Tärna
2003-09-08

Min älskade Tärna, jag visste ju att jag inte skulle få behålla dig i all evighet ändå så kom det som en överraskning. Det gick så fort den dagen du försvann till hundhimlen. Det har tagit ett par veckor att förstå att du inte finns men nu saknar jag dig jättemycket och jag önskar att du var hos mig.

Du kom till mig när du var 2 år. Du var väldigt speciell när du kom. Långa klor och pälsen var otvättad. Öronen var fulla med smuts. Du gick i en kort lina och visste inte hur det var att vara lös och få springa fritt.

Jag tog hem dig till mitt hem i Munkebäck. Vi fick börja om från början, jag fick lära dig att gå i koppel och att gå på vänster sida om mig. Jag tog dig till havet där släppte jag dig. Du stack- Oj, vad rädd jag blev. Men efterhand lärde jag mig ett knep. Det var bara till att starta bilen så kom du springande till mig. Men det vet du väl Tärna? Jag skulle aldrig, aldrig någonsin lämna dig. Det kom du också på efter ett tag. Du kom inte lika snabbt.

Det gick några år och jag upptäckte att du såg dåligt. Efter ett tag upplevde jag att du blev blind. Men det var också det ända felet på dig. Du såg ingenting det sista. När du skulle komma upp i mattes säng så slog du i huvudet för att du inte såg sänggaveln. De sista åren så tycke du inte om att vara ute så mycket. Jag tror att det var för att du såg så dåligt.

Det var du och jag, du var mattes älskade Tärna. Vi har levt ihop i över tio år. Du var min hund och mitt stora sällskap genom livet och det var till dig jag lämnade mina innersta tankar. När jag var ledsen kom du uppkrypande till mig och tröstade mig och jag vet att du förstod att jag var ledsen och att jag behövde dig just då.

Det var inte alltid så lätt att gå ut med dig eftersom du aldrig lärde dig att inte dra i kopplet, men det blev många härliga promenader. Jag kommer speciellt ihåg en skogspromenad. Det var jag, mamma och min syster. Vi hade dig och min systers hund med oss i skogen. Kantareller var det som gällde den dagen. Du sprang lös. Jag hittade dig liggande i skogen på kantarellerna. Är det man kallar kantarellhund?

Vi har flyttat på oss ett antal gånger och du har anpassat dig med mig. Där matte fanns där trivdes du. Där jag var ville du vara. Husvagnen var väldigt speciell för dig. Sa jag "husvagn" så lyfte du x-tra på öronen. Du visste att vi skulle till husvagnen och där tyckte du om att vara. Sa jag "Sara" så visste du att nu skulle du få träffa din kompis. Sa mamma "pannkaka" till dig så kom du genast. Ordet "ut" fick jag alltid vända på. Det gick inte att säga nu går jag ut. Du blev alldeles till dig. Jag sa "tu" Men du är smart du Tärna- jag vet att du visste att "tu" det var att gå ut.

Det finns så många minnen med dig och jag kommer aldrig att glömma dig.

Saknar dig!

Din matte Carina