(Källor: Grammatik från grunden, s. 78-82, Allmän grammatik, s. 149-153, Nya Språket och vi, s. 239-240.)
Objektet är den eller det som direkt eller indirekt utsätts för subjektets handling i satsen. Objektets två viktigaste undergrupper är direkta och indirekta objekt. Det direkta objektet kallas också ackusativobjekt, eftersom det som var direkt objekt förr stod i kasuset ackusativ. Av samma anledning kallas det indirekta objektet även dativobjektet.
I skolans grammatikundervisning i svenskämnet talas det ändå flitigt om ackusativ- och dativobjekt. Detta är nog klokt med tanke på att det ju underlättar inlärningen och förståelsen av tyskan, som ju är det vanligaste språktillvalet. Även i ryskan förekommer ackusativ- och dativobjekt.
Man brukar säga att objektet är en bestämning till satsens predikat, och menar att allt utom subjekt och predikat egentligen är bestämningar till dessa. Det är ju faktiskt så, att det endast är subjektet och predikatet som behövs för att skapa en fullständig sats. I och för sig kräver vissa transitiva verb ett objekt, men det glömmer vi nu.
(Källor: Grammatik från grunden, s. 78-80, Allmän grammatik, s. 150-151, Nya Språket och vi, s. 239-240.)
Det direkta objektet är den eller det i satsen som direkt påverkas av subjektets handling. Nationalencyklopedin (band 14 s. 371) säger att det direkta objektet anger den eller det som verbhandlingen gäller, t.ex. det som flyttas eller det som påverkas. Det står ofta direkt efter verbet. Det direkta objektet är svaret på frågan
Vem/Vad + predikatet + subjektet?
Låt oss tillämpa denna regel på följande mening:
Mikael såg den söta flickan.
Vi tar ut subjetet och predikatet, eftersom vi måste sätta in dem i frågan. såg är predikat och Mikael är subjekt:
Vem/(Vad) såg Mikael?
Jag har satt Vad inom parentes, eftersom det är ganska uppenbart att den söta flickan är något levande. den söta flickan svarar på frågan och är alltså det direkta objektet i satsen. I bland kan satserna bli krångligare, men ändå inte:
Jag såg hur han packade upp två stora kassar kokain ur bagageluckan.
Jag är ju subjekt, såg är predikat och sedan är det faktiskt så simpelt att resten av orden samtliga utgör det direkta objektet. Enligt Nationalencyklopedin (band 14 s. 371) är objektet ett nominalt led som bestämmer ett transitivt verb, och det är ju allt utom Jag såg i meningen ovan. Hur man sedan bär sig åt för att ta ut satsdelar ur detta direkta objekt är en fråga man inte gärna vill ställas inför i en mörk gränd.
(Källor: Grammatik från grunden, s. 80, Allmän grammatik, s. 152.)
Det direkta objektet kan ibland blandas ihop med ett s.k. prepositionsobjekt. Detta förekommer efter prepositioner. Sammanblandningen beror antagligen på att prepositionerna blandas ihop med verbpartiklar.
1. De stod och tittade på.
2. Han tittade på teve.
I fall 1 är på en verbpartikel, i fall 2 en preposition. teve är alltså ett prepositionsobjekt. I meningen
Han slog av teven.
är teven däremot ett direkt objekt, eftersom av i det här fallet inte är en preposition utan en verbpartikel.
(Källor: Grammatik från grunden, s. 80-81, Allmän grammatik, s. 151, Nya Språket och vi, s. 240.)
Medan en del transitiva verb tar ett objekt, tar andra två. Det andra objektet blir då det indirekta objektet. Det indirekta objektet anger ofta den eller det som mottager eller mister det som anges med det direkta objektet. Frågan det indirekta objektet svarar på lyder Till/För/Från/Åt + vem/vad + predikatet + subjektet + det direkta objektet? Låt oss tillämpa detta på följande mening:
Mopsen stal ett ägg från kocken.
Med variablerna insatta i frågeformeln får vi följande fråga: Till/För/Från/Åt + vem/vad stal mopsen ett ägg? Rätt svar är kocken, som är satsens indirekta objekt. Naturligtvis fungerar det inte att bara slaviskt svara på frågor av den här typen, utan att ha hjärnan inkopplad. Meningen skulle kunna lyda så här:
Mopsen stal ett ägg av kocken.
Kocken är fortfarande indirekt objekt, trots att ordet av saknas i frågan.
Eftersom det direkta objektet ingår i frågan det indirekta objektet svara på, är det lätt att tänka sig att ett direkt objekt måste finnas för att ett indirekt objekt skall kunna existera. Så är det i de flesta fall, men resonemanget är förenklat. Ett direkt objekt måste finnas, men det kan vara underförstått, eller något mycket vagt man inte skriver ut. Ett exempel är meningen
Röda Korset ger åt de fattiga.
de fattiga är satsens indirekta objekt, och något direkt objekt finns inte utskrivet. Detta skulle kunna tänkas vara mat, kläder e.d.
(Källor: Allmän grammatik, s. 151, Nationalencyklopedin, band 14 s. 371.)
Ett objekt som står för samma sak som predikatet kallas innehållsobjekt. "Objekt som anger den verksamhet som ligger i det styrande verbet kallas innehållsobjekt." (Nationalencyklopedin, band 14 s. 371). Exempel på detta är:
Enda gången Annika log ett brett leende under semestern var
när hon fick ringa hem.
Judarna levde inga värdiga liv i koncentrationslägren, precis.
(Källor: Grammatik från grunden, s. 81.)
I bland talar man om ett delat objekt. I följande mening har man ju egentligen bara ett objekt:
1. Bilar har vi flera stycken.
Vi kan skriva om meningen enligt följande:
2. Vi har flera stycken bilar.
flera stycken bilar är satsens direkta objekt. I mening nummer 1 har objektet delats upp i två delar. Ändå talar man inte om flera objekt, utan om ett delat objekt.