Bosgården

Sammanfattad häst etologi, till nytta för lärare och ryttare
(ur vetenskaplig neurologisk infallsvinkel ; denna text är författad av monsieur J.C.Barrey vid Station de recherche pluridisciplinaire des Metz)

Hästens beteende styrs av komplexa neurofysiologiska mekanismer som vi nu börjar förstå bättre. För att mynna ut i en vettig (koherent) aktivitet av hästen i sin omgivning ingår dessa mekanismer i distinkta men mjuka system som baseras på medfödda egenskaper som djuret lärt sin använda. Varje häst använder sig alltså av det som arten tillägnat sig i sin livsmiljö för att skapa goda möjligheter att överleva. Först studeras dessa mekanismer och sedan hur de används i konkreta situationer i samspelet mellan människan, hästen och dess miljö.

En del av djurets aktivitet sätts igång av hypotalamus och syftar till att bevara den biologiska jämvikten och sköta individens kontroll i förhållande till omgivningen. Det är här fråga om ‘instinkt’. Den andra delen av beteendet är resultat av inlärning och refererar till en minnesprocess.

Däggdjurens hjärna – bl a hästens – är ett komplext organ som är resultat av en oavbruten utveckling sedan ryggradsdjuren dök upp. Varje ny etapp har bidragit med sitt utan att gamla strukturer övergivits. Därför finner man hos däggdjuren :

1. en primitiv hjärna – reptilhjärna – gömd under nyare strukturer och vilken innehåller bl a luktorgan, talamus och särskilt ‘dirigenten’, hypotalamus. Dessa strukturer bestämmer de rutinmässiga beteendena : dricka, äta, sova, kopulera, attackera, fly samt orientering i den omgivning där detta utspelar sig. De omfattar också basala relationfrågor som självuppfattning, identifiering av andra av samma art och igenkännanderutiner.
2. En mellanhjärna, det limbiska systemet ; det är den ‘gamla cortex’ hos primitiva däggdjur. Den innehåller bl a hippocampus. Den ger ett långvarigt minne som möjliggör förstorad rumsstruktur, föräldraomsorg, ljudkommunikation och benägenhet att leka. Men den har särskild betydelse för känslolivet : uppkomsten av lust, välbefinnande, ångest, ilska, kärlek och hat.
3. Början till en högre hjärna, en ny-cortex, som uppfattar sinnesintryck fråm omvärlden och samordnar rörerlserna så att de blir effektiva. Det lager av associativa celler, som tillåter logiskt tänkande är alltjämt föga utvecklat.

De olika hjärnorna kommunicerar på olika sätt med varandra.

Uppkomsten av inre (endogen) spänning, den inre källan till ett beteende är organiserad i ‘beteendemoduler’ som är hierarkiskt ordnade efter den nivå av spänng som de ger upphov till. Denna spänning kan mätas indirekt genom den tid under vilken en aktivitet pågår.

1. Säkerhet

Den mest ‘spända’ funktionen, som inte tål väntan på att avlösas och därför är överordnad alla andra är den som försäkrar djuret säkerhet. Den kan i sin tur delas in i undergrupper såsom uppmärksamhet, flykt, agression vilka i sin tur kan delas upp ända till en beskrivning av ett specifikt beteende. Det är alltid fråga om motorisk samordning.
2. Relationer

Hästen är ett socialt djur. Individen är mycket bunden till sina artfränder. Omedelbart efter säkerhet kommer den sociala funktionen, som kan vara individuell (relation mellan två) t ex samlevnad, sexuell, förälder-barn ; relationer som omfattar fler än två är sociala relationer i egentlig mening ; vidare kan en häst etablera en relation med indvider av annan art, t ex människa, katt får etc.
3. Fysisk välbefinnande

Kommer efter den sociala funktionen och består väsentligen av att äta och dricka, men också av att skapa tillfredsställande yttre omständigheter såsom lagom temeratur, ventilation, fuktighet, skydd etc

4. Vila


Om alla tidigare behov är tillfredsställda, alltså säker i en bra social omgivning samt mätt kommer vila i blickpunkten. Vila i vaket tillstånd eller olika former av sömn – lätt, djup, ännu djupare drömsömn, vilken inträffar 20 minuter per 24 timmar i små sekvenser under vilka det inte finns annan muskeltonus än ögonglobens rörelser och ibland näsborrar och öron.

De fyra funktioner som vi nu räknat upp är vitala funktioner, nödvändiga för överlevnaden och alltså mycket primitiva. De styrs av hypotalamus, reptilhjärnans dirigent, men under medverkan av det limbiska systemet, vilket bidrar med känslor och minnesbilder, och undergår viss kontroll från den högre hjärnan.

5. Det lugna fältet
   Le champ detendu - det avspända fältet. Det finns perioder då ingen av de vitala funktionerna initieras av organismen eller av omgivningen. Djuret befinner sig alltså i ett tillstånd där spänningen är så svag som möjligt. Man säger då att han befinner sig i det lugna fältet - champ detendu. Det är en funktion som uppträder hos djur som har ett utvecklat limbiskt system. Funktionen får allt större betydelse hos däggdjuren, särskilt människan med ytvecklingen av den högre associativa hjärnan.

   De aktiviteter som utspelas i den kan vara de omtalade fyra vitala funktionerna, men utan spänning, tomt, det vill säga att de inte är av omedelbar nytta för överlevnaden : de kan skjutas upp lång tid, vilket är själva definitionen på svag spänning.

   Leken, i alla dess former, går in i denna kategori, men också därmed besläktade aktiviteter såsom galopp, bosksprång, bakutspark av en häst som stått inne länge, undersökande beteende, härmande, simulerande socialt beteende, nyfikenhet etc.

   Viktig anmärkning – Det arbete som vi begär av hästen kan inte göras att är i det lugna fältet. Det rör sig för honom om en tomaktivitet, d v s som inte har någon funktionell betydelse och som liknar en lek. Om hästen lämnar det lugna fältet börjar han arbeta ‘på allvar’, men för egen räkning, det vill säga för att lösa sina problem med säkerhet, relationer, näring och vila, och sysselsätter sig inte längre med ryttarens önskningar : han går emot.

Strategisk undersökning.
När hästen konfronteras med en specifik situation utför den en « strategisk undersökning » av olika funktioner som kan användas för att hantera situationen. Han börjar med den funktion som innebär lägst spänning, d v s det lugna fältet. Om det inte bidrar till lösning av det aktuella problemet går han vidare till nästa, omedelbart hö gre nivå, vila, sen till födosök, därefter relationer och sist till att rädda sig, ända tills en sökt funktion ger en adekvat lösning på det aktuella problemet. Den sista tillflykten är alltså säkerhet vilket kan ta sig uttryck i flykt, aggression eller att vara totalt stilla.
Men det strategiska valet stannar alltid så lågt som möjligt och så fort en lösning är funnen återvänder hästen spontant till det lugna fältet. Och det är ju där som de flesta problem kan lösas som finns i relationen människa-häst under t ex ridning. Det är bara när metoden eller hjälperna är klantiga eller icke inbördes sammanhängande (inkoherenta) som det strategiska valet måste gå vidare mot högre funktion, till exempel den sociala genom att sälla sig till flocken och vägra lämna den. Om det inte lyckkas går han vidare till säkerhet genom att fly, rusa iväg, stegra sig eller bocka.
Man kan lägga märke till att det strategiska valet alltid orienterar sig mot den funktion som ger mest upphetsning (excitation endogène).

Samspel mellan olika funktioner
Konrad Lorenz har sagt : « i instinkternas stora parlament begär var och en energiskt ordet, och när han fått tiga alltför länge, tvingar han djuret att aktivt söka något stimuli för att få utlopp för den, med uteslutande av de övriga. » Har väl en ‘funktion’ trätt i funktion sätts de andra ur spel. Och har hästen väl utlöst ett beteende blir han gärna kvar där ett tag.
Det strategiska valet kan mycket snabbt trappas upp, alltså gå över till en högre spänningsnivå, från avspänd till flykt. Däremot tar det lång tid att lämna säkerhetsnivån och komma tillbaka till lugna fältet.
Har en häst väl kommit till säkerhets- , eller kanske bättre uttryckt osäkerhetsnivån, inhiberas alla lägre funktioner utom den sociala. En orolig häst kan således inte ät eller vila. Men han kan söka trygghet hos andra.