En Norge historia.

I Mars och April i år befann mig i Norge.
Anledningen var att jag fått ett
Ateljéstipendium till Trondheim.
Under cirka sju veckor har jag haft
möjligheten att lära känna Norge
och Norrmännen/Norskorna lite bättre.
Det här Webb-Konst-Projektet som
dessa sidor ingår i har namnet: "SVENSK".
Detta är en redogörelse över vad
som skedde i mötet mellan mig, det vill säja
Nike Nilsson "Svensk" och landet Norge.

Det gick bra till slut. Men jag kan inte ta på mig
att reprecentera den "Sanne Svensken".
Jag kan bara reprecentera mig själv.
Det vill säja den jag är.
Innerstinne tänkte jag när jag kom:
"Jag vill åka hem."
Är det typiskt Svenskt?
Eller är det bara typiskt mej?

Går det att svara på?
Är det falukorv, brännvin och camping semester?
Kan man inte se något snarlikt till det i andra länder?
Handlar det bara om fördommar?
Är det inte så att fördommar föds framför allt av rädsla för det okända, som ett försvar för känslan av ensamhet och utsatthet?
Visst finns