Sverige

Detta är Sverige.
Här sitter man på tåget och äter dagens rätt som är kyckling med ris på pappertallrik och kostar 49 kronor, vi stirrar ut genom tågfönstret på förbirusande skogar och frusna åkrar, och i fönsterglaset ser jag min bleka spegelbild, och medan min okände bordsgranne reser sig upp för att ta påfyllning på teet och blir glad när han får ta en ny tepåse istället för att använda den gamla, går tåget in i en kurva och skriker. Ja, tåget skriker, skumpar och skakar, men vi gör det inte.
För detta är Sverige, och här skriker man inte.
Lyckan är en elektrisk ljusstake i ett radhusfönster i advent, som skydd mot allt det farliga och otäcka som finns i mörkret där utanför.
Detta är Sverige.
Här tycker vi om Kjell Lönnå och trätulpaner, här tycker vi att Jan Guillou är en riktig sexbomb och att Ingvar Oldsberg är så tokrolig, Café Norrköping är ett av de populäraste programmen, och Magnus Ugglas Jag mår illa valdes av svenska folket till Årtiondets bästa låt.
Detta är Sverige. Här har kaféet i Öcklum installerat en videojukebox, här har man cowboyfest på Hotel Bergsmannen i Hofors. Här äter man lövbit med persiljesmör, här dricker man starköl.
Här står man på ett vintrigt torg och ropar: Innebandy! Innebandy!
Och jag är en främling i detta land, men detta land är ingen främling i mig.

(ur Gardell får hemligt besök, 1992)