Cliff Weinmann, 1999-03-16.
Innehåll
Vi har upplevt nittonhundratalets starka vetenskapliga och tekniska utveckling, som i så mycket har underlättat våra liv. Men vi har även sett de stora världskrigen och det kalla kriget, liksom den krigföring på det inre planet, som i vardagen - på många fronter - försiggår mellan människorna. Vi lever enligt Martinus i ett ragnarök. Individen tenderar bli till fånge i tid och rum. Det är en tid som förutom genombrott även kan karakteriseras av sammanbrott.
Under en tid har jag funderat en del runt frågor om individens ansvar i ett större, samhälleligt sammanhang. Vårt område för möjligt ansvarstagande - vårt myndighetsområde - ökar ständigt genom utvecklingen. Samtidigt finns en stark tendens i kulturen till att man vill undandra sig det fulla ansvaret för tanke och handling. Detta kan ske genom att undervärdera betydelsen av verkningarna, eller rent av genom att göra andra ansvariga för dem. Man skönjer en stark individualisering och vidgning av människors upplevelsesfärer, men även en tendens till kollektivism och likriktning. Internationalism kämpar mot nationalism; demokrati och diktatur tycks befinna sig i en ojämn dragkamp.
I både gamla religiösa urkunder, i profetior och i nyare andligt vetenskapliga rörelser talas om en global kris, som avföder en moralisk livsförnyelse och en total omorientering av människors medvetanden och livsmöjligheter. Humana ideal lyfts fram och stimuleras av det som Martinus kallar den nya världsimpulsen. Vår evighetsnatur blir åter synlig och kräver yttre uttryck. Vi skall i denna artikel se närmare på möjliga positiva samhälleliga och sociala aspekter av denna impuls.
Författaren, kurs- och föredragshållaren Per Bruus-Jensen har under sextiotalet erhållit personlig undervisning omfattande tusentals timmar av Martinus. Han har haft unika möjligheter att ställa frågor även om sådana ämnen, som ej detaljerat eller ens alls nämns i Martinus eget verk. Bruus-Jensen har systematiserat en del av detta stoff till en mycket omfattande korrespondenskurs, vilken Martinus till ca 80% hann kontrollera beträffande riktighet. Denna kurs föreligger numera som bokverket "X" i fyra delar. Jag vill varmt tacka författaren för den inspiration detta och andra hans verk, liksom en inspelad samtalsserie i radio, inneburit för denna artikels tillkomst. Bitvis följer jag hans tankar - och formuleringar - mycket nära.
Länge stod väsendets längtan till livsförnyelse genom inveckling i materien, driven av skapelseprincipens mörka utstrålning. Dock har människan nu i långliga tider i kraft av den religiösa principen vänt sig till ett högsta väsen med sina böner om att få leva i ljusare tillstånd än dem hon kände till. Och verkligen - den ljusa utstrålningen har under senare utvecklingsepoker intensifierats dramatiskt i jordsfären. Längtan har på olika sätt fått svar genom religiösa förgrundsgestalter såsom Rama, Krishna, Buddha, Kristus och Muhammed. På senare tid har svaret även kommit på ett mer opersonligt sätt genom vår tids starka intelligensutveckling och därmed begynnande vetenskaplig kultur. Och de lidanden människan genomgått och genomgår skapar en längtan efter att direkt kunna förstå Guds vägar, de som kallats outrannsakliga. Detta har manifesterat den andliga vetenskapen, först som teori, efter hand också som begynnande högintellektuell självupplevelse.
Vi ser hur utvecklingen inom vetenskap och teknik skapat förmåner, som på många sätt gett oss ett ljusare och lättare liv med mer fritid. Men vi ser också hur de nya landvinningarna använts i dråpets tjänst. Teknikens möjligheter tenderar att missbrukas för makt och vinning. Det skapas mörka tillämpningar och det goda som ändå skapas kommer inte alla till del. De många är undertryckta, utnyttjade, ja närmast livegna i arbetslivets slaveri. Djurets närvaro i vårt inre har sitt höga pris. Etik är i dag inte - i alla läger - ett helt populärt ord. Första världskriget efterlämnade ca 10 miljoner döda, det andra ca 53 miljoner. Men denna gigantiska lidandesumma är ändå nästan bara att betrakta som en bagatell jämfört med de miljarder som genom tiderna - genom olika inkarnationer - dött en onaturlig död genom dråp, konkurrens, diktaturens skördar, sjukdom, fattigdom, olycksfall, bristande näring - och så fått offra sig på den dräpande principens altare. Här kan man kanske skönja att många karmatiska rörelser igångsatts, som ännu inte har skördats till fullo.
Det ekonomiska system som möjliggjort internationell handel och investeringar i arbetsbesparande fabriks- och maskinanläggningar har också skapat både en miljöbelastning riktad mot vårt makrokosmos, en hälsobelastning i vårt mikrokosmos och en stor snedfördelningar av resurser, som främst drabbar vårt mellankosmos. Arbetslösheten har blivit permanent. En stor del av världsbefolkningen svälter, medan mat bränns eller grävs ned på annat håll. Fler och fler har de senaste årtiondena insett att skapandet av ett gott liv inte längre är främst en teknisk, utan snarare en moralisk fråga. Vi kan faktiskt redan producera mycket av det vi behöver för ett humant samhällsliv, om än ännu ej helt ekologiskt. På bl a fördelningssidan brister det dock högst betänkligt genom denna mycket farliga obalans mellan moral och teknologi. Vi har helt enkelt ännu inte lärt oss administrera vårt gemensamma arv och vår arbetsförmåga på ett fullkomligt sätt.
Nyligen har boken Den globala kapitalismens kris av George Soros kommit ut. Soros - en av världens på det ekonomiska området mäktigaste män - är känd som spekulanten som för ett antal år sedan höll på att knäcka Sveriges ekonomi. Han går här till hård attack mot det han kallar marknadsfundamentalismen, den filosofi som han själv tjänat - och förlorat - miljarder på. Soros beskriver systemets inneboende riskabla instabilitet, negativt påverkande inte minst kulturen. Han anser att "det globala kapitalistiska systemet kommer att duka under för sina egna defekter... om vi inte erkänner att det är bristfälligt och handlar i tid för att korrigera bristerna". Vi kan ta detta som ett exempel på att kretsloppsprincipen fungerar även på ekonomins område och förr eller senare kommer att förmå även den störste finansmatador att mättas av sitt eget spel, det första steget i resursernas återgång till samhället.
Demokratin eller folkstyret, med sina ca 2 600-åriga grekiska anor, har i vår tid upplevt en renässans. Många har verkligen fått större frihet - och också lärt sig ta ett större individuellt ansvar. Ännu har dock inte de människor som har kunskap och erfarenhet nog till att kunna åstadkomma en verklig, storskalig kulturförnyelse fått tillgång till makten. Tiden har ännu ej varit mogen. De hålls därför på olika sätt tillbaka, t ex genom de militära, politiska och ekonomiska maktstrukturerna som i verkligheten till stor del hör till diktaturens område. Man skulle kunna säga att vi har en maktdiktatur - en marknads- eller i bästa fall en majoritetsdiktatur...
Man skulle kunna likna nationernas inbördes styrkebalans av i dag vid en vilda västern-tillvaro, där den fysiskt starke - den som drar snabbast och har grövsta kalibern - också har makten. Nationens position står alltså i förhållande till dess vapenmakt. Dess gränser är normalt satta genom den maktbalans som uppstått vid historiska övergrepp från och mot dess grannar.
Men - och det är viktigt att stryka under - människan av i dag har efter tusentals livstider av lidandeserfarenheter och annan erfarenhetstillväxt också oerhört mycket av ljus natur inom sig! Det ser bara extra mörkt ut, eftersom så mycket av vår lägre natur är under världsenergiernas bearbetning just nu. Förr eller senare måste därför fördämningarna - "den inre berlinmuren" - rasa för vårfloden eller trycket från de allt fler som alltså inte nöjer sig med kontrollsamhälle och "demokratur", utan söker verklig rättvisa, ett verkligt gott samhällssystem för alla.
Många livs mörk karma har alltså skapats genom vårt dräpande levnadssätt gentemot främst människor och djur. Trots detta får vi i olika inkarnationer uppleva mycket ljus genom den ljusa karma vi sått och genom att den mörka karman inte kommer omedelbart, t ex efter varje animalisk måltid. Karman sammanträngs till en relativt kort period för att inifrån möjliggöra kulturens förnyelse genom individens inställning på de humana idealen. Den teoretiskt moraliska undervisningen genom världsreligionerna har inte räckt till; vi har ännu inte mäktat realisera etiken. Konsekvensen av våra mörka handlingar måste alltså upplevas för att skapa en inlevelseförmåga i andras situation.
Mörka utlösningar skapar också förstärkt längtan och vilja att manifestera mer humana och moraliska institutioner. Första världskriget avfödde Nationernas Förbund, det andra Förenta Nationerna. Det verkar rimligt att anta att även en kommande global utlösning av återvändande mörk karma kommer att skapa något positivt, konkret på detta område. Och här anar vi en världsregerings tillblivelse, en institution som till skillnad från de två nämnda embryoformerna kommer att ha verklig makt, utan att begränsas vissa nationers vetorätt, denna kvarleva från urtiden... Nationerna kommer att avväpnas till förmån för en internationell världspolis, precis som individerna i de mer utvecklade länderna i dagens värld inte behöver gå beväpnade, utan kan lita till ett högre polis- och rättsväsen. Och pengar avskaffas till förmån för livstimmar, den personligt presterade arbetsinsatsen. Människans enda verkliga kapital är ju hennes skaparförmåga!
Vi kan här definiera "getterna" som de människor som sätter makten framför rätten och "fåren" som dem, som sätter rätten före makten. Dagens militära och ekonomiska makthavare ger inte frivilligt avkall på sin makt. För att de människor som nu genomgått huvuddelen av sin mörka karma - fåren - skall få verklig makt över världssituationen synes det därför vara nödvändigt med en kollaps av det gamla systemet. Även många fredsforskare har sedan en tid sett en sådan snar kollaps som oundviklig, om vi inte förmår lösa de stora problemen.
Och sammanbrottet - eller domedagen, vilket betyder vis-domens eller indirekt kärlekens "dag" - måste ske på sådant sätt, att det gamla systemet omöjligen kan byggas upp på nytt. Det måste ju visa sig helt övertydligt att de gamla strukturerna överlevt sig själva. På något sätt måste de människor som haft makten - getterna - under en period undanhållas denna makt, så att de nya strukturerna har hunnit byggas och stabiliseras av fåren. Detta skulle kunna ske genom att getterna diskarnerar och inte återinkarnerar så snabbt som normalt brukar ske, utan en tid hålls kvar på det andliga planet - eller temporärt inkarnerar på andra planeter. När de senare återvänder kommer samhällssystemet att vara så mycket bättre för alla, att även de flesta av (ex-)getterna med glädje kommer att ansluta sig till och trivas i det. Fåren kommer att inspirera sin omgivning genom sitt humana skapande, sitt vinnande sätt att vara, genom det positiva exemplets makt. Konkurrens ersätts av samarbete. Social och arbetsmässig rättvisa är en självklarhet.
Som svar på människans inre längtan efter livsförnyelse är rätten är så slutligen förenad med makten. Har man väl enats om den etiska huvudriktningen är resten ett mindre problem; finns bara viljan så kommer nog möjligheterna. Här börjar väsendets inträde i Guds primära medvetande, den verkligt solljusa tillvaroformen.
Vi bör kanske inte glömma att ett sammanbrott alltså också är ett genombrott. Det som driver utvecklingen är ljusa impulser, frammanade av vår längtan. Om det är mörkt så är också ljuset nära. Djurrikets låga måste flamma upp en sista gång, innan den slocknar. Om detta kan man läsa bl a i Johannes uppenbarelse, i Den eviga världsbilden del II (DEV II), symbolerna 24-26 eller i Kosmos-artiklarna Kristi återkomst - Hjälparens ankomst och Domedag. Kristuskrafterna - de högpsykiska krafterna - intensifieras allt mer i jordsfären...
De människor, som redan genomgått sitt personliga ragnarök - fåren - kommer att stödjas av världsutvecklingen; de kommer att få livets vind i ryggen. Samma vind som sönderslår de gamla strukturerna är också en segelbar vind för de nya högres framskapande.
"Jorden skall slungas in i en ny kosmisk bana, där allt som ej är 'av renhet' av kärlek måste förbli utanför. De starka vibrationerna från Faderns zon upplöser alla detaljer, som inte är isolerade i kärlek." (DEV IV, symbol 44 - min övers.)
Kristus (Matt 24:22):
"Och om den tiden icke blev förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad."
Till de nämnda miljarder som redan genom historien dött onaturligt måste ytterligare fogas, för att möjliggöra den nya styrelseformen och det rättfärdiga samhället... Och i denna svåra tid finns starka krafter till allas vår hjälp, dels de nämnda yttre och inre kristuskrafterna, dels vår egen osvikliga inre kanal till livets högsta kraftstruktur - kärleken - i form av bön.
Individens möjligheter, etik, personliga ansvar och ödmjukhet
I den eviga skapelsen är varje individ, varje livsenhet oumbärlig. Utan var och en av oss skulle hela världsordningen, hela universum kollapsa! Var och en utgör ett unikt och oersättligt lyssnar- och manifestationsorgan i Guds kosmiska organism. Därför kan vi aldrig ersätta varandra; därför har också var och en ett orubbligt ansvar att bidra med sin särskilda doft. För första gången i vår historia kommer man helt att inse vilken enorm betydelse varje individ faktiskt har för helheten. Etiken transformeras från filosofins luftiga höjder ner till vardagen. Varje handling medvetandegörs i sin natur av moraliskt val. Den etik som alla i varierande grad faktiskt redan bär i sitt hjärta kan nu realiseras även i det yttre.
Den individens nya ansvarskänsla och förnuftsledda vilja, som kan härledas till denna medvetenhet, styr alltså i det nya samhället vårt skapande. Det gör även vår betagenhet i människan som fenomen, hennes väsen; livets "femte dimension" - evighetsdimensionen eller det själsliga djupet - börjar äntligen bli realistiskt synligt och stödjes av samhällsordningen. Likriktning och jantelag är historia. Denna nytändning på livskvalitetssidan kommer - på en högre nivå - att ersätta den stimulerande verkan, som de avskaffade pengarna inte längre kan utöva. Fokus har förskjutits från den döda materien till det levande livet - möjligheterna och upptäckarlusten är enorma. Vi är alla som barn inför denna nya tillvaro. Alla stimuleras till att i allt större grad bli till verkliga andliga forskare...
Den långsiktiga harmonin kräver dock - för att undgå risken för avspårningar - att all denna nya kraft balanseras upp av en inre ödmjukhet. Och sann ödmjukhet kan kortfattat, som alternativ till Martinus beskrivning i Kosmiska lektioner, definieras genom:
Ens myndighetsområde omfattar de delar av ens växelverkan med makro-, mellan- och mikrokosmos som man har makt eller inflytande över. Detta område är olika stort för olika individer och fördelar sig olika mellan de tre kosmos. Man har endast ansvar i den omfattning man har inflytande, men i gengäld har man där fullt ansvar. Det är bra om man kan hitta en balans, så att man varken förlyfter sig eller blir för passiv. Har man väl i ödmjukhetens anda definierat sitt sanna myndighetsområde kan man sedan arbeta mer samlat, med större harmoni och effektivitet.
Återuppbyggnaden, homokratin och världsregeringen
Då de humant inställda människorna genom gångna inkarnationers lidandeserfarenheter och den nuvarande ragnaröksutvecklingen efter hand blivit i flertal, blir det möjligt att bygga upp en ny samhällsstruktur från grunden, på ruinerna av det gamla systemet. De av kollapsen avfödda, dyrköpta erfarenheterna - bl a av missbrukad myndighetsutövning - gör att nödvändiga kunskaper och den nödvändiga viljan kommer att finnas, liksom de behövliga resurserna från samhällets sida också kommer att tillhandahållas. Men när kan återuppbyggnaden då börja? Inofficiellt har det pekats på tiden runt mitten av det nya millenniets första århundrade.
Återuppbyggnaden blir svår, men fullt möjlig, eftersom det kommer att finnas en stor villighet till ideellt arbete för det gemensamma bästa. En parallell på det materiella området kan kanske sägas vara Tysklands situation och återuppbyggnad efter andra världskriget. 1900-talets teknologiska kunskap - i mångt och mycket framdriven genom konkurrenstänkande, ja i vissa fall rent av genom djävulsmentalitet - kan nu tas i en högre tjänst, antingen som den är eller som fundament för en högre. Kanske kan den djuriska intelligensutveckling vi sett betraktas som detta rikes sista stora gåva till det nya riket?! Den harmoniska tekniken är ju nödvändig för individens arbetsmässiga frihet i det nya samhället. I Guds skaparverkstad går inget till spillo...
Denna nya maktstruktur förenar det bästa i det som vi känner som demokrati, kommunism och aristokrati - utan att stimulera deras avigsidor, sådana vi känner dem, t ex i form av diktatur eller slavdrivarmentalitet. Köttets adel blir till hjärtats adel. Maktdiktaturen blir ersatt med ren demokrati eller homokrati, där humaniteten eller det bästa inom oss blir makten bakom styret; begreppet homokrati har föreslagits under gemensamma samtal mellan Martinus och Per Bruus-Jensen under 1960. Denna styresform är samtidigt central och decentral. En världsregering kan skapas - och kommer helt enkelt att behöva skapas direkt efter kollapsen, eftersom ingen annan möjlighet då återstår. De gamla strukturerna är vid denna tidpunkt slutgiltigt och hopplöst komprometterade.
Äganderätten för vårt gemensamma materiella arv övergår till världsstaten. Egendomsrätten - denna djurrikets heligaste ko - blir bara kvar inom den personligt privata sfären och står då helt i relation till det personligt presterade arbetet. Och världsregeringen kommer liksom lag- och rättsväsendet att bestå av vetenskapens yppersta representater. Detta kan betraktas som en ny form för aristokrati, där "de bästas" makt dock är underställd både individens numera höga moral och folkrätten. Det blir i det öppna samhället svårt att kompromettera sig inför människorna - ledarskapet kombineras med ödmjukhet. Det finns också tillgång till moderna tekniker för att pacificera potentiellt farliga situationer, t ex på psykologisk grund. Åsikter ersätts av insikt och gör att omröstningsproceduren gradvis ersätts av att man - med sanningen som bas - kan enas i beslutsfrågor.
I detta sammanhang bör nämnas att de kosmiska glimtarna kommer bli mycket allmännare under tiden framöver, vilket ger människorna ett begynnande, partiellt kosmiskt medvetande. Inom några århundraden kommer också människor att börja genomgå den stora födelsen på jorden (Livets Bog del V, LB V, st. 1897), varefter de har full kosmisk eller absolut, upplevelsemässig åtkomst till den eviga sanningen om livsmysteriets lösning. Enligt samtal mellan Martinus och Per Bruus-Jensen kommer de första redan inom de närmaste två århundradena (Martinus kosmologi - en kort præsentation, kap. 3 - strax innan efterskriften). Dessa inre processer, som motsvarar berlinmurens eller järnridåns totala fall i vårt psyke, gör att det kommer att finnas lämpliga, opartiska kandidater för även de mest krävande, ansvarsfyllda och utsatta posterna, t ex i världsregeringen. Se gärna Martinus tolv punkter i LB I, kapitel 4 för fler detaljer - detta verk som tillkommit redan 1932, innan den moderna utvecklingen riktigt skjutit fart...
Hur kan man garantera den nya kulturens stabilitet?
Som nämnt kan den nya kulturen få en chans att etableras och stabiliseras bl a genom att fåren genom världsutvecklingen efter hand blivit i flertal, samtidigt som de kvarvarande getterna under en tid på ett eller annat sätt undanhålls sitt maktinflytande. Detta bortkopplande har även en absolut parallell i jordens, vårt makroväsens, situation. Det handlar om att på något sätt inhibera de gamla delar av dess medvetande, som riskerar det nya, högre medvetandets övertagande av viljestyrningen.
Det finns alltså även en annan sida av saken, nämligen vår organiska struktur, och då speciellt hjärnstrukturen. Ett etablerad hypotes säger ju att vi bara använder oss av en bråkdel av hjärnans verkliga kapacitet, något som även Martinus bekräftar. Det ser ut som om gemene man endast använder 3-4%, och i alla fall ej mer än ca 10% för geniers vidkommande. Här kan man då se en gigantisk outnyttjad potential - vilket för övrigt synes har en parallell även i hjärtområdet eller känslolivet. Vi använder i vardagen så oerhört litet av våra samlade resurser! Men hjärncentra kommer med moralens växt gradvis att aktiveras - genom ingripande från högre ort - och därmed bringas att vibrera i allt fullkomligare kontakt med de tilltagande kristuskrafterna. Individen får härigenom allt starkare kontakt med livets evighetsstruktur. Och hjärnan kommer naturligtvis att utvecklas vidare, vilket på sikt ger ytterligare helt nya och oanade möjligheter.
Vi kan också se att hjärnsystemet är uppdelat i olika delar, som tillkommit under olika faser av vår utveckling. Det finns bl a en "reptilhjärna" som styr basala funktioner, främst instinkt och tyngd i form av självbevarelsedrift och ordinär sexualitet, det limbiska systemet som hanterar emotioner och hjärnbarken med dess senare tillkomna intellektuella kopplingsfunktioner. Martinus informerar om att den humana förmågan för sitt etablerande, för frigörande av de högre-intellektuella funktionerna och för bindande av tyngdenergin fordrar känslo- och intelligensutveckling på en viss nivå och dessutom relativ balans mellan dessa energier. Helt i analogi härmed kan man då anta att även det limbiska systemet och hjärnbarken vid en viss, given tidpunkt i utvecklingen kommer att slutgiltigt binda reptilhjärnan, vilket förmodligen också sker genom yttre, energimässigt ingripande.
Man kunde kanske med religiöst språkbruk säga att "syndernas förlåtelse" - den dräpande karmaåterverkningens uttunnande vid en viss uppnådd human utvecklingsnivå - kombineras med "nåden" - d v s yttre energimässigt, kärleksfullt och fadderbetonat ingripande från högre ort. Och tyngdenergin skall hädanefter endast användas i sin dynamiskt konstruktiva aspekt - som värmen och kraften i vår känsla - vid skapandet av humana manifestationer...
Arbetet och det möjligas konst
Efter kollapsen kommer vi i samhället att lyfta fram och stimulera det ljusaste, högsta och bästa inom var och en, inte som nu så ofta är fallet det sämsta... Den militära maktapparat som en gång slukade det bästa av våra resurser är ett minne blott. Tekniken används för att skapa välstånd åt alla och en rik fond av fritid för andligt skapande. Den fysiska arbetstiden kommer efter hand att sjunka ner emot 3-5 timmar i veckan och arbetet blir därigenom närmast att betrakta som ett privilegium, där man koncentrerat gör sitt yttersta för det gemensamma bästa. Kampen för tillvaron har ersatts av njutandet av sann gåvokultur. Man ser redan i dag exempel på denna tendens i den alternativa sektorn. Processerna är genomgående ekologiska - kretsloppen i produktionen sluts genom återbruk. Ett rättfärdigt fördelningssystem etableras, vartill datatekniken blir ett nödvändigt hjälpmedel. Även i forskningen blir nämnda utvecklade, både "ovanifrån" och "nedifrån" arbetande, teknik av stor betydelse för tolkningen av resultaten.
Vi har också funnit den eviga, fria energikällan, som utan fysisk nedsmutsning eller ens förorening av den mentala atmosfären kan möjliggöra alla det homokratiska samhällets nödvändiga fysiska processer, inte minst alla resor, transporter och det nämnda återbruket. Martinus har nämnt att det bara kommer att krävas en enkel anordning med antenn för att avleda denna rummets energi - och finner det ur en aspekt nästan ofattbart att vi ännu inte kommit på metoden, när den nu ligger så snubblande nära! Men det handlar naturligtvis, tillfogar han, om att Försynen gripit in för att skydda oss, eftersom denna kunskap om den yttersta kraftkällan inte kan frisläppas innan vi är moraliskt mogna att bära den.
Den fysiska världen kan betraktas som en kosmisk livmoderszon. Har fosterhinnan - som vi kallat den inre berlinmuren - väl en gång brustit och man därigenom fått kontakt med evigheten och oändligheten, så finns det bara en väg vidare. "Den gamle Adam" - alltså det gamla medvetandet - är slutgiltigt undertryckt och bunden till förmån för vår spirande "evanatur". Kollapsen och det sätt den regisseras avföder att de gamla ägande- och maktstrukturerna omöjligen kommer att kunna återuppbyggas. Rätten är förenad med makten. Därför kommer också viljan att bygga humana strukturer att vara frigjord. Om samhället finner att det vill etablera något nytt, som kan vara till glädje och välsignelse, så gör det så - utan hinder av dagens "sado-monetaristiska" ekonomiska maktstrukturer! Ett uttalat fokus finns på gruppen, men alltid med full respekt för individen. Där man kan enas i sin viljeinriktning blir vägen till projektens förverkligande förhållandevis kort. Och det blir lätt att enas när man har erfarenheterna från kollapsen i färskt minne och den andliga vetenskapen som inspirande etisk bas - liksom som sanningsbas för den fysiska vetenskapen. Livet i världssamhället blir således i högsta mening ett uttryck för det möjligas konst. Kulturen kommer att humaniseras till att renodlat representera den humana konsten och kan därigenom som en livets sanna, integrerade konst nå hittills okända höjder.
Livet och skapandet i homokratin
Tyngden av nuvarande ockuperande yrkesliv kommer i homokratin att vara ett minne blott. Allas grundläggande behov kommer mycket lätt att kunna tillgodoses, varför också en stor del av grunden till kriminalitet bortfaller - kvarvarande kriminalitet kan på humanaste sätt hanteras i ett juniorsamhälle i staten. Individens identitet kommer därför inte längre främst att vara relaterad till yrket. Första frågan till en människa lär inte längre vara "Vad gör Du?" utan snarare "Vem är Du då?" eller "Vad längtar Du efter att ge uttryck för?"! Samhällets plikt och högsta önskan blir att lyfta fram, stimulera och utveckla det mest humana och högsta inom varje individ. Och individer som inte haft möjlighet att odla egna intressen får gedigen starthjälp på den egna skaparbanan. Den enorma frihet - fond av fritid - som blir tillgänglig skall vi, allt efter individens särart, lära oss använda på bästa sätt - för studier, forskning, skapande arbete. Resurser härför kommer att ställas till rådighet. Socialt nätverkande grupper upprättas, som i gemenskap framföder och utväxlar erfarenheter. Man har som antytt sedan länge skrotat jantelagen och inser nu klart att det är bäst för helheten om varje människa trivs och maximalt får utveckla sina inre möjligheter, både inom arbete och fritid.
Att utforska sig själv och sina djupaste, inre möjligheter kommer inte längre att uppfattas som något egoistiskt och nästan förbjudet. Våra mycket rika inre resurser - som vi i dag oftast bara känner till och använder en bråkdel av - skall frigöras i möjligaste mån och även utvecklas vidare. Vi kommer på olika sätt att lära känna och gradvis bli förtrogna med detta vårt inre, som faktiskt också är den andliga världen. Var och en finner fram till sin egen nisch, för att därigenom kunna berika helheten med det enastående och egenartade. På så sätt sker ett gradvis förandligande, fast vi fortfarande lever i en fysisk värld. Vi öser ur vårt inre omätligt mycket mer än det förflutnas uniformerade, konforma människor kunde göra - en tid då det faktiskt var intressantare att fokusera på materien: bilen och TV:n. Och all den kunskap som kommer fram skall användas till - att underhålla varandra! Detta kan betraktas som livets timliga mening, även om livet djupast sett är höjt över mening i kraft av sin evighetsnatur. Varje individ med sitt unika inre kosmos - sin speciella atmosfär, energibalans eller evighetsdoft - kan på så sätt skapa ständigt nya, överraskande variationer för sina medväsen och därigenom kolorera livet och göra det till en underbar, aldrig helt förutsägbar nyupplevelse. Och detta levnadssätt visar sig i kraft av sin karaktär av ökande nivåer av ömhetsbevis vara identiskt med - salighet eller utvidgad sexualitet!
Mänskliga relationer och sexualism i en ny tid
Området mänskliga relationer och sexualism kan man läsa om i exempelvis LB V och i "X" del 4, kap. 29-34. Vi är ju enligt dessa källor på väg att utvecklas från hjärn- till sexualceller i jordens organism. Här endast några grundläggande drag...
I takt med sexualitetens utveckling kommer gradvis nya relations- och boendeformer att kunna etableras. Äktenskapen avtar i antal, men kommer dock att bli mycket lyckligare än nu p g a ljusare samhällsförhållanden, större öppenhet och frihet - inte minst från ekonomisk press. Människan kommer att bättre förstå och respektera äktenskapets lagar och villkor än i dag - och vara mindre benägen att helt egoistiskt skapa lidande för sin nästa på detta fält. Hon kommer att inse att äktenskapet är en viktig skola för humanitetens utveckling genom karaktärens avslipning och finputsning. Samtidigt kommer vissa människor under en övergångstid p g a mättnad att experimentera med nya relationsformer mellan äktenskapet och de totalt och suveränt fria individernas luftigare, mer efemära former. En mycket positiv aspekt av dessa försök är att en av äktenskapets största omkostnader, nämligen ensamhetsrisken hos den kvarlämnade parten, mildras. Försök med sådana flersamhetskombinationer av mer bundna och friare partnerskap har redan gjorts i viss skala, även om det fortfarande är "tidigt i världen" på detta, potentiellt problematiska men likväl nödvändiga övergångsområde - se t ex "X" del 4, kap. 34.
Hjärnan utvecklas som nämnt vidare och ger tillsammans med känslighetens utveckling i sinne och organism tillgång till ett brett spektrum av nya upplevelsemöjligheter. Den ordinära hormon- och nervbaserade, urladdningsbetonade förälskelsesexualiteten avvecklas gradvis, medan en ny dubbelpolig - ej könsbetonad utan mänsklig - sexualitet utvecklas i en emotionell och en intellektuell variant, som båda upplevelsemässigt genom växelverkan och återkoppling kan stegras till oanade, extatiska eller orgiastiska höjder. De utgår ej främst från nervsystemet, utan berör känslolivet som förstärkt förälskelsekänsla och det intellektuella livet som förstärkt aha-upplevelse och ger båda psykisk uppladdning. Varje möte med en nästa blir i den nya världen en källa till oanad njutning på alla plan och sker helt i gåvokulturens namn. Kyssen utvecklas genom ökande känslighet i läpp- och tungcellerna mot att möjliggöra en sexuell kulminationsupplevelse. Även ögonen utvecklas kolossalt; de växer, blir allt vackrare och uttrycksfullare och får en central roll i den nya sexualiteten. Mycket av det vi i dag säger med ord kommer i det nya samhället att kommuniceras tyst, telepatiskt, med den strålande blicken!
Sexualismen är den andliga världens näringskälla. Ömsesidig underhållning, livets timliga mening, är sexualism på högsta nivå. Livets upplevelse består av det vi skapar för varandra och är ytterst sett sexuell reaktion; det handlar ständigt om mötet med den högsta elden. Gåvokulturen är i den nya världen livskonsten och den andliga extasen eller orgasmen är livets höjd. Vi har verkligen kommit att älska vår nästa som oss själva och Gud över alla ting. Och vi har nått en ny kärlekens guldålder, då änglarna till glädje, stöd och inspiration åter träder jorden...
Referenser, bakgrundsmaterial och övriga lästips