|
Varför ägnar vi oss åt fysisk träning, motion, idrott och tävling?
Ultralöparen* Rune Larsson berättar att han inte ens blev trött när han sprang sitt första 24-timmarslopp: Exempel: "Vi löpte på en 400-metersbana, varv efter varv i ett helt dygn. Jag stannade fyra gånger under det dygnet. Tre gånger för toalettbesök och en gång för att ta på mig långbyxor på natten. Loppet gick jättebra. Jag vann med ett resultat på 262 kilometer och 640 meter. Alltså drygt 26 mil, runt, runt på samma bana i ett helt dygn utan att bli trött eller uttråkad. Till saken hör att jag försökte springa mig trött på slutet. Löpte 13 kilometer de sista 58 minuterna. Glöm alla standardbegrepp! Det är våldsamt tempo när man har så många mil i bena. När pistolskottet som markerade att dygnet var till ända ljöd, kände jag att jag gärna skulle fortsatt ett tag till. I några månader hade jag programmerat min hjärna att klara av miljön och strapatserna. Psyket formligen kokade av löplust. Ett dygn var inte tillräckligt för att det skulle koka färdig." Till dig, som efter att ha läst citatet av Rune Larsson, umgås med tankarna att detta är vansinne, vill Rune säga: "Jag är mycket noga med hur jag pratar om mina strapatser. Ord som "plåga", "galenskap" använder jag ogärna. Det är en del av min programmering att inte identifiera ansträngningarna med något negativt. De psykiska träningsteknikerna jag använder i min programmering är inte skillnaden mellan liv och död. De är skillnaden mellan liv och ännu mera liv!" Motiven till svar på frågan i rubriken är säkert nästan lika många som antalet utövare. Du behöver inte ha lika extrema och genomtänkta motiv som Rune Larsson. Ta elitidrotten som exempel. Många elitidrottare har idag idrotten som yrke. Bland dessa finns dock vissa som skiljer sig från mängden genom att ha högre motivation och som därigenom presterar bättre än vad de kanske rent fysiskt sett har förmåga till. Vad beror det på? Begrunda & Begrip Exempel: En grupp judoutövare från Färgelanda Judoklubb svarade så här på frågan: "Är det viktigt att prestera?" "Ja, självklart. En prestation kan vara både fysisk och psykisk. Fysisk, genom att slå sina egna och andras rekord i olika sporter och aktiviteter, vinna matcher och tävlingar som man aldrig har gjort tidigare eller kanske aldrig trodde sig om att klara. Psykisk, dels genom att exempelvis göra ett bra resultat på ett prov i skolan, våga stå inför klassen och redovisa något skolarbete utan att "flippa" ur och framförallt klara kraven, pressen, allt det nya och ovana som uppstår vid en tävling för de som inte är så rutinerade. Vi tycker att det är väldigt viktigt att prestera därför att man genom en prestation "är man någon". Det för med sig en positiv inlärning och utveckling. Vid prestationer blir man tillfredställd, man förverkligar sig själv, vilket ökar självkänslan. Vi tror att människor har ett behov av att lyckas." Läs & Lär Om du ber någon räkna upp ett antal stunder i livet som han eller hon kommer ihåg som lustfyllda eller lyckliga kommer sannolikt flera av dessa ha anknytning till idrott. Ofta har egna vinster, fysiska prestationer, uppnådda idrottsliga mål, eller favoritlagets triumfer varit så starka upplevelser att de bevarats som positiva minnen. Ta t ex lyckan, stoltheten vid det första Simborgarmärket, Vasaloppet, Klassikern, Det perfekta lössnöåket i flödande sol, Borgs första Wimbledonseger, Sonens första vunna orienteringslopp etc. Man har även i mellanhjärnan lyckats lokalisera centra för belönings- resp bestraffningssystem. Genom ökad aktivitet i belöningscentrum fås lust- eller lyckokänslor. Laboratorieråttor har fått möjligheten att med elektriska impulser själv stimulera sina belöningscentra. Man har då sett att de föredrar denna aktivitet, som alltså på konstgjord väg framkallar lyckokänslor, framför att äta eller trots att de samtidigt utsatts för hot. Aktiviteten i dessa områden i hjärnan regleras av halten av olika transmittorsubstanser, t ex serotonin, acetylcholin, dopamin och noradrenalin. Olika individer har olika halter av, och olika balans mellan, dessa ämnen i sina hjärnor. Halterna förändras också över tid. Förbindelser finns med andra centra i hjärnan som förmedlar de fysiska och psykiska uttrycken för olika känslor (t ex ökad vakenhet, skratt). Alkohol och många andra droger synes verka genom att aktivera dessa belöningssystem i hjärnan och på så sätt leda till genväg till positiva känslor, jfr "lyckorus". Troligen stimulerar alkohol t ex endorfinfrisättningen (jfr endorfiner). Det verkar också som att nikotin underlättar för alkoholen att via t ex dopamin utöva dessa effekter, kanske en förklaring till det faktum att den som är i unga år börjar röka löper en ökad risk att även bli alkoholist. Enzymet MAO (monoaminooxidas) är ett annat ämne i hjärnan som diskuteras i samband med belöning och motivation. Man har b la noterat låga koncentrationer av detta ämne hos personer som utsätter sig för olika våldsamma aktiviteter eller missbruk. Fakta: MAO omvandlar signalsubstanserna sedan de påverkat nervcellerna så att substansen slutar verka. Sk sensationseekers är enligt forskarna och psykologen Jeffrey Grey utåtriktade, aggressiva och oneurotiska till följd av låga nivåer av MAO. "Optimisten tycker det är underbart att törnbusken har rosor. Pessimisten tycker det är förskräckligt att rosenbusken har törnen." Varför tycks vissa människor vandra genom livet med ett leende på läpparna även i motgångens stund, medan andra tenderar att se mörkt på tillvaron trots att de är såväl vackra som mätta och friska? Väljer vi fritt om vi ska ikläda oss optimistens eller pessimistens roll, eller ska vi skylla på våra gener eller vår uppfostran? Sannolikt rör det sig, som med det de flesta av våra egenskaper, om en kombination av arv, miljö och medvetande. Människors olika förmåga till känslor av lycka och tillfredsställelse med livet verkar dock åtminstone delvis finnas inprogrammerat i den ärftliga koden och inte ens de mest fantastiska framgångar i form av segrar, kärlekar, rikedomar är några garanter för det eviga lyckoruset. En enstaka lyckoframkallande upplevelse, hur stark den än är, förfaller ha en relativ kortvarig effekt på själva grundtillståndet av lycka och tillfredsställelse. Bättre alltså att , åtminstone ur denna synvinkel, satsa på många småsegrar framför den enda stora Segern, eller på återkommande smärre belöningar hellre än en enstaka stor. Förbättra & Förändra Se till att du så ofta som möjligt uppnår dina mål. För att nå alla dessa "småsegrar" kan du sätta små mål för varje träningspass, kanske t.o.m för vissa delar i träningspasset. Använd gärna den lilla checklistan du finner bland bilagorna. Läs & Lär Vad styr våra behov och motiv? Beteendevetare talar om olika nivåer av behov. I botten finns de basala behoven i form av sömn och mat. När människan utvecklats som individ har hon fått högre nivåer av behov, som trygghet, samhörighet, uppskattning och "maximal utveckling". Detta har skett både genom årtusenden av mänsklig evolution, men också som en ökad livserfarenhet hos den enskilde individen från nyfödd till vuxen. Teorin innebär dock att individen för att vara motiverad att uppnå de högre nivåerna, exempelvis målmedvetet kämpar för att uppnå sitt prestationsmax i någon idrott, först måste ha tillgodosett de andra behoven, dvs vara socialt trygg, a mat för dagen osv. Det som bl a skiljer människan från andra djur är förmågan att även medvetet kunna se dessa nivåer, också i ett tidsperspektiv. Din prestation viner t ex säkert på att du inte kommer precis nymornad och proppmätt till en viktig tävling. Andra system i hjärnan som kan tänkas reglera vår motivation till fysisk aktivitet är de sk endorfinerna. Dessa upptäcktes i människokroppen på 1970-talet och är en grupp äggviteämnen som bildas i nervsystemet. De fungerar som transmittosubstanser och binder sig till specifika receptorer på olika ställen i nervsystemet. Fysisk träning ökar bildningen av endorfiner. Dessa har morfinliknande egenskaper, dvs de kan verka smärtlindrande, lugnande samt även öka det allmänna välbefinnande. De förklarar sannolikt en del av de positiva känslor som förknippas med träning. (Även andra former av stress kan leda till ökad bildning av endorfiner. Här finns alltså ett inbyggt system för att motverka stresseffekter på kroppen.) När man ägnar sig åt en sysselsättning för att denna i sig skänker någon form av tillfredsställelse, exempelvis småkillar som fightas om en boll, kan man kalla det för inre motivation. Detta till skillnad från yttre motivation, dvs att man uppnår något mer än själva situationen ger, t ex man belönas för en viss prestation. Om du i vårt exempel skulle säga till pojkarna att de istället för att oplanerat kämpa om bollen ska försöka fånga den och lägga den i en korg och för varje gång de lyckas får en krona, har du skapat en yttre motivation. Chansen finns att detta utvecklar "spelsinne" mot en viss idrott, och några av grabbarna kanske finner en större tillfredsställelse i denna aktivitet. I synnerhet gäller detta om du inför ett helt nytt moment där barnen inte själva tidigare har hunnit skaffa sig någon inre motivation. Men risken att det rakt motsatta inträffar är säkert minst lika stor, dvs att "spelglädjen" dödas, åtminstone om man i sin pedagogiska iver använder yttre belöningar för ofta. Studier av barn har nämligen visat att yttre belöningar istället kan minska motivationen och i synnerhet om belöningen upphör efter ett tag. Alltså när du "tröttnat" på småkillarnas bollekar eller dina enkronor tagit slut och du går därifrån så ger vare sig korgplaceringen eller den tidigare spontana leken med bollen tillräcklig tillfredsställelse. Även den inre motivationen har försvunnit och grabbarna sticker iväg och cyklar istället. I detta den vuxnes sätt att "förvandla lek till arbete" och därigenom skapa överdriven motivation, varigenom istället motivationen dödas, känner vi nog igen oss båda föräldrar, ledare och barn. "Det jag tycker bäst om är att spela och vinna, det näst bästa att spela och förlora." (George Bernard Shaw) Begrunda & Begrip Läs & Lär Resultatmål och känslomål Som en variant på yttre respektive inre motivation pratar man också om resultatmål kontra känslomål. Såväl kända idrottare som andra presterare, t ex författare och musiker, vittnar om att det inte bara är strävan efter seger eller berömmelse som stimulerar och driver, utan väl så ofta strävan mot den perfekta prestationen samt även själva strävan i sig. Tomas Gustafson beskriver detta i sin bok. "Mål, vilja och seger". Thomas Fogdös berättar hur en andraplacering i Sestrieres världscupsslalom kanske är hans bästa minne från karriären just pga den rätta känslan av en maxprestation. Detta trots fem slalomsegrar och den totala slalomcupsegern som meriter. Sprintern Donovan Bailey, dubbel OS-guldmedaljör 1996, anger som motivation att fortsätta att han vill försöka finna "ett idealtillstånd" i löpningen. Listan kan göras lång, men får här avslutas av Uddervalla Ravens efter en match mot överlägset motstånd (amerikansk fotboll): Exempel: "Vi skulle spela en hängmatch nere i Halmstad. Vi åkte ner med inställningen att vi skulle spela 5-10 minuter. Sedan skulle domarna blåsa av matchen. Alla var inställda på detta. När vi kom ner sa domarna att vi kör hela matchen som vanligt, en snabb omställning av vad vi var förberedda på. Med inställningen att vi gör vad vi kan, vi ger dom motstånd som vi klarar av utan att utsätta oss för onödiga skador. Halmstad spelade med 35 man. Vi spelade med elva efter tio minuter så vi spelade på ren vilja. Vi gjorde någonting som inget lag hade gjort på hela säsongen. Vi spräckte deras nolla! Vi spelade i stort sett hela matchen förutom tre minuters vila. Vi var på planen i 2,5 tim och förlorade med 6-50, men gick av planen som segrare. Alla var nöjda och otroligt glada trots förlusten!" "För att prestera maximalt måste man älska striden mer än resultatet:" (Loehr & McLaughlin) Förbättra & Förändra Det är i en tävlingssituation bättre att rikta in sitt mål på att göra en hundraprocentig prestation framför att ha målsättningen att vinna en tävling eller slå ett visst lag. Motståndarens prestation kan du ju ofta inte påverka, annat än genom att göra en god insats själv. Genom att "begränsa dig" till att "bara vinna", dvs bara prestera lite bättre än din motståndare, (vare sig det gäller antal mål, poäng eller hundradelar av sekunder), har du kanske inte utnyttjat din maximala kapacitet. På så sätt kan du ha byggt upp psykiska spärrar redan innan tävlingen börjat. Detta är sannolikt en av förklaringarna till att så många matcher är jämna. Påfallande ofta, t ex i DC-tennis- eller hockeyslutspel, blir det just 3-2 i matcher. Inte sällan kommer avgörandet först i femte set respektive sudden death. Så kallade omöjliga upphämtningar är inte heller ovanliga. Ledarlaget nöjer sig med att vinna och slår ofta omedvetet av på takten. Om målet är att slå en viss poängsumma istället för att förutsättningslöst prestera så bra som möjligt riskerar idrottsutövaren att stirra sig blind på ett poängmål eller resultatmål. Det är då inte ovanligt att tekniken "låser sig" när inte knoppen överlåter åt kroppen att på bästa sätt utföra det den tidigare övat in. Resonemanget ovan utesluter inte att man i sitt idrottande sätter upp olika mål och delmål och använder sk målbildsträning. Men framför allt i idrottsgrenar med stort inslag av teknik och/eller finmotorik är risken uppenbar att målet missas om det är för fixerat. Att som Sergej Bubka "på beställning" sätta det ena världsrekordet efter det andra vittnar om en fantastisk psykisk styrka. Fundera på ett idrottsminne som skänkt dig glädje. Helt säkert kan du än idag beskriva i detalj hur det kändes, eller hur? Men hur är det med resultatet eller placeringen? Kan du redogöra för dessa…? Det verkar som om känslan har lättare att ankra i minnet än resultatet. Strävan efter att få våra behov tillfredsställda, att stimulera våra hjärnors belöningscentra är alltså något medfött. Lustkänslorna efter en god måltid eller ett snyggt målskott är likartade och är något som har bidragit till att föra oss som människosläkte framåt under årtusenden av utveckling. Den som har sprungit fortast har fått den "saftigaste biten". Att lösa olika typer av uppgifter, att vara kreativ belönas med en rent fysiologisk framskapad njutningsupplevelse, ett välmående. Med vår uppväxt och uppfostran har vi lärt in ett mer sofistikerat förhållande till dessa upplevelser. Genom upplevelser och erfarenheter lagrade i våra minnen vet vi att vissa förmågor leder till uppskattning, och vi har också fått förmågan att föreställa oss den framtid när belöningen utdelas. Till skillnad från grottmänniskan använder vi då kanske inte klubban till att snabbast möjligt förvandla vår omgivning till föda. Istället brukar vi den till att sänka den avgörande putten som ger seger, prischeck, applåder, sponsorkontrakt eller imponerade blickar i klubbhuset efteråt. "Den mätta dagen är ej alltid störst. Den bästa dagen är en dag av törst." (Karin Boye) Frågor och svar Fråga: Varför presterar du? Svar: Fundera en stund och svara själv på frågan varför du presterar! Rådet till mig: |
||
|
|||||||||
|
Varför presterar du? |
||
|
|||||||||