Challans Tankar

Jag är 28 år, heter egentligen Charlotta, fast dom flesta som känner mig har nog glömt det för länge sen. Dom enda som envisades med att kalla mig Charlotta var mina föräldrar, och dom gjorde det bara när jag gjort något dumt, vilket inte var så himla ofta ändå. Jag måste ha varit ett fantastiskt välartat barn!?!

Jag bor i ett litet samhälle som heter Emmaboda, mitt i glasriket. Och nej, här tillverkas inte några barnvagnar, det gör dom i Emmaljunga (where ever that is?).

Kanske har ni hört talas om Rasslebygd festivalen som går av stapeln första helgen i augusti varje år. "Festivalen som inte finns", har den kallats och det ligger nåt i det. För den borde egentligen inte existera men gör det ändå!! Vi vet inte hur det gått till. En mycket trevlig, absurt trevlig, festival är det. Läs mer om den på vår festival-hemsida, som min sambo för övrigt gjort.

Han har varit vänlig att hjälpa mig med denna här lilla sidan oxå, jag är väldigt glad för det för annars hade det nog tagit ett par år för lilla otekniska mig att snickra ihop den. Ska försöka lära mig det nån gång när jag får tid och lust, just nu är jag lat vilket innebär att Bosse får göra grovjobbet efter mina direktiv. Hur bra som helst! Jag är väldigt tacksam att han är så lugn, för mina anvisningar har kanske inte varit helt enkla att följa, jag har ändrat mig några gånger oxå...

Jag jobbar i en Ica butik, och trivs bra med det. Behöver aldrig ta jobbet med mig hem, utan min fritid är min egen att användas som jag behagar. Vilket oftast består i att läsa bra böcker, lyssna på musik, ta timslånga bad och bara njuta, umgås med min sambo (när han inte sitter framför datorn) och hans barn (när dom inte sitter framför datorn!), att träffa mina vänner och fika eller festa eller vad det nu kan vara som vi lyckas hitta på. Fira slaget mellan Monitor och Merrymac kanske! Slå upp det så får ni veta vad det är vi firar.

Att titta på tv är trevligt nån gång ibland, helst då engelska deckare som t. ex Kommisarie Morse m. fl. Fast bäst av allt är mina två katter. Dom får mig att skratta hur mycket som helst. Dom är rätt så bra på att trösta när man är nere. Det bästa av det bästa, att ligga och vila med en eller två gosiga varma katter på magen och under halsen

När jag var 20 flyttade jag upp till Stockholm, och bodde där i 5 år. Jag älskar fortfarande den stan, och det är så skönt att kunna åka upp och inte vara turist utan veta precis vilken linje som går vart. Hur man tar sig fram snabbast och så. Eller att få gå och sätta sig på favoritkrogen igen och sippa på en öl. Söder är det som var hemma för mig, där finns allt man behöver, och allt som man inte behöver oxå, men som är kul ändå!!! Gamla stan är oxå en underbar upplevelse, med många härliga vattenhål där man kan vila fötter och fukta strupen om man så vill. Sitta och titta på folk och ha det skönt. Gud vad jag saknar den stan ibland, vore jag inte så förbenat kär i Bosse bus, skulle jag nog kunna tänka mig att flytta tillbaka!

Fast lilla Emmaboda duger rätt så bra, det händer väl inte så mycket, förutom när festivalen drar igång. Men det är ju som sagt mitt i glasriket, vilket innebär att man alltid kan åka och kolla på utställningar av glaskonstnärerna, titta in på glasbruken och köpa något snyggt till bra priser. Alltid något!

Kalmar, Karlskrona, Växjö finns ju i närheten, så dit kan man ju bege sig om det blir för tråkigt. Det är bara sex mil, vilken stad man än väljer att besöka. Eftersom jag känner folk i både Kalmar och Växjö behöver jag inte sitta hemma som nån eremit. Det finns alltid någonstans att sova, och om man varit på lokal är det ju skönt att slippa ta sig hem mitt i natten.