11. Räkneord

(Källor: Grammatik från grunden, s. 40 (räknas som indefinita pronomen), Allmän grammatik, s. 135-137, Nya Språket och vi, s. 222-223.)

Räkneorden är sådana ord som anger ett bestämnt antal eller en ordningsföljd. De delas upp i grundtal och ordningstal, där grundtalen är de vanliga siffrorna (ett, två, tre o.s.v.), medan ordningstalen anger en ordningsföljd (första, andra, tredje o.s.v.). Erik Andersson (Grammatik från grunden, s. 40) anser att det vore enklare att föra räkneorden till pronomenen i stället, och där låta dem höra till en undergrupp till de indefinita pronomina. Grundtalen och ordningstalen skulle tillsammans med ord som många, någon och få kallas indefinita kvantitativa pronomen.

11.1. Grundtal

(Källor: Allmän grammatik, s. 135-137, Nya Språket och vi, s. 222.)

Grundtalens vanligaste satsdelsfunktion är som attribut till ett substantiv:

fem kilo potatis
tre elever

Det som är så speciellt med just grundtalen är att de inte endast kan skrivas med bokstäver. De har sina alldeles egna grafem, nämligen siffrorna. Grundtalen är oböjliga, förutom en, som heter ett i neutrum. De har normalt inga avledningsmöjligheter, förutom grundtalen ett till tolv som kan substantiviseras: ett — etta, sju — sjua. Mycket stora tal kan också fungera som substantiv, och böjs då också i numerus: miljon-er. Räkneordet en/ett skiljer sig genom sin starkare betoning från den obestämda artikeln:

1. Han såg en vacker flicka på samhället.
2. Per var lite besviken. Han hade bara sett en vacker flicka på samhället.

I exempel 1 är en obetonat och fungerar alltså som obestämd artikel, medan det i exempel 2 är betonat och således är räkneord — det var inte två eller tre vackra flickor på samhället, utan bara en. Engelskan skiljer sig från svenskan och tyskan genom att den obestämda artikeln inte sammanfaller med räkneordet för en:

Det ryska ordet för en, odin, kan böjas inte bara i genus och kasus, utan även i numerus, vilket betyder att man på ryska kan böja en i plural. Då har dock ordet den överförda betydelsen ensam (Raz, dva, tri 1, s. 137):

Han är ensam. — On odin.
De är ensamma. — Oni odni.

11.2. Ordningstal

(Källor: Allmän grammatik, s. 135-137, Nya Språket och vi, s. 222.)

Ordningstalen anger som vilken i ordningen någon eller något kommer, och det är endast första och andra som böjs efter huvudordets genus (I Västergötland brukar även månader bli maskuliner: den andre juni).

Han var den andre pojken i mål.
Hon var den första kvinnan som flög ensam över Stilla havet.

Också ordningstalen kan skrivas med siffror, men då måste man lägga till -:a (-:e):

den 5:e deltagaren
Han kom på 1:a plats.

I datumangivelser undviker man dock detta:

den 23 mars
den 6 februari