Det hela började på Marstrand 1978. Min pappa Leif kappseglade Marstrandssregatttan sedan många år i B22 klassen.

1978 var jag tio år och jag började så smått fatta skillnaden mellan Skärgårdskryssare och andra båtar.

Våren 1989 ringde min far mig och berättade att det fanns en B-22á till salu på Orust, vi åkte dit och tittade, tre år på land hade satt sina spår. Säljaren hade under dessa år skrapat henne ren varvid hon sprack isär endast nåtlimning skulle kunna rädda henne ansåg han och gjorde så.

3000:- fattigare blev min far, jag och min syster Monica blev en Skärgårdskryssare rikare.

Olja, måla, lacka i några dagar sedan sjösättning och provsegling. Segla kunde vi glömma, banden blev aldrig slaka när kranen sänkte ner båten i havet, ok den får hänga över natten.

En vecka senare beslöt vi oss för att prova och segla hem Lil till Mjölkeviken på Tjörn

Originalpumpen från 1933 litade vi inte riktigt på så vi införskaffade en ny, vilket blev vår räddning. Spanten gick ett efter ett pga nåtlimningen så jag och pappa pumpade oavbrutet med båda pumparna efter 8 timmar, seglade vi in Henne på grunt vatten i Mjölkeviken och somnade. Där fick hon ligga i några veckor medans jag lagade spant, tätade, myrnade. Resten av sommaren var som en dröm jag seglade med min första Skärgårdskryssare.

Nästa sommar var jag och min kompis Henrik Adolfsson ute och utforskade Västkusten. Underbart väder, underbara brudar, underbart gott öl, tills vi kom till Strömstad, STORMVARNING efter en veckas regn liggande i en läckande B-22á började man nästan längta till en Maxi men bara nästan. Tillslut mojnade det lite så vi kastade loss och styrde söderut mot värmen. Kryss och utan motor så måste man välja annan väg än Sotenkanalen. Utanför Soten möttes vi av hagel och en massa luft som helt enkelt vräkte in oss till Fjällbacka där en underbar människa som lånade ut sin torktumlare till oss, och jag som trodde att en öl var det godaste som fanns. Nästa dag medvind som skulle öka framåt kvällen. Vi passerade Smögen, Lysekil, Gullholmen, då startade Han fläkten ner med storen upp med stormfocken nu gick det undan det kändes nog fortare än det gick för det regnade så man knappt såg fören än mindre några öar eller kvastar.

Vi måste gå in någonstans det var vi rörande ense om men var? Kärringön? För långt ut. Hällevikstrand? För lång kryss. Mollösund får det bli om vi hittar dit. Vi närmade oss Mollösund vi började ana oråd, så många aluminiummaster hade vi aldrig skådat på samma plats packade sillar skulle man kunna säga. Det var inte och tänka på att komma in som en katt bland hermelinerna där. Så vi forsade vidare in i Stigfjorden och lyckades ta oss in i Mjölkeviken äntligen hemma.

Efter två år köpte jag ut min syster så nu var Lil bara min. Drömmen om att få segla Marstrandsregattan i B-22 klassen hade funnits där i många år, nu var det dags. Ett litet problem uppstod B-22 klassen fanns ej längre, men det finns ju B-22or så operation rundringning tog sin början. Det var nog här som Västkustflottiljen bildades. Lars Niklasson hade vunnit den senaste regattan mes 22 S-13 Sirocco och han tände direkt så nu var det bara tre båtar till. Vi hittade Lars & Peter Lund med 22 S-240 Valencia, Cesilia Glittjö & Anders Kjellström med 22 S-256 Laila och Martin Holmberg med 22 S-223 Boheme Saken var klar.

Dom första åren på Marstrand är några av mina lyckligaste stunder i livet, alla borde få uppleva detta.

Lil har vunnit tre regattor, Lil har även lyckats tappa masten på två regattor varav en som hon vann.

Två dagar innan den första regattan hon vann låg hon på botten så dom andra skulle trimma sina båtar på samma sätt nästa år men det var bara tomma löften. Nu verkar det som att regattan har dött ut igen men vi får jobba på att Skärgårdskryssarna återuppstår på Marstrandsfjorden.

Hösten –96 köpte jag SK45 S-2 Tibia vilket var ett impulsköp två dagar senare ringer en herre vid namn Cristian Gyllensten till mig. Han säger att han skall köpa Lil för jag har ju köpt en annan båt, pris och sådant kan vi komma överens om senare. Vem säger emot en sådan herre.

Jag var och hälsade på Lil i hennes nya hamn på Björkö och hon trivs som jakten i vattnet.

Niclas Caspersson