|
Jane Morén

Jag föddes samma år som Marilyn Monroe dog.
Min mamma deklamerade "Är det sant att jag håller
ett barn i min famn" för mig, där jag låg med väldigt
blå ögon och såg upp på henne, hon som var så lik
Rembrandts Mona-Lisa. Min far, lik Strindberg,
tände en Prince, försvann in i ett moln och
målade nya abstrakta tavlor.
- Ge mig suggestiv musik, en paljettklänning och
ett dunkelt hak, eller ge mig fuktiga höståkrar,
en het häst, och lukten av jord och ödslighet.
Jag älskar Glamour och Landsbygd.
Kan man göra det, samtidigt?
Gör helst: Fotograferar mina barn, smakar på orden i
en lyckad dikt går på upptäcksfärd. Gör mest : Handlar
mat - lagar mat, nattar barn - väcker barn, tvättar kläder -
stryker kläder, betalar räkningar och lyssnar efter ljudet
av astronomiska postanvisningar i brevlådan (hägringar
utlösta av en anorektisk plånbok).
Fler dikter av Jane Morén (och
andra scenpoeter) kan du läsa på
Krogens Poeters Parlaments webbplats.
Mannen utan kvinnan
Mannen utan kvinnan
vindlar i stadens erotiska hav
Diset ligger tungt i hans ögon
glasen klirrar trött
Mannen utan kvinnan
snön knarrar under hans
förföriska lädersulor
han längtar efter henne
han ännu ej vet om
Hon vindlar upprört
på fel gata
letar glansluggen (glanskungens)
kärlekssken
Mannen utan kvinnan
stiger in i barklirret
ännu en natt i rökens hav
Mannen utan kvinnan
Bartendern
svingar upp vodka lime och Tuborg
med sina längtansbortfingrar
Mannen på väg
Alla kvinnosuckar
årsvis ligger de
drivvis
över hans glansiga
blick
Kvinnohoparna
slängkysser, sängkysser
långkysser
hans väntande andedräkt
Daggkåta
morgonylerskor
tauerar hans kropp
med framtidsplaner.
Länge stannar han i den
stängda baren
i gryningen
Doften av månglerskorna
ligger tung i hans eftertraktade hår
|
|