"Advanced Carp Fishing" upptäckte jag i Dec 95 i butiken Press Stop
på Sveavägen i centrala Stockholm. Tidningen hade då funnits i cirka ett
år. Den kommer ut varannan månad d.v.s 6 gånger om året och kostar 54 kronor
per nummer (naturligtvis blir det billigare om man prenumererar). Dessvärre är tillgången inte tillförlitlig, d.v.s.
ibland har dom den, ibland inte. Innehållet i denna
blaska är matigt och oftast skrivet av några av de stora Engelska
karpmete-ikonerna; Rod Hutchinson, Jim Gibbinson m.fl. Utgivaren, David Hall,
har en egen sida på nätet,den hittar du här
(ifall du vill prenumerera).
I vårt grannland Danmark finns det för rättvisans skull naturligtvis
två tidningar om karpmete. Bägge tidningarna är medlemsblad men det
går att köpa lösnummer. Carphunters Magazine har en proffsig layout och ger
ett proffsigt intryck. Innehållet är mycket bra med repotage om det
mesta som har med karpmete att göra. Utgivaren Kenth Esbensen finns på telenr.
009 45 31 19 80 15, ifall du är intresserad av tidningen.
Karpen ser ut som urtypen för ett medlemsblad med årsredovisningar av föreningens budget o.s.v. men är innehållsmässigt helt underbar. Ett av de senaste numren hade en lista med 40-50 tillgängliga karpvatten i Danmark med beskrivning av sjön, dess storlek, beskrivning på fiskeplatser där karp har fångats, storlek på karp och uppskattning av hur många karpar det fanns i sjön (när kommer det i en Svensk tidning?)! Frågor om tidningen kan du ställa på telenr. 009 45 45 80 73 21 (Thomas Vedel, ordförande). 
Svenskt karpfiske är för närvarande den enda Svenska bok om karpmete som finns.
Författaren själv har sagt ytterligare en bok är påtänkt så med lite tur ökar den svenska
karpmete litteraturen med 100%!Den är skriven av Per-Ola Johannesson som även står för de flesta av de få karpfiske-artiklar som nån gång per år dyker upp i Svensk fiskepress (heder åt honom för det!). Boken är mycket informativ och välskriven. Dessutom är den rolig. Den täcker allt som kan tänkas ha med Svenskt karpmete att göra. Det enda lilla fel jag hittade var att det ingenstans fanns angivet krokstorlek i förhållande till storlek på boilie, men det var också det enda! 
The Complete Carp Angler är skriven av en av karpmete-ikonerna från England -Andy Little.
Boken är skriven ur ett engelskt perspektiv och innehåller därför bitar som
som är helt eller nästan oanvändbara i Sverige. Men i det stora hela täcker den
mer än någon annan karpbok jag läst. Den innehåller även ett mycket intressant
avsnitt om "stalking". "Stalking" är att smyga sig efter en karp man spanat in,
och försöka övertyga den att ta det bete man presenterar. Boken finns att köpa här för 330 kr (boken är på
Engelska om nån hade missat det).
An introduction to Carp fishing hittade jag av misstag på Akademibokhandeln
i Stockholm. Boken är utgiven första gången -89 och det är kanske därför den är så "basic".
En utmärkt bok att läsa som nybörjare. Massor av beskrivande teckningar och
"omöjliga att missförstå-beskrivningar". Författaren David Batten har gjort en hel
serie böcker på temat "An introduction to..." som enligt hörsägen ska vara av samma kvalitet
exemplaret jag kom över. Även denna bok är på Engelska.
Big Water Carp av Jim Gibbinson lånade jag av Jesper Eriksson på Berras i Stockholm.
Titeln låter ju passande ur ett Svenskt karpfiske perspektiv, då vi inte har
så många pytte pölar som dom har i England (allt över 10 ha är stort för dom!).
Jim Gibbinson har många teorier som är rätt motvals. T.ex. så tyckar han inte
att det är någon större ide att mäska med fler än ett dussin beten runt krokbetet.
Jämför det med Rod Hutchinson som mer än gärna häller i hinkvis med partikelbeten.
Jim´s tes är att det inte går att få karp att äta där dom inte normalt vill äta,
alltså är det bättre att placera ett krokbete tillsammans med några "gratisbeten" (freebees)
där karparna brukar äta. Låter ju logiskt. Men hur vet man var dom äter? Jim letar efter
tecken som visar var karparna är, kollar efter om de rullar i ytan m.m. Det nämns alltid i Engelsk
karplitteratur att karparna har svårt att låta bli att visa sig. Well...i Sverige händer inte det särskilt ofta.
Men!...det kanske avgörande är att när de spanar efter karp, så gör de det i timmar, dagar ibland månader utan
att så mycket som blöta en lina! Kanske det är därför vi inte "ser" nåt, hur många har
setat 15 meter uppe i ett träd i 8 timmar för att se om nån karp syns, upp med handen?
Jag har inte gjort det. Vanligtvis brukar en latmans kampanj bestå i ett par tre dagar, upp till en veckas mäskande,
sen fiska ett par nätter. Kanske latmannen är helt ute å cyklar? För att citera Jim "bättre
att spendera 6 timmar tittande och 1 timmas fiskande på rätt ställe, än att fiska 7 timmar på
helt fel ställe"...Helt klart en poäng. Boken har många intressanta teorier och funderingar som i alla fall fick mig att tänka till lite. Till nästa säsong, då jävlar... 
Carp Fever är boken som "alla" refererar till, boken som fick England att få just "Karpfeber".
Mitt exemplar köpte jag begagnad av Carp Lines för 11 pund
inklusive frakt. Den är skriven av Kevin Maddocks som är en av uppfinnarna till den otroligt revolutionerande hair-riggen.
Han är alltså pappa till mycket av det moderna karpmetet. Mitt exemplar var den 10:e upplagan och var uppdaterad, därför var den inte lika
basic som jag hade väntat mig. Tyvärr har den fula ovanan att alltid när
han pratar grejer, mer än gärna framhäva sin egen produktion, och det luktar ju lite...Men, det går inte att komma ifrån att han som sagt är en av papporna till det moderna karpmetet, var upptäckaren av "la Cassien" i Frankrike, och han gjorde tunga vetenskapliga tester av beten ner till minsta molekyl i ett jätte akvarium med karp upp till 2 kgs storlek. Han förde också nogranna anteckningar som han omvandlade till statistik över många års fiskande. Detta kan läsaren ta del av och dra slutsatser. Han har drivit på utvecklingen av det mesta som har med karpmete att göra. Den mest vetenskapliga bok om karpmete jag läst. SPECIMEN MEDE av Dansken Jens Bursell, är en mycket bra bok -när man lärt sig förstå danskan som den är skriven på. Det går emellertid ganska fort att lära sig de termer som skiljer sig från svenskan, så det är egentligen inget problem. Boken handlar till större delen om karpfiske och det är därför jag tar upp den här. Detaljerad och ingående med humor och dessutom många gästskrivare såsom t.ex. svensken Fredrik Stjärnkvist. Jens Bursell har provat karplyckan i Nya Zeeland och Canada för att nämna några länder, men de är erfarenheterna han dragit i de danska vattnen som man har mest nytta av i ett svenskt perspektiv. Mycket teorier och mindre grejsnack, det tycker jag om (speciellt som författaren inte företräder ett märke). Bra bok. Köp. Redmire Legends är ett program ur serien "A Passion for angling", och är utan tvekan den bästa karpvideo jag sett. Ikonen Chris Yates fiskar i den berömda sjön Redmire som hyst ett par Engelska karprekord, och hans teknik/er är ibland minst sagt underliga och ovanliga. Chris hade det förra rekordet med en fisk från just Redmire på 51 lbs (strax över 23 kg). Denna film är så långt ifrån prylorgier som man kan komma. Han använder ett spö som han haft i 20 - 30 år, en 50 årig rulle, inga pods eller larm eller andra nymodigheter och han formligen "köttar" upp fisk! Otroligt charmig rulle, se den! The Carp Experience är väl egentligen en reklamfilm som man betalar för. Andy Nicholson åker till en liten sjö i Metz, Frankrike med två duktiga karpmetare, Max Cottis och Lee Jackson. De hivar under en vecka upp en massa karp upp till ca 9 kilo och hinner på vägen visa upp "den här otroliga revolutionerande grejen som man bara inte kan vara utan" mellan fiskarna. Ganska ointressant. Gravel Pit Carping är en 45 minuters film av och med Andy Little och fotbolls målvakten David Seamen. De fiskar i de i England rätt så vanliga "gravel pits", d.v.s av maskiner grävda grusgropar som man senare planterat i karp i. Fisken verkar trivas bra i dessa gropar då floran och faunan formligen exploderar. De går enkelt och snabbt igenom några tekniker man kan använda i en sådan grusgrop. De teknikerna skiljer sig inte så mycket från vanligt karpmete, och då vi knappt har några grusgropar i det här landet är filmen ganska ointressant. Men man får se Andy Little skälla på en brax! Det plus några fina karpar. |