(Källor: Grammatik från grunden, s. 72, Allmän grammatik, s. 145-146, Nya Språket och vi, s. 238, Nationalencyklopedin, band 15 s. 262.)
Enligt Nationalencyklopedin finns det två sätt att definiera predikatet:
1. Predikatet utgörs av satsens verb, ett eller flera.
2. Predikatet är satsens finita verb.
Inget av de två påståendena är riktigt bra. Påstående nummer 1 är felaktigt:
Att övningsköra är roligt, men svårt.
Enligt det resonemanget skulle både övningsköra och är vara predikat i satsen. Sanningen är att endast är är predikat. Att övningsköra är nämligen satsens subjekt.
Påstående nummer 2 ställer till med bekymmer om vi har en verbform som använder sig av hjälpverb i satsen:
Han har alltid velat åka till Sicilien.
Enligt detta resonemang är endast har satsens predikat och resten (utom Han som ju är subjekt) något slags objekt.
En lösning på detta är att helt enkelt använda sig att grundskolans mycket enkla fråga Vad gör någon? eller Vad händer? Svaret på dessa frågor är predikatet.
Vad händer? Jo, det är roligt men svårt att övningsköra och någon har alltid velat åka. Detta är vad vi traditionellt lärt. Också Ljung/Ohlander (Allmän grammatik, s. 145-146) tycks vara inne på detta sätt att resonera.
Erik Andersson (Grammatik från grunden, s. 72) jämställer dock predikatet med begreppet predikatsdel. En sats brukar delas upp i två delar, subjektsdelen och predikatsdelen, där subjektsdelen innehåller subjektet med dess bestämningar och predikatsdelen innehåller det vi i skolan kallat predikatet, men som Andersson föredrar att kalla predikatsverbet, och dess bestämningar.
Predikatsverbet är alltså bara ett enda ord, och detta svarar mot satsens finita verb. Följande mening ges som exempel:
Vi har kunnat undvika allvarligare sammandrabbningar.
Vi är satsens subjekt, medan har kunnat undvika allvarligare sammandrabbningar är dess predikat. Predikatsverbet är har och kunnat undvika allvarligare sammandrabbningar objekt till detta. Djupare sett är dessutom undvika allvarligare sammandrabbningar objekt till kunnat.
Den praktiska nyttan av detta resonemang förstår undertecknad inte.
Jag föreslår i stället att man låter predikatet svara på frågan Vad gör någon? eller Vad sker i satsen? Det är det man har störst nytta av.
Mitt resonemang går ut på följande:
I meningen
Klockan 16.27 skulle tåget mot Stockholm ha avgått.
är således