
"Brônskebon" är lätt att nå mentalt och språkfärdigheten på alla plan är uttalad- men han/hon har också.... haft en stark sammanhållning över generationerna som gjort det svårt för nykomlingen att bli fullt ut accepterad de första åren - och "brônskebon" har av tradition inte låtit sig imponeras av den välartikulerade världsvane vandraren (jfr G Fröding: Dumt fôlk eller svampinjoner)....... Jante kan ibland vara nära?
Gustaf Fröding räknades som en bygdens son och vistades långa perioder hos sin syster Mathilda på Slorudsborg i Brunskog. Min mor, som egentligen var en mycket litterär person, deklamerade ofta Frödings dikter för mig under åren. Jag känner mig lite som den nybitne Roman Polanski i Vampyrernas natt (men han visste inte vad han bar) när jag bär med mig min Fröding ut i "världen"
Mycken av Frödings diktning är fortfarande idag lika aktuell. Ta till exempel:
Tre käringer i en backe
lyssna på dikten med min värmländska dialekt ireal Audio
Och vem rycks inte med av:
En
litten låt ôm vårn,
Jäntblig,
En
kärleksvisa,
Lerpiper, den burleska
Å
jasså må dä? eller den tragiskt vackra
Skalden Wennerbom.
Lyssna för övrigt på Sven-Ingvars när de framför
Anita i skivinspelningen - "i Frödingland"

Som sammanfattning kan sägas att jag har förmånen att arbeta inom en intressant kunskaps- och apparatintensiv miljö på länets troligen bästa sjukhus.
Några
internetsidor för den anestesiologiskt intresserade:
Min devis är först och främst att utöva idrott och i försvinnande liten grad att titta på den "live" eller på TV.