Milton föddes hemma hos mig och jag hjälpte till att förlösa han och hans syster Ina. Mamma Jenna var så duktig fast hon bara var strax över året. 

Det var ju inte meningen att det skulle bli valpar men tack för att det blev så. Det var jätte, jätte jobbigt att lämna iväg valparna, jag trodde jag skulle gråta ihjäl mig. 

Men som synes så klarade jag av den biten också. Men efter 4 år fick jag tillbaka Milton av en slump, ingen är väl lyckligare än jag för det. Jag hade ju både mamma och pappa till valparna men Jenna hade ingen stamtavla så jag har inte kunnat ta valpar efter Milton. Det är synd för jag hade gärna sett att föra den släkten vidare. 

Nu är han 8 år och han blir bara mer och mer lik sin pappa Kim i allt han gör. Misstaget att Jenna och Kim parade sig blev i alla fall världens sötaste pojke och sen att jag fick igen honom var bara helt underbart.