Så länge flickorna bodde hemma hade vi hästar minst en åt dem var. Som mest fanns det 7st samtidig på gården. Dessa har de i princip skött alldeles själva med mycket lite hjälp av mamman i familjen. De första åren så var mamman mera hjälpsam men allt eftersom de blev äldre så tog de större ansvar och till slut rullade det på av sig själv. Vi ska inte glömma Cissi! Vår alltiallo och Hannas bästa kompis! Tack och lov att du finns Cissi!
	Jag har sagt att det inte ska bli fler hästar här på gården. Men, om jag skulle råka få barnbarn med intresse för hästar så är det klart att mormor/farmor skaffar dem en ponny!