kan jag inte bedöma om det stämmer, men nog tog den stundtals andan ur mig i alla fall. Det började redan när vi passerat entrén och var på väg mot ingången till själva landskapsparken. Längs vägen upp mot Stourhead House står en rad äkta kastanjer [Castanea sativa] planterade omkring år 1500! Det är nästan ett kvarts sekel innan Gustav Vasa red in i Stockholm som Sveriges kung. Perspektivet är svindlande!

Kärnan i anläggningen är den sjö som bildades när Henry Hoare II på 1740-talet dämde upp den lilla floden Stour. Runt sjön planterades träd och skapades byggnader och scenerier enligt tidens romantiska ideal: en bro som ingenstans leder, ett Pantheon och ett par tempel till Apollons och Floras ära, grottor och vattenfall  mm. Stourhead gick i arv inom släkten Hoare fram till 1946 då anläggningen skänktes till The National Trust som äger och förvaltar den idag. Förutom landskapet som i sig är sevärt finns många unika träd här. Katalogen upptar ett drygt hundratal, planterade från 1500-talet och framåt.

Efter en sen lunch embarkerade vi så bussen igen för sista etappen mot Gatwick och hemresan med Stirling Airways till Kastrup.

På vägen bjöd Rolf på lite historisk bildning om hur romare, kelter, saxare, vikingar och andra folkslag påverkat landskapet, vägnätet och språket under de senaste tvåtusen åren. Spåren finns ännu kvar: vi färdas fortfarande på resterna av romarnas spikraka härvägar och ortnamnen skvallrar om vilket folkslag som regerade när staden grundlades.

Tack Karin, Inger, Peter och Dee samt alla nya vänner för en fantastisk vecka!