(Källor: Grammatik från grunden, s. 48, Allmän grammatik, s. 76-79, Nya Språket och vi, s. 230-231.)
Adverben kan man säga att de är verbens motsvarigheter till substantivens adjektiv. De fungerar alltså som bestämningsord åt ett verb, ett adjektiv, ett annat adverb eller i vissa fall åt en hel sats, och bildar tillsammans med detta en verbfras. Adverben berättar för oss hur något görs, var det görs och när det görs, bara för att ta några exempel. De beskriver alltså omständigheter av olika slag. Det här betyder att många olika typer av ord förs till adverben, och man kan lite skämtsamt säga att ordklassen adverb är grammatikens slasktratt.
Ad betyder till, och verbum betyder ord, och det är alltså så termen adverb uppstått; adverben är ju bestämningar till ord, dock inte vilka ord som helst (se ovan).
För att enkelt skilja på adjektiv och adverb bör man lära sig att adverben inte kongruensböjs i genus och numerus som adjektiven, vilket är naturligt med tanke på att inte heller svenska verb gör detta:
| adjektiv | adverb |
| Bilen är snabb. | Bilen kör snabbt. |
| Bilarna är snabba. | Bilarna kör snabbt. |
I fallet ovan bestämmer adverbet ett substantiv. Nästa exempel illustrerar hur adverb kan vara bestämningsord till adjektiv:
en mycket god smörgås
en alltför liten skjorta
På samma sätt kan adverben fungera som bestämningar åt andra adverb (som då ofta är bestämningar åt verb):
Smörgåsen smakade mycket gott.
Adverben och adjektiven skiljer sig åt på ytterligare en väsentlig punkt, nämligen följande: Medan adjektiven i en sats normalt fungerar som attribut eller predikatsfyllnad, är adverben i stället adverbial. Undantaget som bekräftar regeln är adverbattribut (se avsnittet Adverbial). Adverben skiljer sig också från adjektiven genom att de är hårdare knutna till vissa grupper:
Motsvarande grupper finns hos adverbialen, varför jag inte givit mig in på någon djupare översikt här. I stället hänvisar jag läsaren till avsnittet Adverbial längre fram. Länkarna i uppställningen ovan pekar på respektive adverbial. Klickar du på villkorsadverb, kommer du till stycket om villkorsadverbial.
Precis som adjektiven kompareras också adverben:
Många tycker Astrid Lindgren skriver bra, men jag undrar om inte fler tycker Selma Lagerlöf skriver bättre. Experterna är dock eniga: August Strindberg skriver bäst.
Adverbet bra ovan kompareras, precis som sin adjektivkusin, oregelbundet.
Adverben kan vara av tre typer, nämligen dessa: