• Tisdag kl 20.00-21.30
• Torsdag kl 20.00-21.30
• Lördag kl 11.30-13.00
Vår träningslokal (dojo) ligger i Brännkyrkahallen, Tellusborgsvägen 10, Tunnelbana Midsommarkransen (karta). När du kommer till Midsommarkransens tunnelbanestation, gå ut åt vänster. Ta höger direkt när du kommer ut och gå rakt fram. När gatan tar slut så ser du en röd tegelbyggnad till höger. Det är Brännkyrkahallen,
På tisdagar och torsdagar har vi vanligen träning med deltagarna indelade i bältesnivåer. På lördagarna tränar vi alla tillsammans och försöker då variera träningen med andra moment. Vi tränar huvudsakligen traditionella tekniker från Hontai Yoshin Ryu som är en gammal japansk samuraiskola från 1600-talet. Dessa tekniker tränas ofta i kataform.
Inom de japanska kamparterna använder vi traditionella hälsningsceremonier och dojoetikett, dojo-kun. Exempelvis vid in- och utgång från dojon och när man går upp på mattan (tatami) gör man en stående hälsning (bugning) mot shomen (huvudväggen). Shomen representerar det andliga och det historiska - traditionen bakom ju-jutsu.
Så här ser vi ut vi som släpade oss till dojon en torsdag i mars 2000.
Studenttidningen
Gadden
har skrivit en artikel om vår träning.
Efter träningspasset sitter man upp på rad för att hälsa innan träningspasset slutar. Mokuso innebär en uppmaning till meditation. En liten stilla eftertanke och avslappning efter tränings passet. Man andas in genom näsan och ut genom munnen. Mokuso yame eller en handklappning är en uppmaning att avsluta meditationen. Träningen avslutas med en stående hälsning.
Stående hälsning går till så att man står upp med fötterna ihop och armarna längs sidorna, varpå man bugar sig framåt. Om man hälsar på japanska instruktörer, eller andra stora mästare, sänker man blicken, och bugar sig minst lika djupt som de gör. Bugningen skall sedan (egentligen) inte avslutas förrän mästaren reser sig (det är alltid den som sitter längst ut till höger som styr när de andra ska sluta sin hälsning). Om man hälsar på någon man inte litar på, tittar man hela tiden på vederbörande.
Sittande hälsning utförs från "seiza", eller sittande ställning. Man intar seiza genom att från stående gå ned på vänster knä, och sedan på höger. Främre trampdynorna ska vara i mattan med tårna vikta framåt. Sedan fäller man ned fötterna (så tårna pekar bakåt) med stortårna intill varandra, varpå man sätter sig ned på hälarna. Ryggen ska vara rak, och händerna vila på låren. Avståndet mellan knäna ska vara ungefär två knutna nävar. Kvinnor får ha mindre mellanrum. Det är tillåtet att luta sig en aning framåt, då detta gör det lättare att sitta länge. I själva hälsningen sätter man sedan båda händerna framför knäna så att pekfingrar och tummar bildar en triangel (med några centimeters mellanrum) och lägger ned pannan i denna (utan att lyfta på rumpan). Samma princip som vid stående hälsning gäller. Om det är någon man inte riktigt litar på, tittar man framåt hela tiden. Litar man ännu mindre på den man hälsar på, håller man kvar högerhanden nära kroppen så länge som möjligt (för att snabbt kunna dra sitt svärd). Man flyttar då även tillbaka högerhanden före vänsterhanden då hälsningen avslutas. Ytterligare en variant är att man endast går ned på höger knä, sätter vänster hand på vänster knä, lutar sig lite framåt och vidrör marken med höger hand. Denna hälsning används (användes) vid dueller och i vissa kator. När man sedan reser sig upp, gör man det på samma sätt som man satte sig ned (fast baklänges).
Hälsningen är alltid
ett tecken på respekt för den man hälsar på oavsett
vilken hälsningsform man väljer.
Meditation görs i allmänhet från sittande ställning, "seiza" (se ovan), på kommandot "mokuso".
Det vanligaste är sedan att man lägger höger hand i vänster, och låter tummarna lätt vidröra varandra. En annan vanlig variant är att man spretar med fingrarna och lägger ihop fingertopparna med fingrarna nedåt, mellan låren, och tummarna uppåt. Man blundar, eller sluter ögonen till hälften och fäster blicken på mattan c:a 2 m framåt.
Sedan kopplar man av och koncentrerar
sig på andningen - in genom näsan och ut genom munnen, och andas
djupt ned i magen. Om yttre tankar stör koncentrationen klipper man
helt enkelt av dem, och fortsätter koncentrera sig. Sedan försöker
man att tänka mindre och mindre, och låta andningen sköta
sig själv, för att slutligen inte tänka alls. Det är
dock lättare att sitta och rekapitulera genomgångna tekniker,
som många andra gör. Meditationen avslutas med kommandot "mokuso
yame", eller genom att instruktören klappar i händerna.
Några träningsregler (Dojoetikett)
Våra regler skiljer sig inte så mycket från andra klubbars när det gäller träningen. Det viktiga är att man har en ödmjuk inställning och visar respekt för tränare och träningspartner. Den man tränar med kallas inte för motståndare utan partner eftersom man inte motarbetar varandra utan samarbetar.
- Hälsa alltid (buga) mot shomen när du går in eller ut ur dojon och/eller när du går upp på mattan. Du ska även hälsa på din träningspartner före och efter träningen.
- Lämna aldrig dojon utan att meddela instruktören. Detta är bl a en säkerhetsåtgärd för att instruktören ska veta om någon skadats och behöver hjälp.
- Gör inte motstånd eller håll emot när din träningspartner ska utföra en teknik. Du ska hjälpa till så att din träningspartner lär sig så bra som möjligt.
- Prova aldrig svåra tekniker på någon som är mindre skicklig än du själv
- Du ska respektera din träningspartners signal om att ge upp (avklappning). Släpp omedelbart ditt grepp så att ingen blir skadad.
- På vägen mellan omklädningsrummet och dojon ska du bära skor eller tofflor. På mattan får inga skor förekomma du ska vara barfota eller ha strumpor på dig. Det är vi själva som tillsammans med de andra klubbarna som utnyttjar lokalen som ansvarar för städningen.
- För att inte skada dig själv eller andra så ska dina finger- och tånaglar vara rena och kortklippta. Smycken, klockor, och dylikt får inte heller förekomma på mattan.
- Lär inte ut eller demonstrera tekniker på andra platser än i dojon.
Tillbaks
till huvudsidan