”Välkommen vänner” på zulu

Bra att veta

Att skapa en relation mellan oss och vårt barn som är så stark som möjligt och som fungerar även när det känns jobbigt är det viktigaste för oss. Det är förstås viktigt för alla föräldrar, men när man adopterar ett barn är det lite speciellt. Det vi skriver här är generella råd som vi har fått. Det är alltså inte skrivet direkt utifrån vårt barns situation, men vi tycker ändå att det är viktigt. Vi vill att du känner till detta och stöder oss i den processen.

Kontakt med många vuxna
Ett barn som adopteras har varit med om minst en seperation från en viktig vuxen person. Har barnet vuxit upp på barnhem har det dessutom aldrig riktigt fått chansen att knyta an till få vuxna personer på samma sätt som ett barn som växer upp med de föräldrar som har fött henne. Även om barn på barnhem sköts om på ett kärleksfullt sätt så är det annorlunda. Det finns en risk att dessa barn vänder sig till vem som helst när de behöver hjälp eller söker tröst. De har mött många vuxna och nöjt sig med den kontakt de fått. Ofta uppfattas de som sociala och charmiga, men det kan bero på att de lärt sig hur de ska bete sig för att få den kärlek och omtanke de kan få.

Anknytningsprocessen
När ett barn som bott på barnhem adopteras till en familj är det viktigt att bygga upp en relation som barnet kan lita på. Barnet ska kunna lita på att hennes nya föräldrar aldrig kommer att överge henne vad som än händer. Anknytning kallas den här processen. Att vara nära varandra och ha mycket tid tillsammans är viktigt.

För att anknytningen till föräldrarna ska bli bra är barnets relation till omgivningen viktig. Om andra människor än föräldrarna kommer fysiskt och känslomässigt nära barnet finns det risk för att anknytningsprocessen störs. Då återförs barnet till det beteende som gällde på barnhemmet. Barnet kan få svårt att sova och bli otryggt. Om inte anknytningen fungerar bra kan barnet få svårt att skilja på föräldrarna och andra vuxna personer.

Vi vet alltså inte hur det har varit för vårt barn. Men detta är ändå något som vi kommer att ta fasta på för att det ska gå så bra som möjligt. Om vi senare upptäcker att anknytningen inte har fungerat bra så är det mycket svårare att hitta tillbaka till varandra. Vi hoppas därför att du stödjer oss i detta.

Det betyder alltså att vi inte vill att du tar upp vårt barn och håller henne nära dig. Du får också vänta med att vara barnvakt. Det betyder förstås inte att du inte får träffa vårt barn, umgås med henne eller leka med henne. Men den nära fysiska kontakten kan störa vår arbete med att skapa en stark relation mellan oss och vårt barn.

Om du vill läsa mer om anknytningsprocessen finns det en bra text på webbplatsen adoptera.nu. Du kan också läsa om detta på våra vänner Kinna och Jonas webbsida under rubriken "funderingar".

Nikitas bakgrund
En annan sak som vi tycker att det är viktigt att du känner till är frågan om vårt barns bakgrund. Vi kommer att berätta det vi vet för vårt barn allt eftersom hon blir äldre. Innan hon själv har fått chansen att höra och förstå tycker vi att det är viktigt människor i hennes omgivning inte vet allting om henne. Det har alltså med hennes integritet att göra att vi väljer att inte berätta om bakgrunden. Hennes bakgrund tillhör först och främst henne. Sedan får hon själv välja vad hon vill berätta för andra.

Senast uppdaterad: 15 april 2002