Cias Dressyr-Handledning
Tips och idéer

Av Cia Andersson   1999    e-mail

Innehållsförteckning

Förord

Anledningen till att detta kompendium har kommit till är att jag ville sätta ord på mina tankar och funderingar kring ridning och främst dressyren, för att på så sätt kunna utvecklas själv och vidareförmedla min kunskap till andra. Detta kompendium riktar sig till de ryttare, som redan behärskar grunderna inom ridningen och tränar och tävlar upp till LA i dressyr. Detta är alltså ett kompendium med mina funderingar och lite tips på vägen.

Det finns oändligt mycket att lära sig…

En liten presentation av mig -Cia

Jag är en helt vanlig tjej, som alltid har älskat hästar. Jag är född 1971 och uppvuxen i Floda (2,5 mil öster om Göteborg). Mina föräldrar har ingen hästanknytning eller större hästintresse så "hästeriet" har jag till största del alltid fått stå för själv. Men de har alltid uppmuntrat mig, när de förstod att jag var helt "såld " på "hästeriet" och att det inte fanns någon återvändo. Hästarna är en del av min livsstil och jag är en amatörryttare. I yrkeslivet är jag fritidspedagog.

När jag var barn och under tonåren tillbringade jag den mesta lediga tiden på Nääs ridskola.

Där har jag lärt mig grunderna för hästhantering och ridning. När jag blev lite äldre började jag att hålla ridlektioner för barn. Senare gick jag den grundläggande kursen för ridlärare, Rik –0 (sommaren –89), som då hölls av Cecilia Rahn och Karin Carlsson i Alingsås.

Under hela min studietid på gymnasium och högskola extraknäckte jag som ridlärare och hade egna grupper på lördagarna. På helgerna var det inte ovanligt att jag tillsammans med kompisarna hade stalljour och skötte om fodring, mockning och annat stallgöra.

1988 köptes min första häst. Det var Finesse, ett halvblodssto f. –81 e. Favorit – West. Hon var en underbar och snäll förstahäst. Tyvärr blev hon skadad i hagen efter bara en månad, med många jobbiga hältor till följd. Till slut blev hon triangelmärkt efter två år (utförsäkrad). Som tur var lyckades jag sälja henne som avelssto, då jag redan hade sett till att hon blivit dräktig och bar på ett föl e. Mintage xx.

I samma veva träffade jag Romantique, närjag skulle hjälpa till att rida honom för försäljning. Jag blev helt förälskad i Romantique och resultatet blev att jag köpte honom 1990.

Romantique är f. 1985 e. Magnifique - Lansiär. Han och jag har tillsammans kämpat och lärt oss det vi kan idag.

Till hjälp har vi haft många duktiga tränare som Hans Engberg, Kristina Engberg, Jan Schöneman, Kajsa Bodström-Wallgren, Annica Eriksson, Christer Roswall (hoppning), Markus Holst, Hans Åberg m.fl. Alla betyder och har betytt väldigt mycket för vår utveckling inom ridningens mysterier.

Med Romantique har jag tävlat t.o.m. LA-dressyr och hoppat LC. Vi har ambitioner att lära oss mer och ta oss vidare uppåt i klasserna.

1996 flyttade Romantique och jag till Sandared strax utanför Borås. Romantique är en häst med stort hjärta och mycket tålamod. Detta har varit och är en stor fördel för mig, för det är inte alltid så lätt att vara människa.

….Inte att vara häst heller för den delen..

Dressyr – Rätt form – Harmoni

I ridning strävar vi ofta efter att få hästen att arbeta i rätt form, att den ska bära sig själv och skonas från felbelastningar som kan leda till skador.

Rätt form: Då strävar man efter att hästen ska trampa under sig med aktiva bakben och bära upp sig med bakdelen, samt avlasta frambenen. Den ska vara mjuk och lösgjord och använda sina ryggmuskler som en "konvex båge" och bära upp sin ryttare med musklerna i ryggen, för att skona ryggraden. Hästen som börjar hitta balansen söker sig automatiskt framåt neråt, och välver rygg hals och nacke.

När man börjar arbeta en häst mot rätt form, börjar man alltid att försöka få den att gå lång, låg och öppen i formen. Man låter aktivera bakbenen på hästen och fångar försiktigt upp bjudningen i handen. Detta är en balansgång. Energin ska strömma från bakbenen (motorn) och framåt, där den justeras av handen som bedömer vilket tempo och vilken samlingsgrad som är lämplig.

Det tar lång tid att få hästen att bygga upp sig för att orka med att gå i rätt form. Man får ta en bit i taget och inte kräva mer samling än hästen klarar av. Efter hand ökar man kraven och begär mer samling och högre form, samtidigt som man är noga med att kontakten mellan bakben, rygg och nacke inte bryts.

För att nå bästa resultat bör man ha en tränare till vägledning. Hästar är individer som har olika behov och små egenheter och det finns ingen patentlösning för att få dem på tygeln.

Det handlar mycket om känsla, harmoni och erfarenhet som man skaffar sig genom att rida - gärna för tränare och gärna på många olika hästar.

När man når denna lycka med en häst som bär sig rätt och energiflödet strömmar genom kroppen,  arbetar hästen vaket, är lyhörd för dina hjälper och gör villigt det du ber den om. Du har hästen mellan skänkel och hand känner dig som ett med hästen.

Då vet man att fastän man har fått kämpa med att lossa , bjudning osv.… och vägen till fullständig harmoni har varit både lång, jobbig och krokig så är det värt allt besvär.

Själv är jag långt ifrån det fulländade samspelet mellan häst och ryttare, men de glimtar jag och min häst fått uppleva gör att vi tappert kämpar vidare.

Kom ihåg att ridnig inte bara är fysisk, den kräver mycket hjärna och känsla också.

För att man själv och hästen ska orka krävs det för båda att man arbetar allsidigt och omväxlande.

Låg form

Man måste börja att bygga upp hästen i en lite lägre och längre form. Du måste naturligtvis se till att det finns kontakt med bakbenen och ha ett påskjut bakifrån, som man kan reglera och fånga upp med en känslig hand och med halvhalter. Försök att rida hästen lösgjord och få den att söka sig framåt neråt, inte på bogarna, eller att den hänger sig i handen. Hästen ska bära sitt huvud själv.

Man får bygga upp hästen och öka samlingen samt höja formen efterhand som den mognar och får fysik (muskler) för det. Var alltid noga med att hästen orkar bära sig med "hel rygg", så att kontakten med bakbenen inte bryts. Detta kan hända om man höjer och kortar upp hästen mer än den är mogen för.

Man eftersträvar att få hästen att bära upp sig mer med bakbenen och att den orkar gå i balans, "som om den gick i en liten uppförsbacke".

Hur lång formen ska vara i början beror helt och hållet på vad hästen orkar och hur den är skapt. Vissa hästar har lättare för detta än andra.

Som avslutning på våra ridpass brukar jag låta min Romantique få gå i en mer avslappnad lägre och längre form med bibehållen takt och bjudning, så att han får sträcka ut överlinjen lite och varva ner efter träningen, där jag har krävt lite mer samling och högre form av honom. Vi tycker att det känns skönt att avsluta på detta sätt innan avskrittningen.

Skritt-turer är hälsosamma!

Hälsotips - långa skrittpromenader.

Jag brukar skritta ut i skog och mark minst en gång i veckan. Då är vi ute och lufsar i minst en timma, kliver på småstigar och klättrar i någon lagom brant backe. För branta backar är inte bra för hästens rygg. Min häst är väldigt snäll så jag kan låta honom gå på lång tygel nästan hela tiden, så får han tänka lite på hur han ska sätta sina hovar.

Skritt är den av hästens gångarter som är mest uppbyggande och har man varit ute i ca en timme har alla hästens muskler kommit igång och hunnit bli lösgjorda.

Dagen efter tävling eller hårdare träning brukar jag skritta, dagen efter det kan jag låta min häst få helt ledigt. Detta funkar bättre för oss än att ställa av direkt dagen efter hårdare ansträngning.

Vissa perioder då jag stressar mycket kan vi ta en skrittvecka, detta fungerar bra för både häst och ryttare. Man rensar skallen på sig själv och slappnar av samtidigt som hästen får en lite lugnare period att hämta sig på (sätta muskler och slappna av).

Vissa gånger kan detta vara nyttigare att skritta ut än att sitta och försöka få igenom vissa moment på ridbanan. Det ena utesluter inte det andra.

När man sätter igång att rida igen har saker mognat hos både häst och ryttare...

Medveten sits

Det är inta alltid så lätt... Mycket handlar om att man själv behöver lära sig att känna, öva kroppslig medvetenhet på hästryggen.

Känn igenom din kropp när du skrittar din häst, utan stigbyglar.

Låt dina ben hänga och bli långa, känn efter och slappna av i fötter och ben. Vicka på tårna, böj och vicka på vristerna, dingla med skänklarna, utan att ställa till det för hästen. Slappna av och känn dina ben, känn efter hur skänkeln ligger om hästen.

Känn efter hur du sitter på hästen, vikten ska vara fördelad på tre "punkter", sittbenen och skrevet, utan att du blir framtung. Känn att du har vikten fördelad lika, främst över sittbenen. Prova att flytta vikten framåt, bakåt och från sida till sida, känn efter hur det känns när det inte är rätt. Sitt till slut kvar där det känns balanserat och bra.

Skjut fram höften, magen, och luta bäckenet en aning. Prova dig fram tills du hittar ett bekvämt läge.

Känn efter hur du har det med svanken, överdriv att svanka mycket och att kuta. Känn dig fram till bekvämaste läget.

Axlarna: luta axlarna först åt ena hållet sen åt andra, känn hur det påverkar sidan och trycket på respektive sittben. Dra upp axlarna mot öronen, håll kvar ett tag och låt sedan axlarna och skulderbladen falla bakåt, neråt.

Låt armarna hänga och dingla som om axlarna var ett ok och händerna spänner. Be någon leda hästen om det behövs, så att du kan slappna av och bara koncentrera dig på din kropp. Veva med armarna bakåt några varv.

Skjut fram bröstet något, känn efter var det känns bäst.

Böj i armbågen och ta tyglarna.

Böj huvudet framåt slappna av, så du får hakan mot bröstet känn... Böj huvudet bakåt, känn...Luta huvudet åt ena sidan, känn.. och åt andra, Känn..

KÄNN efter hur det påverkar balansen, trycket på sittbenen, dina ben, knäna och fötterna. Varje gång det står Känn ska du försöka känna efter hur resten av din kropp blir påverkad av rörelsen, spänningen eller "läget".

Låt huvudet balansera på halskotorna och "lyft dig i håret på hjässan", avslappnat och bekvämt. Håll blicken framför dig och bli medveten om din omgivning...

ANDNINGEN är A och O, spänner du dig andas du inte riktigt. Försök att få ner andningen djupt ner i magen, använd hela lungorna. Sitt och andas lugnt och placera dig där du känner att ditt skelett stadgar och bär upp din kropp med mjuka och avslappnade muskler.

Vid det här laget har du hunnit skritta fram din häst minst en kvart, så den har också fått en mjuk och avslappnande framskrittning. Ta tyglarna och rid...

Boktips: Ett med hästen av Sally Swift.

Hon förklarar mycket och bra om hur man blir medveten om sin kropp och hur det påverkar hästen.

Hur ska hästen kunna gå lösgjord, avslappnad och med ärlig bjudning om ryttaren sitter spänd som en fjäder på ryggen?

Hur skulle man reagera om hästen plötsligt höll andan...Ett tag höll jag alltid andan när jag red mellantrav. Då tappade min häst formen totalt (Hjälp matte har slutat att andas!!). Sen när jag kom på att man skulle andas, var det som om hästen slappnade av och förstod och höll formen genom ökningen.

Med en avslappnad sits och rätt andning kommer man långt..

Hoppas att du kan ha nytta av detta.

Dessa övningar får man upprepa då och då, för man glömmer lätt av sig och spänner sig i onödan, särskilt när det blir lite jobbigt eller om man är stressad.

Framskrittning och avskrittning

Var särskilt noga med framskrittning och avskrittning av din häst. Det tar ca 10 min skritt för hästen att bilda det smörjmedlet som smörjer och skyddar lederna och ligamenten. Skritta av noga så att mjölksyran hinner försvinna ur musklerna ordentligt.

Halvhalter

My lady och Cia, Halvhalt hästen trampar och samlar upp sig. My lady är i ett tidigt utbildningsstadie, därav den låga formen.

Halvhalter är det mest återkommande momentet inom ridningen. Den används över allt och i alla övningar på ridbanan eller utanför, man kan också göra dem när man longerar eller tömkör.

Först och främst bör man se till att hästen går framåt, få igång bakbens- aktiviteten på den. ( På pigga hästar brukar detta inte vara något problem, med framåt andan. Där gäller det att lugnt och sansat försöka att få dem att ta halvhalterna och att samla upp energin, detta är inte helt okomplicerat det heller.) Har man ingen bjudning på hästen finns det inte något att samla upp, så först ska den gå framåt för de framåt drivande hjälperna.

En halvhalt är en liten förhållande uppsamling som man kan göra med olika uppsamlingsgrad, efter behov.

Halvhalten är både förberedande ( man kollar upp att hästen är vaken och uppmärksam på hjälperna) och förhållande, den reglerar hästens energi framåt.

När man gör en halvhalt, sitter man till och gör en förhållning. Halvhalten är ett samspel mellan sits- sitter emot, skänklarna – håller om, handen – förhåller och ger en liten eftergift, och känslan. Man lär sig att känna när det är läge för halvhalter med tiden när man får känsla för det. Halvhalten är en liten förhållning som man tar i ett steg man får akta sig så att man inte blir kvar och dragande i "halvhalten" för då mister den sin effekt. Efter varje halvhalt kommer en mindre eftergift. "Man tar och ger sedan tillbaka lite av det man tagit".

När man börjar lära sig och hästen halvhalter kan man börja med att vara övertydlig och göra upprepade halter från skritt. Skritta framåt gör halt. Ge en liten eftergift i handen (eftergiften är mycket viktig) och fram i skritt igen. Sen kan man göra upprepade övergångar mellan skritt, trav och skritt (eftergift, mjukna en aning i handen) ett par steg i skritt och fram i trav igen – tillbaka till några skrittsteg, fram i trav osv.

Det är på sin plats med halvhalter när man vill samla upp hästen eller för att få hästen att vara på alerten och förbereda den på kommande moment, eller att reglera steglängden och samlingen så att hästen inte blir för lång och hamnar på bogarna, samt om hästen börjar rinna ifrån arbetet eller håller på att tappa koncentrationen etc.

Halt

Halten förbereds av upprepade halvhalter, själva halten är en halvhalt där resultatet av de förhållande hjälperna blir att hästen stannar och blir helt stilla. Sitt djupt ner i sadeln, håll om med skänklarna, gör halvhalter! När hästen stannat helt ska den få en liten eftergift på tygeln (lätta lite på tygeln).

Hästen ska ridas ända in i halten och göra halt med bakbenen under sig. Behöver halten rättas till, korrigera genom att gå framåt och göra om den.

Ryggning

Ryggning är ett sätt för häst och ryttare att samverka framåtdrivande och förhållande hjälper. Ryggningen är också bra för att lösgöra hästens bakdel.

Ryggningen "börjas" med att göra halt sedan driver man hästen framåt ( låt hästen ta ett steg framåt, så att den bibehåller bjudningen) förhåll mjukt i handen. Så att hästen tar ett steg tillbaka istället för framåt. Efter varje steg tillbaka ger man hästen en liten eftergift på tygeln. genom upprepade förhållningar med påföljande eftergifter efter varje steg, och stöd av skänklarna får man hästen att rygga. På orutinerade hästar behöver manföra överlivet något framåt, utan att lätta från sadeln.

Efter ryggningen rider man alltid framåt.

Att ställa hästen

Så fort man ska vända hästen, på stället eller under rörelse ställer man hästen åt det håll man ska vända. När man ställer hästen ska man inte förböja den. Ställningen sitter i nacken, resten av kroppen ska vara rak.

Förväxla inte att ställa hästen med att "forma" hästen i kroppen ex. när man rider på en volt då hästen är både böjd och ställd efter voltspåret.

Att vända hästen

Först och främst ska hästen vara förberedd och i balans för att vända, genom att man har ridit halvhalter.

Inner tygeln: leder, och visar vägen.

Vikten: över på inner sittben.

Ytter skänkel: håller om, och passar bakdelen så att den inte sladdar ut.

Ytterhand: följer med, så att hästen kan följa inner tygeln.

Inner skänkel: skålar ur hästen, så att svängen blir mjuk.

Ledande tygeltag

Ledande tygeltag använda för att böja och ställa hästen och visa hästen vägen, det ska alltid vara understött av skänkeln. Ytter handen ska följa med så att hästen kan följa tygeltaget.

Ett ledande tygeltag går från utgångsläget och rakt ut, man får inte bli stum i handen och fastna i tygeltaget.

Förstärkning av ledande tygeltag

(understödjande tygeltag)

Kallas ofta för understödjande tygeltag, och är en förstärkning av det ledande tygeltaget. Används för att få igenom böjning och ställning.

Man leder först rakt ut och sen för man handen lite bakåt och får på så sätt med hästen att böja halsen, samma sak här man får inte bli kvar för länge i tygeltaget.

Tygeltaget ska vara understött av skänkeln och ytterhanden ska följa med så att hästen kan böja sig.

Framdelsvändning

Framdelsvändningen är en lösgörande rörelse och en förberedande rörelse inför ryggningen. Rörelsen kan göras från halt (var vanligt förr), men det bästa är att göra den ifrån samlad skritt. Vanligast är att man gör framdelsvändningen ett halvt varv (så att man byter varv).

• Ryttaren sitter rakt över hästen, med blicken åt det håll man vänder.
• Inner tygel: ställer hästen (hästen ska vara rak i kroppen).
• Ytter tygel: rätar ut hästen och är förhållande.
• Båda tyglarna: är förhållande och hindrar hästen att gå iväg framåt.
• Inner skänkel: något bakom sadelgjorden, är den sidförande skänkeln.
• Ytter skänkel: vid sadelgjorden är mothållande och reglerande.

Se till att vändningen sker lugnt och att hästen inte går iväg, inte stannar eller tappar bjudningen och ryggar. Rid vändningen steg för steg, hellre lite för stor i början än att hästen tappar bjudningen eller inte trampar över ytterbakben med det inre.

Hästen vänder kring inner framben, Ytter framben går utanför det inre (i en cirkel). Inre bakbenet går fram och förbi det yttre bakbenet (inre sida är alltid åt det håll som hästen är ställd).

Framdelsvändningsövningen – för lösgjordhet och lyhördhet

Ta det lugnt och börja jobba i skritt. Skritta långsamt och koncentrera dig på att hästen tar de grundläggande hjälperna, svarar på förhållningar (halvhalter) och att den tar framåtdrivande hjälper, är vaken och inte överreagerar. Stressar man själv och är spänd så överför man en omedveten stress till hästen och då går det oftast inte så bra.

Jobba lugnt och konsekvent och ta den tid det behövs först i skritt, kolla att halvhalterna fungerar.. lätt i handen ..och lyhörd för skänklarna - rid framdelsvändningar, gärna stora så att trampet blir bra.

Övningen:

Om du rider på en liten fyrkant. gör halt strax innan hörnet, skritta fram till hörnet (3-4 skrittsteg i samlad skritt, långsam och bärig skritt – mjuk i handen - rid en 1/4 framdelsvändning (rid den långsamt, se till att hästen tar sidförande hjälper) efter vändningen skrittar du med lite mer längd i skritten lite ökad, men inte överilad skritt, på nästa "raksida" på fyrkanten, och så gör du om halt och framdels proceduren vid nästa hörn osv. Fortsätt så i tills det fungerar och rid samma övning i båda varven.

På unga eller otränade hästar kan det räcka med att de förstår "bara detta" för vara dagens övning. det krävs mycket tanke verksamhet och koncentration från både häst och ryttare. Om du tycker att det är lite.. så skritta ut en stund också, för om vi proppar hästarna med information och det blir för mycket för dem så kan det bli bakslag.

När detta fungerar, skippar du halten framför framdels vändningen, kom ihåg att minska skritten i god tid innan vändningen och rider den 1/4 framdelsvändningen lugnt och sansat.

Sen när det fungerar i skritt bra och på lätt hand, med koncentration och bärig skritt. där du kan reglera steglängden i skritten utan problem (ökad - minskad skritt). Kan du lägga in små trav episoder direkt efter vändningen - ner i mellanskritt innan nästa hörn - minska skritten - mjuk hand - vändning 1/4 framdelsvändning och fram i bärig trav.

Rid först skrittövningarna åt båda hållen. Sen lägger du in traven först när skritten känns säker.

Överkursen är att lägga in små galopp episoder istället för travepisoderna. men då krävs en väl lösgjord och stark häst som orkar bära sig. galoppen ska då vara bärig och luftig. Blir det taktfel (4 takts galopp) så är det ingen idé. Hästen har då ingen nytta av övningen. För att övningen ska göra nytta så måste hästen vara både fysiskt och psykiskt mogen för övningarna vi ställer dem inför.

Att kräva för svåra övningar knäcker hästarna. Bättre att nöja sig med mindre och att det går bra. då blir hästen stolt, nöjd och lycklig. Lika så ryttaren och glädjen och harmonin byggs upp i ekipaget.

Bakdelsvändning

Påbörjad bakdelsvändning till vänster.

Bakdelsvändningen är en lösgörande och samlande rörelse som gör hästen smidigare. Rörelsen rids vanligtvis ur samlad skritt (förr reds den även ur halt).

Vändningens centreras runt det inre bakbenet. Ytter bakben kliver framåt och frambenen går i en båge kring vändningspunkten genom steg åt sidan, yttre frambenet ska sättas framför det inre. Vanligast är att man rider bakdelsvändningen ett halvt varv, så att man byter varv.

• Inner tygel: ställer hästen och leder framdelen steg för steg runt det inre bakbenet.
• Ytter tygel: är förhållande och ev. understödjande. Genom att överlivet följer väl i vändningen kommer yttertygeln att lindrigt trycka mot hästhalsen.
• Båda tyglarna: förhåller så att hästen inte går framåt.
• Inre skänkeln: är vid sadelgjorden, stoppar inre bakbenet att kliva inåt och reglerar hastigheten i vändningen tillsammans med inre tygeln.
• Ytter skänkel: är något tillbakadragen och hindrar bakdelen att falla ut.
• Båda skänklarna: håller fram hästen och hindrar den att gå bakåt.
• Vikten: är något över på inner sittben.

Skänkelvikning

Skänkelvikning till vänster

Skänkelvikning hjälper ryttare och häst att förstå hjälpernas samverkan.

Skänkelvikning brukar ridas på diagonal linjen (snett igenom), eller halvt igenom, men även på många andra ställen på ridbanan.

I skänkelvikning är hästen ställd i nacken, från rörelseriktningen och rak i bålen.

Man rider skänkelvikning för att göra hästen lydig för hjälperna och att lösgöra den samt att förbereda den för skolorna.

När man lär in skänkelvikning börjar man i skritt och nöjer steg med ett par steg sidvärts, utan att kräva för mycket tvärning. Därefter kan man öka stegen i skänkelvikning och sedan också rida den i trav, det är viktigt att man inte tappar takten i traven.

• Vikten: är rakt överhästen men ändå väl med i rörelse riktningen.
• Inner skänkeln: får hästen att flytta sig åt sidan. Skänkelläget brukar vara bra strax bakom sadelgjorden, eller längre fram eller bak beroende på om hästens fram eller bakdel behöver påverkas.
• Ytter skänkel: är framåtdrivande och hindrar hästen att förböja sig, tvära för mycket eller slippa ifrån den inre skänkelns tryck.
• Båda skänklarna: är framåtdrivande.
• Inre tygeln: ställer hästen och understödjer.
• Yttre tygeln: leder hästen, visar riktningen och hindrar hästen att förböja sig.

Hästen ska gå undan för skänkeln, inte dras av tygeln.

• Vanliga fel: Att man förböjer hästen i innersidan. Den ska bara vara ställd i nacken – räta ut den. Akta dig för att bli fast i inre tygeln.
• Att bakdelen kommer före, Framdelen ska leda rörelsen. Räta ut hästen , minska tvärningen och rid mer framåt än åt sidan (inre sida är det håll som hästen är ställd åt).

Galoppövningar

Galoppera korta intervaller, så att hästen orkar bära sig i galoppen. Håll ett tempo där galoppen är rund, luftig och tretaktig, korta den lite men inte så den tappar takten.Rid på volt, träna övergångar mellan trav och galopp, där bogarna är på plats (passa ytterbogen i övergångarna, och att hästen bär sig i form)När detta funkar provar du övningen i skritt och galopp (OBS! korta intervaller)

När hästen är stadigare: Rid på volten, ställ igenom innersidan (ytterbogen på plats). Galoppera och minska volten och tempot, fortsätt galoppera, öka volten och låt galoppsprången bli större och luftigare (öka inte galoppen mer än att du kan behålla formen). Denna övningen kan också användas i traven.När detta fungerar, kan du också. Galoppera på volten, ha hästen ställd och lagom formad efter spåret. Prova att rida den utåtställd med bibehållen takt och balans (ett halvt varv räcker till att börja med). Rakrikta hästen försiktigt och ställ tillbaka den rätt igen. Denna övningen kan också användas i traven.Förvänd galopp. går bra att börja med när hästen lätt och ledigt kan bära sig i "rättvänd" galopp.Börja med att Rida förvänd galopp på långsidorna , bryt av innan hörnen.

Förvänd galopp

När man har en välbalanserad och bärig galopp, kan man börja rida förvänd galopp.

Sitt kvar på yttersittben och håll om med gamla ytterskänkeln, var noga med att hålla skänklarna kvar som i "galoppfattningen". Stöd upp på ytter tygeln. Sitt kvar tappa el. lätta inte i sitsen.

Övningar:

Den första och enklaste övningen i förvänd galopp är, att man rider förvänd galopp på långsidan och bryter av till Trav el. skritt på kortsidan.

När detta fungerar kan man rida förvänd galopp runt hela fyrkantspåret (gena i hörnen i början). Efterhand kan man rida ut lite mer i hörnena när hästen orkar bära sig.

Vänd över ridbanan från B - E och tvärt om, byt varv och fortsätt i förvänd.

Rid på en stor åttvolt, börja först i rättvänd galopp och gå sedan över till den andra volten ett varv med bibehållen galopp, upprepa övningen.

Galopp på fyrkanten vänd halvt igenom, fortsätt i förvänd.

Snett igenom fortsätt i förvänd.

Börja rida flygande byten, Rättvänd galopp t.ex. på stora mittvolten, avsaktning till trav, några travsteg därefter fattar du förvänd galopp, avsaktning till trav och fatta rättvänd galopp igen. Rid i korta episoder, det räcker att galopp inslagen är ½ - maximalt ett varv på volten.

Öva på att rida enkla byten: Rättvänd galopp t.ex. på stora mittvolten, avsaktning till skritt Några steg därefter fattar du förvänd galopp, avsaktning till skritt och fatta rättvänd galopp igen. Rid i korta episoder, det räcker att galopp inslagen är ½ - maximalt ett varv på volten. (Denna övningen är bra för att stärka och balansera upp hästen. (förbereda den för framtida Byten)

När hästen blir starkare och säkrare, kan man rida serpentinbågar i galopp, det är lite klurigt och kräver att man kan samla upp hästen lite till även i den förvända galoppen. Man får vara noggrann och planera vägen och ridningen ordentligt. Det blir lättare att hästen tappar takt och balans i serpentinbågarna.

Var alltid noga med att hästen är lösgjord och att du har den väl inramad, så att bogarna inte åker ut (vanligast utåt). Även att du har bärighet i galoppen, om hästen tappar takten är det bättre att bryta av och lugnt och sansat fatta om galoppen.

Var noga i avbrotten till skritt och trav det blir lätt att hästen blir lite i obalans och "dyker" i avbrotten.

Skolorna

I skolorna rör sig hästen ställd i nacken och böjd i bålen runt inner skänkel i en jämn och liksidig båge från nacken till svansen, under ökad samling och på dubbla spår.

Man rider öppna och sluta för att, för att få hästen mer uppmärksam på hjälperna, öka bogfriheten och för att få den att orka bära sig bättre. Samt för att få ryttaren att lära sig de olika hjälpernas samverkan. När häst och ryttare behärskar fram-, bakdelsvändning och skänkelvikning kan det vara läge att börja med skolorna (öppna, sedan sluta). Innan dess gör det bara mer skada en nytta att tvinga hästen att göra öppna och sluta.

Öppna

I öppna är hästen ställd från rörelseriktningen. Bakdelen går på spåret, framdelen innanför.
Hästens inre ben ska kliva fram och förbi de yttre ben parets. Tvärningen ska vara minst så stor att ytter fram och inner bak går i samma spår. När man börjar rida öppna, börjar man alltid med en väldigt svag tvärning. Hästen är ställd och svagt böjd i bålen.

• Innerskänkeln: är sidförande och framåtdrivande och understödd av inner-tygeln, som hjälper till att hålla ställningen.
• Ytterskänkeln: är framåtdrivande och mothållande.
• Ytter tygel: motverkar att hästen blir förbjöd och understödjer ytter-skänkeln om hästen försöker köra ut bogen, samt leder hästen i rörelsen.
• Vikten är rakt över hästen och väl med i rörelsen.

Det brukar vara lättast att börja öppnan precis efter en volt i hörnet el. på långsidan. Då får man böjningen och ställningen gratis. Det är jättenyttigt (och svårt) att rida en öppna på medellinjen, men man får bra koll på hästen av denna övningen.

Sluta

I sluta är hästen böjd och ställd åt rörelseriktningen. Framdelen går på spåret bakdelen går innanför. De yttre benen trampar fram och förbi de inre.
Tvärningen ska vara minst så stor att ytter fram och inner bak går i samma spår.
När man börjar rida sluta, börjar man alltid med en väldigt svag tvärning.

• Innerskänkeln: Är Framåtdrivande och mothållande, vid behov understödd av tygeln som bibehåller ställningen och leder hästen i rörelse-riktningen.
• Ytterskänkeln: Får hästen att gå år sidan.
• Yttertygeln: Understödjer ytter skänkel, hindrar hästen att förböja sig.
• Vikten: Rakt över hästen men en aning inåt.

Slutan underhålls främst av ytter skänkel i samspel med inner tygel, (men naturligtvis också av alla andra hjälperna.)

Det brukar vara lättast att rida öppna på långsidan, börja öppna precis som om du skulle gå in på en volt men istället för att fortsätta volten går man in i öppna istället.

Sluta brukar vara lättast att rida in i när man avslutar en volt. Man rider in i slutan precis innan man kommit ur volten helt och då rider man in i sluta när hästen fortfarande är ställd och böjd efter voltspåret och innan hästen har kommit ut på spåret helt och hållet, utan fortfarande har bakbenen något innanför spåret.

För unga och oerfarna hästar räcker det med några steg i öppna (i skritt till att börja med), sedan kan man rida fler steg efterhand som det "klickar till" hos hästen (och ryttaren). Sluta bör man vänta med tills öppnan fungerar.
När öppna fungerar i skritt kan man rida den i trav och därefter också i galopp. Detsamma gäller för slutan (inre sidan är alltid åt det hållet som hästen är ställd).

Lydnadsövning

Det fins inga patentlösningar på att få en häst i rätt form (på tygeln). Det är jättebra att rida mycket ute i skog och mark. Se till att låta hästen få lång tygel så att han får changs att balansera upp sig själv. Klättra är också suveränt bra när man ska stärka upp en häst. I lagom branta backar och i lagom doser, det är lite "mjölksyrevarning" på klättring.

Lydnads och vakenhets övning av häst. Inspirations källa från Markus Holst.

Dessa övningar passar till hästar på alla utbildningsstadier.

Ge det tid, sakta och säkert med mycket tålamod och koncekvent beteende är det som gäller.
Skritta alltid fram ordentligt innan du börjar med att arbeta hästen.

 Rid hästen sedan i tempoväxlingar i skritt, Långsam skritt och öka takten i skritten.. Sitt inte för länge i varja moment utan växla mellan de olika skritt tempona. Lägg in lite halter här och var och rid övergångarna. VIKTIGT! att hästen är vaken och att du ger EN hjälp i taget (inte driva med skänkeln och dra i tygeln på samma gång! Var mjuk och koncekvent, beröm när han förstår. låt honom få tid att vänja sig men inte tid till att gå och sega eller något fuffens.. (balansgång och känsla). Denna övningen kan du rida på volt eller fyrkantspår och på grusväg.

Tar han inte dina hjälper får du vara bestämmd och ge honom en tilrättavisning, slöar han så gå på honom, Mjuk hand, förhåll sen när han svarat på framåtdrivande hjälp. Springer han får du ta tillbaka honom, man kan behöva ta ett lite tuffare tag i dem, bara man mjuknar direkt när man fått önskad effekt. Och BERÖM MYCKET! 

Ur skritt övningen kan du lägga in trav episoder och växla mellan långsam MEN ALLERT trav och skritt och halter (med eftergift). Växla i traven mellan långsam arbetstrav och lite friskare trav. Rid så att han inte springer ifrån arbeter och rid flera växlingar per varv.

I skritten kan du även börja flytta honom för skänkeln. Fast nöj dig med att han kliver ett par steg i början och att han kliver på framåt och åt sidan. Akta dig för att dra runt hästen, din vikt på ytter sittben ställ innåt, led lite utåt, så att han vet vart han ska och flytta undanför INNER skänkeln. Mjuk hand, du kan fånga upp lite efterhand som han blir säkrare och får bakbenen mer under sig. MEN du får INTE FASTNA i handen. varje gång man tar i hästen ska det följas av att man efter ett tygeltag mjuknar en aning. Hemligheten är att man lurar hästen genom att ta lite mer än vad man ger tillbaka...
Denna övningen kan du också rida i trav. På volten, på fyrkantspåret eller på en lämplig slät grusväg.

Några blandade dressyrtips

Här kommer några "övningar" som vi brukar använda:

Vi brukar rida enkla byten med ett, två travsteg i mellan på medellinjen sen när det funkar med ett provar man två (vi har en spegel mitt på långsidan så man kan kolla hur det blir, den är väldigt bra). Det är viktigt att man försöker att få momenten att flyta samman och det gäller att hänga med, med hjärnan.

Vi brukar också rida öppna och sluta längs medellinjen. Både i trav och galopp mot spegeln då har man bra koll på tvärningen. Man får bra och bärig galopp av detta, var noga med att hästen aldrig får tappa bjudningen.

Skänkelvikning på diagonalen volt vid "x" skänkelvikning igen (traditionell övning).

Skänkelvikning på diagonalen till "x" rakt fram - galopp, passa ytter bog, bra bl.a. för bjudningen.

När hästen skjuter ut ytter bog när man rider på volten. Då brukar jag lägga en volt på öppna delen av volten fast utåt (som byta om volt, fast man rider den nya volten ett varv och som en 10 m. diameter) Noga med övergång till nya volten halvhalt böjning och bärighet - också tillbaka till ursprungsvolten igen förhoppnings vis har man fått koll på ytterbogen.

Aktivera inner bak : Alla gångarter, på volten flytta ut bakdelen några steg, se till att hästen svarar och trampar fram och förbi sitt ytter bakben med inner bak hästen ska vara inåt ställd och "lagom böjd", flytta ett par steg, Räta ut hästen något och kolla bjudningen framåt ett par steg, fånga upp och upprepa övningen. Denna övningen brukar jag använda för att "lossa" och lösgöra.

Ett volt tips till: Minska volten korta tempot, bibehåll takt och bärighet, rid några varv på liten volt. Öka volten undan för inner skänkel, låt volten växa utåt (något/några varv) samtidigt som du länger steget, noga med bibehållen form och bärighet. Denna övning gör vi främst i trav men även galopp.

Hästen måste vara förberedd och vara i hyfsad form för dessa tipsen. Det är inte bara att sitta upp och göra alla på en gång! Det är viktigt att man konserterar sig på ett par övningar och gör dem ordentligt.

Vi brukar dela upp ridpassen i små moment:

1.   framskrittning
2. trav, lättridning och galopp, uppvärmning, öppnare i formen. Kollar att hästen tar hjälperna.
3. skrittpaus.
4. arbetspass ofta lägger jag in små skrittpass här också när vi jobbar med ansträngande övningar.
5. "nervarvning" försöker få hästen avslappnad, med bjudning att söka sig framåt neråt i trav och lättridning, ibland i galopp också. Se till att hästen bär sig och inte hamnar på bogarna.
6. avskrittning, ofta för hand.

Longering

Jag brukar longera någon gång emellanåt. Då brukar jag använda chambong. Chambongen hjälper hästen att hitta en låg och bärig form, den håller emot när hästen stretar eller är fel i formen, och släpper efter när hästen har kommit rätt. Detta är ett utmärkt sätt att få hästen att sträcka ut överlinjen på. Hästen brukar bli väldigt lösgjord och fin utav detta.

När man longerar ska man tänka på att inte hålla på för länge MAX 30 min, man ska byta varv ofta. (innan vi börjar longera brukar vi ta en promenad som framskrittning och efteråt går vi också en sväng.)

Man kan longera i alla gångarter, men man ska vara noga med att hästen går i balans och orkar bära sig när man har den på volten. Man kan minska volten och tempot, öka ut volten göra tempoväxlingar och träna övergångar.

Var noga och konsekvent när du longerar. Att longera kan ibland vara svårare än att rida, där krävs det verkligen ett samspel mellan häst och människa. Stressar man själv, eller springer hästen okontrollerat (lugna ner den!) eller är den lat (se till att den går fram och blir uppmärksam på dig), annars går det inte att få kontakt mellan häst och människa.

Börja i skritt se till att den är med på noterna, prova att få den att stanna och gå fram igen. När detta funkar, fortsätt att göra avsaktningar och igångsättningar mellan skritt och trav, Därefter galopp - trav el. tom. galopp – skritt.

Det går att göra förhållningar på linan , som alltid ska ha ett mjukt stöd med hästens mun (man tar en förhållning i linan, ibland upprepade förhållningar samtidigt som man använder rösten).

När man longerar ska hästen vara "framför" människan, där kan man påverka den bäst.

Hästens huvud är spetsen på trekanten och människan och hästbaken är basen på trekanten. baslinjen bildas av piskan och är en delvis osynlig linje mellan människa och hästbaken. Se till att man bildar en trekant med häst lina och "lång-piskan", där hästens mun är spetsen (fösa hästen framför dig) och ha en mjuk kontakt med hästen via linan. Piskan är en förlängning av din arm, den hjälper till att fösa hästen framåt. Alltså inte slå hästen med!

Använd olika röst kommandon för olika gångarter. Jag har t.o.m. olika för om hästen ska bryta av till trav, eller sakta av till skritt. Var konsekvent och beröm när det blir som du tänkt dig.

Stretching och massage

Efter ett träningspass stretchar de flesta idrottsutövare detta är viktigt för att undvika skador och muskelbristningar.

Därför anser jag att det är lika viktigt att stretcha hästarna. Jag har stretchat min häst i 7 år, det är jättebra som oss själva efter träning! Vi ryttare är ofta dåliga på att stretcha oss själva också efter ett ridpass!

Jag vill slå ett slag för stretching! Min häst hade problem med en muskel som var för kort, vilket ledde till att han blev ojämn i ena bakbenet. Jag kom i kontakt med en hästkiropraktor som föreslog stretchning (minns bara att han heter Matti... och har/hade praktik i Göteborg). Han lärde mig att stretcha hästen. Det finns fler som jobbar för detta ex. "Ostiopaterna" Jim & Charles, + vår favorit veterinär Freddie Wegelius som också ger akupunktur. Man börjar och stretcha lite försiktigt, sen blir hästarna vigare med tiden och de brukar tycka att det är skönt när de kommer in i det. Ett plus är att man också märker ev. spänningar som kunde bli till problem, på ett tidigt stadium. Då man märker att hästen inte slappnar av och släpper efter som den brukar.

Jag brukar också massera överlinjen på min häst när jag märker att han är lite stel, ofta länden, korset och nacken. Kamfersalva är ett bra och skonsamt liniment att använda. Ett ställe som man ofta glömmer av som kan ställa till lite är bakknäna och insidan av låren (motorn) där gör det också gott med massage. När man masserar börjar man lite lagom att mjuka upp sedan tar man och ökar trycket. Var lyhörd på hästens reaktioner, När den börjar tugga och/eller gäspa har du hittat en spänning och du hjälper den då att slappna av. Var försiktig vissa hästar är spända och kittliga så att du inte råkar illa ut.

Lär dig hur din hästs muskler känns och hur elastisk den är så kan man förekomma ev. hältor. Stretcha aldrig en kall häst, eller en skadad led. Be någon som kan stretching visa dig hur man gör och tänk på att inte ta dumma tag så att du skadar din egen kropp.

Så här stretchar jag min häst

Du kan hjälpa hästen genom att stretcha bakbenen då musklerna är varma.

OBS! ALLTID EFTER RIDNING

1. Fatta runt karleden.  Sträck framåt uppåt med rakt ben. Håll kvar i ca 8 sekunder.	2. Fatta bakom knät och känn att hästen är avslappnad
3. Utgå från rörelse 2. Sträck ut och placera ditt armveck bakom knät. Lyft uppåt.	4. Fatta runt skenan, lyft uppåt och utåt. Håll kvar i ca 8 sekunder.
5. Sträck benet bakåt och neråt. Tryck mot framsidan av knät med ena handen. Sträck benet med hjälp av den andra handen.	6. Fatta runt kotan. Placera ditt eget ben mellan hästens framben. Dra benet mot dig och lyft det något. Du kan öka höjden i lyftet efter hand som hästen blir vigare.
7. Fatta runt karleden. Sträck benet bakåt, neråt o ch en aning utåt. Håll kvar i ca 8 sekunder.	8. Utgå från rörelse 7. Lyft benet med ditt armveck i hasvecket, uppåt och bakåt. Låt resten av benet hänga fritt.
9. Fatta runt skenbenet. För benet utåt och uppåt. Håll kvar i ca 8 sekunder.

Var försiktig i början och bråka inte med hästen som kan tycka att det känns konstigt i början. Den måste få tid att vänja sig. Innan den är van kommer den att dra åt sig benen många gånger, när den ger efter BERÖM lugnt och mycket. Du kanske inte kan hålla kvar så länge i början, men nöj dig då med att du "får" benet en liten stund. När den accepterar detta tycker den att det är skönt. Successivt kan du töja lite mer efter hand.

Nya rön som jag fått från Eva Vafa-Nyberg som är diplomerad hästmassör.Eva har informerat mig, att det räcker att hålla kvar och stretcha i 6-8 sek. Och få bra stretching effekt. Så nu kan vi sluta att stretcha och hålla kvar i de förlegade gamla teorierna om 20-30 sek. Detta underlättar enormt mycket för oss människor, som slipper att slita på våra kroppar i onödan

Massage

Börja mjukt att stryka med handen över länd och kors, öka trycket efter hand.
Använd gärna liniment, och massera musklerna - var lyhörd på hästens reaktioner och var försiktigare om den visar obehag (Men du måste ha lite tryck annars kittlar du den). Massera de obehagliga ställena bit för bit "utifrån och in" mot spänningens centrum, öka trycket efter hand. (Du får räkna med att bli lite trött i dina handleder och fingrar). Försök också att massera hästens lår, om den tillåter(det kan vara lite kittligt på insidan). Passa också på att linimenta bakknäna.

Det är en sund och nyttig vana att stretcha efter alla ridpass.

Man kan inte bara massera och stretch sig från problem. Det krävs vettig väl avvägd och omväxlande ridning i rätt form, med bakbensaktivitet, arbetande rygg och bjudning. Efter en timmas skritt pass kan du stretcha för då är hästen uppvärmd i alla musklerna.

Longera gärna på chambong någon gång i veckan. Är du osäker på hur man gör be någon som kan visa dig (detta tar också ett tag innan hästen fattar). Longera i 20-30 min, det räcker. Det är ett toppensätt att få hästen att på ett avslappnat sätt strecka ut överlinjen. Stretcha gärna efteråt.

Träning som naturen erbjuder!

(med lite alternativa övningar)

Romantique och Cia simmar.

Det är supernyttigt att träna hästen i skogen och på grusvägar (som är lagom hårda). Min häst är lite disträ, så för att hålla honom på alerten måste vi variera träningen och rider också dressyr ute på vägarna för att han ska ha kvar den riktiga bjudningen. Tempo växlingar och övergångar passar mycket bra att träna ute på grusvägarna.

Skänkelvikningar och skolorna (öppna och sluta) rider vi ofta efter vägkanterna. Bakdelsvändningar, framdelsvändningar och ryggningar kan man träna på grusvägen, eller i en mysig skogsglänta. Sen blir hästen van att jobbas på olika ställen. Detta underlättar senare när man kommer ut till olika tävlingsplatser. Har man möjlighet att få rida på någon stubbåker, efter skörden. Så är detta ett unikt tillfälle där man har man möjlighet att kantra (i galopp) och rida allt som man även kan göra på ridbanan. Det brukar bli större yta att vara på (hästarna brukar bjuda bättre). Naturen i sig själv, har massor med bra tränings ställen att erbjuda. Klätterbackar och skogs stigar där hästen får tänka och kliva, det är riktig styrketräning för bakdelen. - Så det är bara att rida ut och ta för sig! Bara man har fantasi och normalt bonn-förstånd, kan man få ut mycket av uteritterna.

(På somrarna när det är riktigt varmt brukar vi byta ut något träningspass mot en simtur i sjön. Både hästen och jag älskar att simma. Då kombinerar man verkligen nöje med nytta. Simträning är den skonsammaste träningsmetod som finns. Med simträningen brukar vi få igång bakbensaktiviteten. Det som är vanskligt med simning är att det kan bli väldigt farligt och otrevligt om man inte är försiktig. Vi brukar aldrig simma utan att någon finns på stranden, om ifall att… Det är inte bara att ge sig ut och simma med hästen. Simningen kräver lång invänjning och noggranna förberedelser. Ett bra samspel med hästen vid hand och förtroende mellan hästen och människan. Min pålle och jag har bara grimma och grimskaft på när vi simmar. Jag tycker att han ska ha så lite som möjligt som han kan trassla in sig i. Jag brukar leda i min pålle, så följer han efter. Han vill gärna ha lite tid för att doppa magen. Men sen när han tycker att det är klart brukar det gå undan. Jag simmar bredvid, sitter aldrig på (sitter eller ligger man på hästen när den simmar, känns det obehagligt för den, man trycker ner den med sin vikt.) Man måste hålla avstånd och ta hänsyn till att hästen sparkar kraftigt med sina ben när den simmar, så att man inte blir träffad. Första gångerna på simsäsongen simmar vi bara en liten tur. Efterhand simmar vi längre och man får kämpa för att hänga med, hästar kan simma fort! Ibland när jag blir trött (det går ganska fort) brukar jag ta tag i manen vid manken så får Pållen bogsera mig. (då försöker jag ligga så nära ytan som möjligt) Prova ALDRIG att simma själv, utan se till att ha hjälp med och förbered allt noga. Gör man fel eller blir oförsiktig så är det FARLIGT. För både häst och människa.)

Inspirationskällor

Inspirationen har jag fått från alla mina ridlärare som jag har och har haft genom åren:

Hans Engberg, Kristina Engberg, Jan Schöneman, Kajsa Bodström-Wallgren, Annica Eriksson, Christer Roswall (hoppning), Hans Åberg m.fl.

Även från mycket litteratur.

Litteratur:

Arméns ridlära

Dressyr med Kyra Kyra Kyrklund

Ett med hästen Sally Swift

Dressyr Eric Lette

Dansa med hästar Hempfhling

Markus Ridhandbok

Ett tack till!

Min man som alltid finns och ger mig mod när det tryter. Alla mina underbara vänner som alltid hjälper till och stöttar när det behövs. De ställer också gärna upp på livliga diskussioner som är väldigt utvecklande.

Sist men inte minst, Romantique, min underbara häst. Som alltid har tid och tålamod med sin ibland lite vimsiga matte.

//Cia Andersson