Lite om huset jag bor i.Barnrikehuset som det fortfarande kallas av äldre på området.
Det upprättades särskilt av kommun som förvaltade fastigheten.
Där fick mindre bemedlade, barnrika familjer erhålla lägenheter
på minst två rum och kök med en liten alkov o fullvärdig utrustning.
Barnfamiljer flyttade in från trånga, kalla o dragiga lägenheter
där det var besvärliga sanitära och hygieniska förhållanden.
Dom hade legat skavföttes i utdragssoffor och sängar på grund av
trångboddhet o för att behålla värmen fram på nattimmarna när
vedspisen slocknat o kylan kom smygande genom kalla väggar.
Det var en stor glädje för föräldrarna över det nybyggda huset
med lägenheter som alltid var varma, varmvatten i kranarna och
för att inte tala om badrummet med toalett och badkar.
En gammal brevbärare berättar :
Det var i början av 1950 talet och mitt distrikt var i huvudsak
Lövskatan. En minnesbild som etsat sig fast från den tiden var
människorna o livet i det så kallade barnrikehuset på Odengatan 7
Det är ett tvåvåningshus med tre ingångar o fyra lägenheter i varje.
Huset var i funkisstil med rappad yttervägg målat i gult.
Huset färdigställdes 1946 och fylldes av mindre bemedlade barnrika
familjer. Jag minns när en alltid välklädd hemmafru till en högre
tjänsteman, som bodde i grannskapet, upplyste mig om att barnets
barnbidrag gick direkt in på barnets sparbanksbok. Kontrasten var
stor när jag kom till barnrikehuset där mödrar kunde stå i dörren
omgivna av matos o klängande ungar i kjolen o barnskrik i bakgrunden
med ivrig hand ta emot den efterlängtade avin med blå text.
Där vimlade av ungar på gården som bar spår av deras aktiviteter.
En stor förändring som skett genom åren är att småföretag
och närbutiker inte finns längre på Lövskatan.
Bara på den lilla gatstumpen Odengatan fanns tre företagare.
Onnelas guldsmedsaffär, Ökvists möbler och Eriks Elektriska.
På Furumovägen, som var huvudgatan på Lövskatan fanns:
Odenbageriet (som blev Holms kafé), Skurholmens pappershandel
och Häggboms livs. Handlare Häggbom som alltid hade en cigarr
i munnen när han expedierade sina kunder och askan som
drällde omkring honom. Där fanns ochså frisören Dahlstedt,
Konsum, Erlandssons smide, Bergs cykel o motor o Thors cafe.
Det var gång el cykelavstånd till affärer o hantverkare av olika slag.
En förteckning över antalet barn som fanns i huset åren runt 1950
Odengatan 7a: Blom 6 barn, Grankvist 6 barn,
Johansson 4 barn o Hornberg 5 barn.
Odengatan 7b: Åström 5 barn, Åström 4 barn
Lindkvist 3 barn, Nilsson 3 barn.
Odengatan 7c: Andersson 6 barn, Lineruth 7 barn,
Wikström 7barn, Nilsson 3 barn.
Totalt 59 barn och 24 vuxna, två hundar samt några katter.
Som ni hör så har det funnits många springande
småfötter här i våran lägenhet för inte alltför länge
sedan. 23 barn i våran trappuppgång med 4 st små
lägenheter. Idag är det bara ensamståemnde kvinnor
o män som bor i vårat hus. Lulebo har verkligen
lyckats få ihop dom *ensamståendes förening*
I själva området bor det nästan bara äldre människor
o det är ca 8 till 10 års kötid på vissa lägheter här.
Området är lungt o fridfullt, här händer inte mycket.
Det är nog därför det blivit populärt att bo på.
Fakta till detta är från en artikel
skriven av Ivar Malmstad Luleå
