Så använder jakthunden sina sinnen

Luktsinnet är det dominerande sinnet när hunden jagar, men betydelsen av hörselsinnet och synsinnet ska inte förringas.

En hund som spårar ska använda sig av markbunden vittring. För att komma så nära vittringskällan som möjligt, ska en spårhund därför arbeta med låg näsa.

© Photo Birgitta Sterner

Nästan alla jakthundar förlitar sig mest på luktsinnet när de jagar, och det är också detta sinne som verkar dominera informationsflödet hos hundar. Men det innebär inte att luktsinnet dominerar i alla situationer; i vissa sammanhang är både syn- och hörselinformation mer betydelsefulla än lukten.
Det verkar som om hunden i varje situation använder det sinne som är mest praktiskt, som ger den mest värdefulla informationen. När man inte ser ett bytesdjur är luktsinnet det mest användbara sinnet, ibland kanske också hörselsinnet. Men när hunden väl kan se bytet, då ger utan tvekan synsinnet information som är av större värde. I sådana situationer använder hunden således inte alls luktsinnet.

Prioritering

En hund koncentrerar sig givetvis på den information som är mest användbar. En älghund som går ut på sök letar efter älgvittring. Så snart den finner någon form av färsk vittring använder den sig av denna för att lokalisera älgen. Träffar den på ett nattfärskt spår börjar hunden spåra. Men den spårar bara så länge detta är den effektivaste metoden att lokalisera älgen. När hunden får direktvittring av älgen, slutar den spåra och söker i stället med hög näsa upp i vind mot älgen. Den övergår med andra ord från att använda markbunden vittring till att använda luftburen vittring.
När så hunden kommit inom hörhåll från älgarna börjar den testa att lyssna sig till älgarnas exakta position och så snart hunden hör något övergår den mer eller mindre helt till att förlita sig på hörselsinnet.
När hunden slutligen kommit så nära att den kan se älgen, använder den sig enbart av synsinnet och upphör mer eller mindre helt att använda sig av de andra sinnena när den skäller stånd.

Hunden utnyttjar med andra ord markbunden vittring bara så länge ingen annan sinnesinformation finns tillgänglig. Den använder vindburen vittring så länge sådan finns tillgänglig men övergår till hörselinformation så snart sådan finns tillgänglig.
När hunden ser bytet är både lukt- och hörselsinnet mer eller mindre betydelselösa under jakten. Det verkar med andra ord som om det fanns någon form av prioriteringsordning mellan de olika informationskällorna där markbunden vittring har den lägsta prioriteten och synintryck den högsta. Det tycks också som om hunden alltid strävade efter att använda sig av sinnesinformation av så hög prioritet som möjligt.

Spår och sök

En hund som spårar ska använda sig av markbunden vittring. En spårhund ska därför arbeta med låg näsa för att komma så nära  vittringskällan som möjligt. En hund som söker använder sig i stället av vindburen vittring och ska då arbeta mot eller vinkelrätt mot vinden med högt huvud. Men alla hundar kan i ett inledningsskede av spårdressyren lokalisera spårslutet med hjälp av vindburen vittring och denna risk är alltid större om hunden arbetar mot vinden.  Problemet är att om en ung hund på detta sätt lokaliserat spårslutet med hjälp av vindburen vittring, så blir den mer benägen att förlita sig på vindburen vittring vid nästa spårtillfälle.
Det är därför man alltid ska börja spårträningen i medvind. På så vis undviker man att hunden löser uppgiften med fel typ av sinnesinformation. Efterhand som träningen framskrider blir hunden mer och mer koncentrerad enbart på markbunden vittring. Den markbundna vittringen får högre prioritet och hunden slutar då testa om den kan lösa uppgiften med annan typ av doftinformation.

Skrämmer upp fågel

En stående fågelhund ska arbeta med vindburen vittring. Om så inte är fallet börjar den rota i löpor och resultatet blir för det mesta att hunden i medvind skrämmer upp fåglarna. Tränas en unghund i öppen mark utan skyddande vegetation, som gör det möjligt för hunden att lokalisera fåglarna med hjälp av synen, börjar den alltmer förlita sig på detta sinne

axplock ur JHTK:s kurskompendium. Aktiv med Tax © Birgitta Sterner