Bonderups mölla (ur Tornabygden 1998)

Bonderups mölla byggdes 1845-46 av rusthållaren och kyrkovärden Jeppa Åkesson (f. 1810) på Bonderup nr 6, dvs den gård som än idag är belägen omedelbart väster om kyrkan. Möllan uppfördes som s k ”holländsk väderkvarn” och placerades på en av de högst belägna platserna inom fastigheten. Att bygga en mölla var dock inte enbart en fråga om penningar, man måste dessutom ha tillstånd från berörda myndigheter vilket ofta försvårades och t o m förhindrades av redan etablerade kvarnägare besvärsskrivelser. I sin ansökan om bygglov hos Kungl, Maj:ts befallningshavande i Malmö betonade Jeppa Å:son därför särskilt ”att det inte fanns någon kvarn i hela Bonderup, varför den tilltänkta kvarnen i väsentlig mån skulle avhjälpa det tvång för vilket mäldsökande ofta voro blottställda”. Detta verifierades av dåvarande herren till Björnstorp, baron Thure T:son Gyllenkrok som ansåg projektet ”synnerligen gagneligt”. Åkesson fick således sitt bygglov och vid skattläggningen 1846 får den nybyggda möllan högsta beröm av synenämnden: Läget är förträffligt liksom timret och allt arbete är välgjort - den ende som inte är nöjd är en väletablerad möllare från Sandby som tycker det kunde räckt med 1 par kvarnstenar i stället för de 2 möllan utrustats med. Vad kvarnbyggmästaren hette är tyvärr ej känt. Den första tiden sköttes Bonderups mölla sannolik av en särskilt anställd möllare och enl. uppgift från äldre ortsbor hade möllaren sin bostad i utbyggnaden mot vägen på boningslängan på nr 6. Vid Jeppa Åkessons bortgång 1859 fortsattes kvarndriften sannolikt någon tid av hans änka Metta Åkesson (f. i Bjällerup 1813 och d. i Bonderup 1892). 1879 omnämns en Ola Christiansson som ägare till mölla och halva hemmanet (!) och detta år övertas möllan av Åke Jeppson. Denne var son till Jeppa Åkesson. 1886 friköps möllan samt 2 tld mark för 5000Rdr av möllaren Nils Larsson (f. 1864) och samma år låter han bygga sin nya bostad invid möllan, under tiden bor han själv i den lilla kammaren i möllans bottenvåning. Nils Larsson avlider 1916 och sonen Olof Nilsson f 1888 tar över kvarndriften.- Olof möllare var en yrkesman med ambitioner och han införskaffar bl a en tändkulemotor som kan driva möllan när vinden ej räcker till, han tar även hem majs och andra fodervaror som kunderna börjar efterfråga.

Olof Nilsson gifter sig 1940 med Anna (f. Hellstrand) men redan efter ett år avlider han, sannolikt av blödande magsår. Anna Nilsson flyttar ganska omgående till Dalby och möllan säljs till Malte Nilsson , född 1908 (-2001) på Bonderup 6. Olofs 79-åriga mor Ingrid får dock servitut på ett rum i bostaden där hon stannar till sin bortgång 1942.

Andra världskriget pågår för fullt och Malte Nilsson har mycket att mala. P g a drivmedelsransonering får man ej olja till motorn och därför måste man köra dygnet runt när det äntligen blåser tillräckligt. Till sin hjälp har han Thage Andersson samt periodvis den gamle ”Stabjersmöllaren”. 1945 upphör kriget och så sakteliga även ransoneringarna, s k handelsmjöl och div, fodervaror börjar åter komma i handeln och allt fler lantbrukare skaffar egna små kvarnar som antigen drivs av traktorn eller av elmotorer och allt färre tar längre vägen upp till möllan. Malte Nilsson börjar köra mjölktransporter för Dalby mejeri och möllan arrenderas ut till Harry Andersson från Dalby. ”Harry möllare” var väl förtrogen med Bonderups mölla för han hade i elva år varit möllesven hos Olof Nilsson. 1946 köper han möllan för 1 100 kr. Harry Anderssons tid som kvarnägare blir dock kort. Kunderna sviker och möllan börjar bli dålig – axeln är provisoriskt lagad och man kan bara använda vingarna vid stabilt väder. I augusti 1947 maler möllan för sista gången och den 5 september kan Carl Eric Garbe och Ragnar Blomkvist som hembygdsföreningens representanter underteckna köpekontraktet med Harry och Signe Andersson. Köpeskillingen är 1700 kronor och möllan skall bevaras som kulturminnesmärke. För att finansiera köpet anordnade föreningen en hembygdsfest på Östarp där man kunde beskåda ”ett äkta skånskt bondbröllop” höra Ernst Norlind kåsera och skådespelaren Harry Persson sjunga, f ö fanns där tivoli, lotterier och mycket annat.

1949 lyckas man även friköpa markområdet på 446m² som omger möllan. Åren går och möllan börjar kräva underhåll. 1955 har möllebyggaren Frans Herrström i Frenninge satt sin ”autograf” i möllan men vad han verkligen utförde är ej känt av undertecknad.

1958 kommer Axel Nordin från Spjutstorp. Han har just rivit norra kvarn i Onslunda och axeln därifrån kommer väl till pass i Bonderup och han byter även väderbjörn. 1961 klyver ett åsknedslag möllans ena vingpar men skadan lagas provisoriskt. Oktober månad 1967 kommer så den ohyggliga stormen som bokstavligen vingklipper Bonderups mölla (och många andra f ö). Det dröjer fram till 1969 innan ekonomin tillåter att byggmästaren N E Magnusson, Björnstorp, återställer möllan vingar och övriga exteriör, en av de drivande krafterna är teckningslärare Tore Ekelin från Lund. 1976 konstaterar mölleexperten Broomé att möllans axel är upprutten man han skall ordna en bra begagnad från Vallby på Österlen. Möllebyggaren Nordin behagar dock inte infinna sig förrän 1980 och vingarna tas ner från den dåliga axeln. Samma år bildas också en särskild möllekommitté som kommer att bestå av Per Axel Andersson i Fjelie, Leif Nilsson, Vallkärra samt undertecknad. September 1981 är axeln bytt och möllan återfår sina vingar men ”säg den glädje som evigt varar”! Efter en byig vårstorm i slutet av maj 1983 tvingas man konstatera att den ”nya” axeln inte håller, den har börjat knäckas tvärs av vid främre lagret”. Vingarna tas omedelbart ned igen! Möllekommittén uppmuntras av dåvarande ordföranden Caroline Gyllenkrook:

- Nu måste vi verkligen återställa möllan med bra material!

Caroline Gyllenkrook garanterar ekonomin och undertecknad får ”som en skänk från ovan” tag i en järnaxel som ”ligger i malpåse” på Trolleholm – vi får dessutom axeln till skänks av Onsjö härads hembygdsförening! Efter förhandling med försäkringsbolaget accepteras axelbrottet som stormskada och projektet är räddat. Två av de gamla vingarna kan dessutom ersättas med nya och en ny väderbjörn inläggs som stöd för axeln. Den 23 juli 1985 kan vingarna åter sättas upp och redan samma eftermiddag kan möllan provköras och fungerar utmärkt.

De följande åren visas möllan i funktion åtskilliga gånger, vid vissa tillfällen kommer uppemot 150 besökare och Malte Nilsson ställer ofta upp som guide och berättar om den tid han var möllare. De senare årens arbeten har omfattat normalt underhåll av möllan och kvarnverket har iordningställts av undertecknad och dessutom kompletterats med en sädeskross samt en ”express-sikt” – all utrustning fungerar. Fyra nya segel har inköpts och vidare ha allt lösöre återanskaffats såsom säckkärror, våg, rep, taljor, kvarnhackor m m. Det som fortfarande saknas är reservmotorn som ej ingick i köpet 1947. Den var av märket Avance och utvecklade 18 hkr. Den hade idag varit av stort teknikhistoriskt intresse.

1994 lämnade Per-Axel Andersson möllekommittén av åldersskäl och efterträddes av Einar Holmer, Dalby, samtidigt invaldes också Gösta Svensson, Dalby.

För närvarande är möllans kondition i stort sett god men tyvärr måste ena vingparet tas ner hösten 1996 p g a rötskador. /…/ . Våren 1998 renoverades möllan.

Sven Palm