Ju-jutsu är ett effektivt sätt att obeväpnad försvara sig mot en eller flera angripare. Teknikerna utgör oftast någon form av greppteknik och urbalansering kombinerat med slag-, spark- och/eller kasttekniker.
Ju-Jutsu översätts ofta med "mjuk teknik" vilket, även om det till viss del är korrekt, för de flesta ger en felaktig bild av vad ju-jutsu är. En mer korrekt översättning av ordet ju är, följsam, flexibel, böjlig, smidig mm. Med ju menas en flexibilitet i hanteringen av varje kampsituation. Ju-jutsu har aldrig varit uppbyggt på endast defensiva tekniker. Ibland är anfall bästa försvar vilket inryms i den breda betydelsen av ju.
Ju-jutsu är en av de äldsta japanska kampkonsterna. Det finns japanska skolor bevarade som är över 900 år gamla. Den traditionella stil som vi tränar heter Hontai Yoshin Ryu, och den skolan grundades 1635. I denna ingår, förutom ju-jutsu, tekniker med bo (1,80 m trästav), hanbo (90 cm trästav) och kodachi (träimitation av wakisashi - det korta samurajsvärdet). I dessa vapentekniker utgår man oftast från anfall med bokken (träkopia av katana - det vanliga samurajsvärdet). Dessutom tränas iaido (konsten att dra ett svärd).
I västvärlden tränas idag ofta ju-jutsu med inriktning på tävling eller som ett snabbt och effektivt självförsvar. Denna typ av ju-jutsu har därför blivit mer lik karate och i viss mån judo. Traditionell ju-jutsu är ett effektivt självförsvar, men det fordrar mera träning och mera insikt innan det fungerar som ett effektivt självförsvar. I Japan och tränas fortfarande ju-jutsu i traditionell form (kobudo). I västvärlden finns ett fåtal klubbar som tränar den traditionella japanska ju-jutsun.
Man skiljer mellan "budo" och "kobudo". Budo betyder stridens väg, och innefattar de flesta japanska kamparter vi känner till i västvärlden. Begreppet budo innefattar alla japanska kamparter.
Kobudo är traditionell
kampkonst som har varit oförändrad sedan Edo-eran som slutade
1868. "Ko" betyder, i det här fallet, gammal. Judo, karate, kendo,
m fl är alltså inte kobudo. Kobudo tränas ofta i kataform,
och ofta med traditionella vapen som bo, hanbo, bokken, osv (se ovan).
