Åren gick och vår lilla krabat blev större. Vi började ställa ut henne. For land och rike runt till utställningar både här och där. Det var det värt, för det visade sig att vi hade fått ett fint briardexemplar.

Brixie var en väldigt folkkär hund. Hade hon varit människa, skulle man nog kunnat säga att hon var väldigt öppen och ville ta alla i sin famn...men nu var hon ju en hund, men folk gillade hon - ville hälsa på alla. Hon blev lite av barnens favorit.

Det finns naturligtvis en massa att berätta om Brixie, eller "lilla gumman", "grodan", etc, som vi också kallade henne. Alla djur har sina små egenheter. Tyvärr blir det en alldeles för lång berättelse om jag ska klämma in allt här. Ni får nöja Er med det lilla jag tar med här.

1997 upptäckte veterinärerna en tumör på Brixie´s lever. Den var 15 cm i diameter och var, naturligtvis, tvungen att opereras bort. Det visade sig att det var en elakartad tumör. Vi blev varnade för att cancern kunde återkomma, eftersom den i de flesta fall gör det. Så fort Brixie började bete sig lite annorlunda, var vi rädda för att det var cancern som kommit tillbaka. I december 1998 började Brixie ha svårt för att lägga sig ner. Hon gnydde varje gång hon lade sig ner och visade klara tecken på att hon hade ont i magen. Nu var vi hel övertygade om att den var cancern. Fan målades på väggen - stor och väldig! Hela familjen var nedstämd när vi åkte till djursjukhuset. Efter en undersökning av Brixie fick vi reda på att det inte alls var cancern. Det fanns inte ett spår av den, vilket förvånade veterinären. Det som vi trodde var cancer visade sig vara kolik!! Vi andades ut av lättnad.

 

[Del 1]      [Del 3]