Ibland har jag tänkt på hur onödigt det är med skolan ändå. Varje år skriver massor av gymnasieelever specialarbeten om olika saker. En del arbeten blir bra, andra sämre. När eleven gjort sitt arbete och lämnat in det till handledaren, försvinner sedan alltihop bort och ingen får någonsin se det mer. Eleven har lärt sig göra ett undersökande arbete, och fått en notering i sitt slutbetyg. Men det arbete som gjordes finns bara i handledarens och elevens medvetande.
Lite onödigt, egentligen...
Jag ville inte göra ett arbete som ingen skulle få nytta av. Jag vill faktiskt tro att det i vårt avlånga land faktiskt finns någon som skulle ha glädje av att läsa mitt arbete. Men hur skall då denna någon få tag i mitt arbete? Ingen kan ju veta vad jag skrivit om.
Av denna anledning har jag valt att publicera mitt arbete på Internet. Många skolor i landet låter sina elever söka på Internet och många kommuner och bibliotek erbjuder sina invånare respektive besökare att "surfa på nätet". Det som finns på Internet är tillgängligt för väldigt många.
Internet är ett nät av datorer, eller egentligen ett nät av nät av datorer, d.v.s. ett datornätsnät. En dator ansluten till Internet kan nå de andra datorerna på Internet och hämta filer från dessa, under förutsättning att deras ägare tillåter detta. Men att bara lägga mitt dokument på någon dator ansluten till Internet skulle inte hjälpa någon.
Idag gäller det i stället att dokumentet skall finnas på World Wide Web, där det är läsbart med en s.k. web-browser (webbläsare). De mest kända webbläsarna är Microsoft Internet Explorer och Netscape Navigator.
De här dokumenten har speciella egenskaper, och den viktigaste är de s.k. hyperlänkarna. Hyperlänkar är speciella ord eller meningar som är understrukna i webbdokumenten. Klickar man på dessa ord, kan man hoppa till en annan plats på nätet eller bara till en annan plats i dokumentet. Du som läser den här texten har förmodligen klickat på ett antal hyperlänkar i dina dagar, så du vet vad jag menar.
Ett dokument som publiceras på World Wide Web är skrivet i ett speciellt språk som gör att webbläsaren vet hur den skall formatera texten. Ord som skall vara fetstilta är t.ex. markerade med fetstilmarkören. Det här språket heter HTML och det är i det det här dokumentet är skrivet.
Emellertid är det ganska krångligt och tidsödande att skriva HTML-dokument för hand, speciellt när det rör sig om de stora textmassor jag arbetat med i mitt specialarbete. Därför har jag valt att använda mig av programmet Netscape Navigator Gold, där man skriver in texten som i en vanlig ordbehandlare och sedan sparar den i HTML-format. Detta har fungerat mycket smidigt.
För att Internet-användare skall kunna få tillgång till mitt arbete, måste detta ligga på en dator som ständigt är ansluten till Internet. Med min egen dator kan jag med hjälp av modem koppla upp mig mot en Internet-levernatör, men filerna på min egen dator är i så fall endast tillgängliga så länge jag är uppkopplad. Jag måste alltså finna en lämplig dator fast ansluten till Internet där jag kunde ha mina HTML-dokument lagrade.
Hos Telias tjänst Passagen har jag min e-postadress och även tillgång till 3 MB lagringsutrymme för hemsidor. Då mitt arbete till största delen består av text, är det inte speciellt utrymmeskrävande, och jag valde därför att ha mina dokument liggande där.
För att skicka filer mellan datorer på Internet använder man sig av protokollet FTP. För att använda detta krävs en klient som hanterar protokollet. Jag valde en som heter CuteFTP. Min hemkatalog hos Passagen har två underkataloger, dels ~/grammatik för mitt specialarbete, dels ~/nv för ett arbete om naturvetenskapsprogrammet. I ~/ finns min hemsida som är rent pinsam och som jag hoppas ingen behöver se.
För att göra sidan känd har jag dessutom valt att registrera den hos ett antal nationella och internationella sökverktyg på Internet. Exempel på sökverktyg är Yahoo!, Lycos, Altavsita, Webcrawler och Hotbot.