|
"Lotta är sig lik" av Merri Vik B. Wahlströms Bokindustri AB Falun 1973 (Åttonde upplagan) |
- Kan inte, sade jag och försökte så diskret jag kunde att maka mina fem lakritsbåtar litet åt sidan. Schka läscha dikt i morgon.
Jonas såg förvånad på mig.
- Har du tandvärk?
- Ja, sade jag, som förstod att lakritsbåtarna nu syntes som en bula på min ena kind. Gräschlig!
- Aj då, sade Jonas medlidsamt. Men den kanske går över. Försök att komma i alla fall. Du då, Giggi? Du kan väl komma?
- Ja, sade Giggi. Schka föschöka.
Jonas stirrade på Giggi, så gav han upp en glad vissling.
- Nu begriper jag, sade han. Ni har inte för två öre tandvärk, någon av er. Ni har munnen full av kola eller vad det är. Hala upp påsen, den som har den, och bjud för sjutton!
Utdraget ovan är hämtat ur "Lotta är sig lik", den tredje delen i Merri Viks serie om Lotta.
Merri Vik är pseudonym för författarinnan Ester Ringnér-Lundgren, som också bland annat skrivit böckerna "Farlig kurs, Kaja!" och "Kri finner en vän".
Lotta, eller Marie-Sofie Månsson som hon egentligen heter, är Lotta - böckernas huvudperson. Hennes liv och leverne får man följa från de yngre tonåren upp till vuxen ålder.
Genom sitt goda och hjälpsamma hjärta, och kanske en hel del genom hennes ofta obetänksamma infall, hamnar Lotta allt som oftast i klistret. Men även fast hon just i det ögonblicket helst vill gräva ner sig i en grop och aldrig komma upp igen ordnar sig allt ändå alltid till det bästa, och hon hinner ofta med en del annat på vägen, t ex att hitta diamanter och författare som kommit på villovägar.
Lotta bor med sina föräldrar och sina tre syskon, och umgås nästan jämt med sin bästa vän Giggi.
Oftast är det tillsammans med Giggi som Lotta får alla sina infall, t ex att utklädd i rock och försedd med käpp dundra in i en föreläsningssal full med skolelever, eller att gå genom hela stan med omsorgsfullt gjorda påskhattar på huvudet (som hon gör i "Lotta är sig lik").
Egentligen är serien om Lotta flick- och, senare, ungdomsböcker, men jag tycker att man kan läsa dem även som vuxen. Första gången jag läste om Lottas bravader var i mellanstadiet. Då tyckte jag det var gränslöst roligt och spännande. Nu under sommaren har jag läst om många av böckerna, och blev återigen lika förälskad!
Eftersom böckerna är skrivna för ganska länge sedan, gör Lotta och hennes vänner inte riktigt samma saker som ungdomar gör i dag. Men det känns ändå inte omodernt. Jag märker ändå, att det är ungefär samma sak att vara ung flicka nu som då. Man känner igen sig i Lotta. Att läsa om hur hon fyller sina dagar med bärplockning, sockerkaksbak, sparkåkning, överkastsvirkning, utflykter, auktioner, väntan på kärleksbrev och stilla promenader bland hägg och syrén, ger mig alltid något drömskt i blicken.
Jag drömmer om att byta min stressiga tillvaro, fylld med mobiltelefoner, mejl och tvingande klockslag, mot Lottas romantiska och fridfulla idyll.
Det roliga är att det alltid händer någonting där Lotta är, både roliga, pinsamma och turliga saker. Det är ofta så skojigt och påhittigt att jag skrattar högt. Till och med min familj har anammat ordspråket som brukar förfölja Lotta i böckerna: "Det är Lotta förstås...", säger de när de hör mig fnittra för mig själv inne i mitt rum. Men det är inte så att hon vinner en miljon, att hennes pappa visar sig vara prins eller att hon blir upptäckt modell på stan - nej, det är småsakerna här i livet Lotta tar fram och får mig att bli så innerligt glad och tacksam över. Sedan att småsakerna allt som oftast leder till något stort och spännande, märker ni nog när ni läser böckerna.
För läsa dem, det måste ni göra! Man blir helt enkelt lyckligt av att läsa om Lotta.
