Liten presentation om
Beda Olofsson.

Jag föddes i Laholm 21 november 2001 o kom upp till
Luleå tillsammans med min syster Berit Jansson.
Jag var den sötaste, underbaraste o goaste hundvalp
"matte" sett i hela sitt liv, hon föll helt pladask.
Jag hade inte varit ute innan o det var chockartat
då matte tog ut mig första gången. Snön låg djup o
det var isande kallt, jag frös så jag skakade.
Jag ville snabbt in i värmen o satte mig ner på rumpan
o strejkade totalt om inte matte tog in mig genast.
Nåja, det blev varmare framåt våren. Snön tinade o
då tyckte jag det enbart var roligt att vara ute.

Jag är förresten döpt efter en gammal tant som
hette så här o som matte tyckte väldigt mycket om
Hon är död sedan några år tillbaka men hon ler säkert
uppe i sin himmel när hon vet att Beda är döpt som ett
minne efter henne. Hon fick tyvärr inga egna barn o
hon sa att matte var den dotter hon aldrig fick.

Jag har en kompis i grannhuset, "Elmer" en pappilon kille.
Vi leker så bra tillsammans, hittar på en massa bus o vi
är nog lite kär säger våra "mammor". Elmer är väldigt
svartsjuk, han morrar åt alla andra killar o vill inte att
jag ska leka med andra pojkar. För jag har faktiskt hittat
en ny stor killkompis som jag tycker väldigt mycket om,
"Master" en Holländsk herdehund. Men min matte vill inte att
jag ska flänga runt med alla hundar,hon väljer mitt sällskap.

Jag älskar att vara i Sävast, får då springa lös dygnet
runt och jaga alla katter. Busa med "Athos", en
australiensisk terrier, som inte är så snäll alla gånger.
Han är så sotis o vill inte att jag ska stå i centrum,
Dessutom orkar han inte leka längre, han har hunnit bli
10 år o börjar bli skröplig.

Jag blev faktiskt överfallen av en schäfer när jag var på
promenad en kväll i somras. Det har satt sina spår i
mig men "matte" tränar mig att möta o bemöta andra
hundar som är snälla så min rädsla håller sakta men säkert
på att blekna bort. Även om främmande hundar skrämmer
mig. Tycker att hundar som inte är pålitliga ska vara
kopplade o inte skrämma oss småttingar som går i koppel
*morrar hotfullt*

Jag sover alltid i sängen på nätterna, helst under täcket.
Är det varmt ligger jag ovanpå matte eller tätt intill henne.
Jag sover länge på mornarna o vill inte bli väckt.
Åka bil gillar jag oxå, vet exakt när vi är framme om jag
varit där innan. Måste även erkänna att jag är en riktig
gottegris, vill smaka på allt matte äter.
Ligger det nåt på bordet så "snor" jag det snabbt.
Matvägrar i typ 1 vec, äter bara när jag måste när jag
fått smak på smarriga saker. Nu har "matte" lärt sig att inte
bevekas av mina oemotståndliga trånande blickar. Hon är
stenhård för det mesta. Hon säger att hundmat måste duga
åt mig som det gör åt andra hundar. Men jag får välja
hundmaten för det mesta, gillar delikatesser. PGA att "matte"
alltid är orolig att jag ska få i mig för lite mat.


*frosseri*

Måste oxå skryta med att nästan alla "faller" för mig.
Jag charmar likväl gammal som ung. Det är alltid någon som
vill klappa o prata med mig när jag är ute på promenad.
När "mattes" söner är hemma på besök har jag stora problem.
Vill vara med alla, sova med alla o bli kliad av alla.
Kan inte bestämma mig för vem jag ska sova med, tycker
dom borde sova tillsammans allihopa med mig i mitten.
Sitter alltid i knät hos någon, det känns bäst för mig.
Alla tror att jag skulle fötts som katt istället för hund.