Cliff Weinmann, sept -82 .. juli -85, maj .. nov -96, juni 2000
Uppdaterad den 19:e juli år 2000 och slutligen 7 juni 2009
Lugnets bergsjö (sept -82)
Ett stilla sus i aspen
björklövens tysta visa
Den lilla bäckens sprittande
för sinnet en ljuvlig visaEn tät väv av avslappning
sänker sig efter dagens liv
Ett surrande välbehag
ersätter tankens irrfärderJaget börjar kännas som
upplevelsernas tyngdpunkt
medan omgivningen sakta bleknar
blir till livsuppehållande brusI själens gömmor förnims en oro
som krusningar på lugnets bergsjö
Den stora delen är tryggt bevarad
men ytan modelleras
av livets vindilSpänningen uppstår
I spännvidden upplevs mötet
Mötet mellan evigt och tidsbundetEn dialog
som alltid har funnits
och alltid skall finnas
En dialog som ge det stoff
varav alla upplevelser
all mening bestårVattnets gräns mot kosmos
blir klarare
Samarbetet ömmareJagets impulser kan verka
renare
mera ofördärvade
Harmonin börjar komma närmare
blir synlig ur djupenStrömmar känns omkring
Eviga strömmar
som höljer in
i virvelhänderStrömmarna bär
om man följer hjärtat
men ger motstånd
om man måste lära merFarten drivs upp
mot fjärran bergstrakterFärden
följd av tusen händer
uppåt vidare långt, långt
in i ursprungsljus
Världar av ljus (sept -82)
Världar av ljus
virvlar runt i Ditt kosmos
Underbara oaser
utkristalliserade ur andeSkapelsefältet lägger ut
sin spänning
över det djupa mörkret
bryggar över de oändliga viddernaGer en djup optimism
en samhörighetskänsla
Något nytt
något fullkomligt
skall uppstå
ur fältets sammandragande kraftUr Shivas dans -
de kosmiska virvellekarna -
skapas och upplöses
Idéer går till uppfyllelse
Essenser blir igen idéUnderbara livsrum
strålande färgkaskader av hopp
möjligheter till sinnets befruktningAlla väsen får
sitt ljusa hem
till att uppleva i
Himmelska värld (maj -83)
Himmelska värld
Din skönhet är djup
Tidlöshet
smeker dina nästordå de får uppleva
det fördolda
genom symbolikÅrets tider växlar
Det timliga
ger näring åt evighetenLivets väv
är tätAnden visar sin rikedom
i silvervärldar
av vind och sjö
En stjärna av ljus (midsommar -83)
I nordost
skimrar fästet
årets kortaste natt
skrider mot dagrika tonkaskader
På sjön
möter
den mätte vandraren
som längtar efter ljus
varm av sommarbris
tråder slöjorna sin dans En rik värld
av många nyanser
börjar reflektera
den längsta dagens ljus
Skogens stämning är tät
men klarheten
börjar verkaGyllene strålar
släpar över barken -
strålar av en oceanVi börjar se
denna omätliga oceanDess mjuka förstående värme
väntar varje väsen av längtan
En stjärna av ljus
kastar sina underbara strålar
Det som förut var
dolt
i nattens blåhet
blir nu
smekt av släpande
gyllene floderI livsluften
som utgår från
människan
finns
det kondenserade molnet
som blir
till tindrande världarLivet är
i allt
Livet är
förundrans
stora gåva
till varje son
som vill lära att se
Skuggan
är ännu lång
men allt
som väckts
av källans
stigande
över medvetandets horisont
återger sin
nödvändiga del
av livssymfonin
genom
räckor
silverdrill
det gröna
landets nyans
Mattan
av ljus
i allt
inhöljer
Skuggor som kortnar
möjliggör
synen
av detta ljus
Väven glänser
i många färgerden uppenbarar något
något vi längtat
att seallt vi ser är som nytt
en förut dold värld
blir troligi avglansen
från
det högsta land
Minnen
från barndomen
bryts
mot det
nya livet
Så mycket kommer fram
så mycket av kärlek
och omtanke -
men...
Nu tar individualiteten
ut sin rätt
Livets innersta struktur -
skapandets -
kräver att utvecklas
Den outsinliga
sjön av detaljer
var fullkomlig
i sitt slag
men när den är känd
blir man övermätt -
man kvävs
En ocean väntar
en ocean av
stillhet
och ro
Dess innehåll
av timlig
struktur
är ännu litet
Men
varje detalj
är förstådd
eftersom den skapats
medvetet
Alla landmärken
i detta vida hav -
varje förtätning
i det ännu
tunna livsfältet
är framälskat
av skapande
glädje
Den stiliserade
enkelheten
är mycket skön
den är balsam
den är daggdroppens
doftande
friskhet
Vi tumlar om
i hoppets
och renhetens
svala ocean
|
|
Gränsland (okt -83)
Det finns ett gränsland
av utomordentlig klarhet
- där möts jag och det
i en evig omfamning
av kärlekens renaste guld
I livets största stund (nov -83)
I livets största
stund
är man alltid ensamDå starka röster
ur ett skönhetens
landskapbadande i purprande ljus
talar sitt direkta språkdå står man öga mot öga
mot Gud
- ingen kan man ta medAllt man lärt
allt man fått
allt man gjort
samlas till en lysande
punktdå tiden
och rummet
tonar bort
i ett underbart hav
i gnistrande svalkande vittAtt se...
en mental värld av blått
en känslig värld av gult
föreställningens
och inspirationens
violetta ursprungsskimmerHär utgick allt
här är källornas vackra land
hit återvänder
alltäven ett gudabarn
vänder tillbaka
efter oräkneliga
eonerVäsendet
har blivit
som ljungande
eldÖgon lyser
mot erfarenhetens
mörka sammetsfond
- de har blivit
så djupa
så djupaRenheten börjar lysa upp
alla vrårFadern
Modern
möter sin förlorade
med glömskans milda armarJulens budskap
är uppfyllt... liv...
Det blå är en ändlös himmel (jan -84)
Det blå
är en ändlös himmeldär finns alla
möjligheter
där finns alla tiderI vår kulturs gryning
blickade
längtans mörka ögon
mot det evigaMan sökte stillheten
bortom
skapandets smärtaInnan människoanden
ännu i ord
kunde formulerasin dragning
mot nya världars
upphovså kunde
ögonens språk
genom poesins skimmer
berätta...
berätta så mycketHerre
du ger smärta
för att rena
du ger olika språk
hjälp oss
att utföra din vilja
med värdighethjälp oss
att behålla
vår inre stillheti skapelsefältets
ständiga
förändring
Det vårystra (mars -84)
Det vårystra
lever
i det skira livslagersom är
materialiserad idé
Tankar flykta (april -84)
Tankar flykta
fria som en vind
som når en rymd
över doftens äng
Pärlor av ljus (april -85)
Gråt
är pärlor
av längtanMånga livs
sorger
samlas i en klar liten sfärTårar
liksom daggdropparföds ur ensamhetens natt
men leder
till visdomGråt
är pärlor
av ljus
En ros (juli -85)
En ros är röd
en ros är vitInte är någon
mera ros
Himlen är ljus
Jorden har skapats
för att
återkasta
detta ljus
och själv få någon del
av det som lyser
Alla de unga med stora ryggsäckar
krockar människans jättefamn.
Ungfolk, vad söker ni i tåget?
Reslust kan aldrig provoceras,
kan aldrig införlivas.
Men om ni raka som skateboardare
pressas in i tåget att utsuddas
färdig för varje behandling -
då skall ni vakna med goda tankar
och SJ-glimten
på vagnar där konduktören klipper
och vara reslust.
(Parafras av Karin Boyes Kunskap - ursäkta!)
Där tudelningsorden tystnar (nov -96)
Där tudelningsorden tystnar,
där sjunger själarna sin enhets sång.
Människan - ej längre all-ena flykting,
hennes hjärta - nu fullhetsbalans liv.
Och en djupt rörd gudagniste-varelse
blickar ögonöppet mot sin eldstalaktite-källa.
Aldrig visste hon ändå fullt, helt, klart,
denna återbindningsmötets lyriska krafts extas.Och vintern är snöflinge-klar sommar,
och sommarn kindsmeknings-mild vinter.
Och sekunden är ögonblicks-årtusende,
såsom årtusendet eone-sekund.
Men i guldtrådsriket möts de - och uppgår,
som i tid sökt och ur tid funnit.
Och i evighets andning är de ett
och i oändlighets o-ord upphör de - och är.
Livets träd,
i hårda vinden,
ödsligt sig höjer över blåsvart horisont.
Dess rot i brunmörka mullen ruvar;
ger dock åt mäktigt grenverk sin närings saft.
Men därinne
växer blad av ökad dimension
och i dirrande solstrålen och i doftande brisen,
ljust vattenreflexdansande föds lundgrönt dunkel
som fladdrande, skimrande fjäril ger dess skira rum.
Ett nyvaknat öga
livet ser, daggfriskt ilande
och det förnimmer och det inlever och igenkänner
att rika solvärldar föds och dör och det självt
är sol
och finns bortom mörkret bara ljus - och gott.
Sommarfjäril (nov -96)
Blåglimrande silverstänk
och grönblänkande metalljus,
det mentala guldets kammares
fjäril i tindrande hågkomst...Små gnistrande lyckliga bloss
ur saligt harmonisk minnesglans,
av milda evighetssomrars fläkt
där luftlätt du dansade runt.Ett rött stänk, ett indigo, ett violett
badar, bedövar sinnet i skönhet;
Ljusstänk skimrar, växer extatiskt
i livets strålväldes innersta rum.Din vinge smeker min kind
och brandgult stjärnregn mitt öga,
du är livets lätthets höjd -
fjäril av lysande väv!
Aftonmänskans stilla undran (juni 2000)
Vänner, det är sommarmorgon, på ljuspärledagg vilande.
Solen, från det ljusblå, lyser starkt
och har skingrat dimman.
Andens och skapandets dag är inne,
fastän helg.Sent i natt, fortfarande Månans glim,
genom sin milda, gyllensilverne stråle
i nordopallysande midsommarnattshimmels tid,
livsframmanande Själens djupa rike,
trädens milda atmosfär, väsensmättade doft.Vi tycks då denna värld skingras så fort
i vår tid av fyrkantruteflimmers ytfragment?
Ja, vi skall förnya en värld!
Men Ikaros, ödmjukhet...
Finns rum, dock, för dimension?Lysmaskens stilla mystik, svala källans sorl, upplevelse vorden,
nattens ljuvliga sångarfågel, vindens brus --
finns plats än för upplevaren,
kan sommargyllene fullmånstrålens glans,
dess saga vi ännu minnas, berätta?Kan gapet ännu överbryggas
i spänningsfält mellan Sol och Måne?
Se ljusdunklet i högsta natten,
där havet med svanen häver sig och skimrar!
Där är mötets närvaros skönhet oerhörd.Ja, vi skall knyta, vi skall skapa,
språket rikas, allt det outsägliga sägas,
Månan belysas -- och Solen lysa skarpt!
Men detta är tusen livstiders glädje
och jag ännu lurvig aftonmänska...Vår framtids väg, inbildad i gyllenhavet,
som kristalliska strukturer, jag vet.
Men finns också balsamisk nektar, böljande gräsbårdsdirr, kaprifols stråk,
moln, oceanisk blåst, trasor i mörk koboltsjö drivande!
Världen är lummig, människosinnet spretig myriad.Känsloriket skall, min vän, under stark stjärna väckas upp och växa säkert,
tankens vikt må upprätthålla mångfalds frukt,
intuitions ljus, för oss, sin inre ledning --
säreget land, underrymds glädjes rikedom, sin port givmilt upplåta
till tacksamhets dans över upplyst, ömsesidigt, djup.---
Det är en uråldrig hednisk sed att vandra ut i fullmånnatten före midsommar (nu Trefaldighet), gå sju varv runt en källa, sedan dricka utur den för att få "hälsa, kraft och märg i benen"; seden började försvinna först med reformationen, men har här och var på landsbygden levt kvar ända in i nittonhundratalet.