Vokalharmoni

Titta på den sista vokalen i ordet. Är det någon av vokalerna till vänster nedan, så börjar sedan ändelsen på den vokal som du ser till höger.

 i och e  →  i

ü och ö  →  ü

ı och a  →  ı

u och o  →  u

Konsonantharmoni

Om ändelsen ska börja på d eller t beror först på om ordet slutar på en vokal eller konsonanten.

1.) Slutar det på ç, f, h, k, p, s, ş och t så lägger man till t.

 2.) I övrigt fall, vokal eller konsonant, lägger man till ett d.

 För att sedan bestämma vilken vokal som ska följa efter så måsta man titta på den sista vokalen i ordet. Då gäller följande tabellen för ”Vokalharmoni”.

Presens

För att uttrycka presens så tillsätter man en ändelse på Verbstammen. Ändelsen följer reglerna för ”Vokalharmoni”. D.v.s. titta på den sista vokalen och se sedan vad ändelsen blir:

 i och e  →  iyor

ü och ö  →  üyor

ı och a  →  ıyor

u och o  →  uyor

Tonlös Konsonant + Vokal

En tonlös konsonant och en vokal får inte alltid mötas. Om en ordstam i ett substantiv slutar på en tonlös konsonant och en ändelse börjar på en vokal byta konsonanten oftast, -en (inte alltid), ut mot en motsvarande tonande.

p → b

t → d

ç → c

k → ğ

 Om samma sak förekommer i ett verb är det bara "t" som byts ut, mot "d".

t → d

Şarap; vin → Şaraba; till vinet

Mehmet → Mehmedé; till Mehmet

Ağaç; träd → Ağacá; till trädet

Bardak; glas → Bardağa; till glaset

Gitmek; gå, åka →

Gidiyorum; jag går, åker

Jag är:

(y)im, (y)ım, (y)um, (y)üm

(y:et läggs till ifall ordet som ändelsen skall läggas till i slutar på en vokal)

Du är:

sin, sın, sun, sün

Han, hon, den, det är:

dir, dır, dur, dür

eller

tir, tır, tur, tür

Vi är:

(y)iz, (y)ız, (y)uz, (y)üz

(y:et läggs till ifall ordet som ändelsen skall läggas till i slutar på en vocal)

Ni är:

siniz, sınız, sunuz, sünüz

De är:

(dir)ler, (dır)ler, (dur)ler, (dür)ler, (dir)lar, (dır)lar, (dur)lar, (dür)lar

eller

(tir)ler, (tır)ler, (tur)ler, (tür)ler, (tir)lar, (tır)lar, (tur)lar, (tür)lar

(Det som står inom parantes används bara i skrift och inte i tal. Då används bara ändelsen efter parentesen)

Är

Turkiska har inget ord för vårat "är". Istället har de olika ändelser när man ska tala om hur det står till med saker och ting. Ändelsen är anpassad efter person och är beroende av den föregående vokalen. Det man måste tänka på är att två vokaler inte får vara efter varandra (då lägger man till "y") och att ändelsen som ska läggas till styrs av "Vokalharmonin".

När det gäller 3:e person så är det som står inom parentesen endast till för skrift. Om det ska börja med "d eller t" bestäms av regeln för "Konsonantharmoni".

Lite fler exempel:

Öğrenciyim; Jag är en student.

Acayipsin; Du är så coool.

O tuhaftır; Han är konstig.

Mutluyuz; Vi är glada

Naziksiniz; Du är trevlig.

Beceriklidirler; De är skickliga.

Exempel:

Hastayım: Jag är dålig

Hastasın: Du är dålig

Hastadır: Han,hon o.s.v. är dålig

Hastayız: Vi är dåliga

Hastasınız: Ni är dåliga

Hastadırlar: De är dåliga

Büyüküm: Jag är stor

Büyüksün: Du är stor

Büyüktür: Han, hon o.s.v. är stor

Büyüküz: Vi är stora

Büyüksünüz: Ni är stora

Büyüktürler: De är stora

Koyuyum: Jag är mörk

Koyusun: Du är mörk

Koyudur: Han, hon o.s.v. är mörk

Koyuyuz: Vi är mörka

Koyusunuz: Ni är mörka

Koyudurlar: De är mörka

Hasta = Dålig  Büyük = Stor  Koyu = Mörk

-i/-ü/-ı/-u
och

-yi/-yü/-yı/-yu

”som man lägger till när sista bokstaven i ett ord är en vokal”.

Dessutom gäller regeln med ”Tonlös Konsonant+Vokal”.

p → b      t → d

ç → c       k → ğ

Ackusativ

Ackusativändelsen används när ett objekt (substantivet) är bestämt.

Ändelsen bestäms av den sista vokalen i substantivet, regeln som används då är "Vokalharmoni".

Exempel:

Klavseni çaldım: Jag spelade klaviaturackordet.

Adaleyi incitti: Hon spände sin muskel.

Antika onarmayı sever: Han gillar att reparera antika föremål.

Türk ekmeği sever: Hon älskar Turkiskt bröd.

Şoföre parayı veriniz! Lämna pengarna till chauffören!

Fler exempel med Ackusativ: Evi = huset, Şoförü = chauffören, Butiği = butiken, Tübü = tuben, Caddeyi = avenyn, Köprüyü = bron, Kızı = flickan, İstanbulu = Istanbul, Kitabı = boken, Pamuğu = bomullen, Bankayı = banken

-iş, -ış, -uş, -üş

eller

-yiş, -yış, -yuş, -yüş

efter en Vokal.

Muntlig Substantiv-ändelse (suffix)

Bland flera andra saker betecknar de ett sätt eller hur en aktivitet är gjord.

-ir, -ır-, -ur-, -ür

Framtida Verbhändelse

Ett muntligt suffix (ändelse) som utmärker ett ”brett” tempus (tidsform för Verb).

Kommer från Verbet,

Gelmek = att komma

Gelirim = Jag kommer.

-ise

detta är en fristående version av suffixet (ändelsen) av -se

Om, vad det angår

Exempel:

Öyle ise; Om det är på det viset

Mary ise John ile beraber Phyliss'yi tutuyor; Vad det angår Mary, tillsammans med John, så stödjer dom Phylliss.

Vid substantiv blir det för ägaren;

-(n)in/-(n)ün/-(n)ın,-(n)un

och för det ägda;

-(s)i/-ü/-ı,/-u

Tonlös → Tonande

p → b      t → d

ç → c       k → ğ

Genitivändelse

Används för att utmärka ägaren till någonting. Vilken ändelse som ska användas bestäms av ”Vokalharmonin”. Om ägaren (ordet) slutar på en ”Tonlös Konsonant” så byts den ut mot en Tonande. Om ordet slutar på en vokal, sätts ett -n- (för ägaren) och -s- (för det ägda) in i mellan.

yol; väg                    yolun; av vägen, vägarna är

Evin; husets              Şoförün; chaufförens

Kızın; flickans          Kitabın; bokens

Bankanın; bankens    Pamuğun; bomullens

Butiğin; butikens       Ali´nin arabası; Alis bil

Erkeğin kitabı; pojkens bil

(Grön bokstav gäller Vokalharmonin)

Ytterligare ett exempel som krånglar till det ytterligare eftersom vi lägger till "Er".

Kızınızın ateşi; er flickas feber (se förklaringen nedan)

-(i)m, -(i)n, -(s)i,

-(i)miz, -(i)niz, -leri
 

och de olika varianterna med de andra vokalerna

-(ı)m, -(u)m, -(ü)m, o.s.v.

Vokalharmonin bestämmer vilken vokal ändelsen ska innehålla;

i och e  →  i

ü och ö  →  ü

ı och a  →  ı

u och o  →  u

Possessivändelser

Suffix som betyder ”min, din, o.s.v” och placeras på substantivet samt indikerar ägande. Slutar ordet på en vokal behövs inte den ändelsen utan bortfaller, utom i 3:e person singular där ett -s- sätts in mellan ord och ändelse.

Dessutom gäller regeln med ”Tonlös Konsonant+Vokal”.

p → b      t → d

ç → c       k → ğ

Öğretmenim; min lärare/lärarinna
Kedin; din katt
Yüzüğü; hennes ring
Evlerimiz; vårat hem
Vapurlarınız; era båtar Konuşmaları; deras diskussion

Elbisem; min skjorta

Elbisesi; hans skjorta

(se även ”Genitivändelsen” som också handlar om Ägande. Då används ändelserna;                       ”-(n)in/-(n)ün/-(n)ın,-(n)un”)

bam-/bem-/bom-

Prefix som används för att intensifiera adjektiv/ adverb.

Exempel:

bambaska kadin...; en fullständigt annorlunda kvinna...

-ceğiz, -cağız, -cik (ciğe)

-çik (çiğe), -cık (cığa),

-çık (çığa)

En substantiv-ändelse som betyder: kära liten, kära gamling, stackars gamling...

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

Exempel:

kadıncağiz, stackars gamla kvinna

Mehmetçik, kära lilla Mehmet

(kärleksfullt ord som används av folk i allmänhet när det gäller en vanlig Turkisk soldat)

Kıyma kediciğe, amca," demiş.

Döda inte den stackars lilla katten, farbror/morbror, sa han.

När föregående vokal har prickar eller är ett "e" blir det -cek-/-ceğ-

övriga vokaler ger -cak-/cağ-

Om avslutande ändelse börjar på en vokal så slutar "Futurum" ändelsen med ett "ğ".

Futurum

En muntlig ändelse som utmärker ett ”framtida” tempus, t.ex., Framtiden fortsätter vara spänd

Exempel:

Geliyor olacağım; Jag kommer att komma

(exemplet kommer från verbet, Gelmek; att komma)

-cı, -ci, -cu, -cü
(och -çı, -çi, -çu, -çü)

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

När dessa suffix sätts till ett substantiv, så blir det nya ordet ett nytt substantiv som vanligtvis (fast inte alltid) bestämmer en persons yrke, hans/hennes, arbetsplats, personliga göromål eller tidsfördriv.

Notera: Ibland så är dessa suffix även adderade till adjektiv eller adverb, för att skapa nya substantiv med benämningar.

T.ex.

• Eski; gammal
• Eskici; en lumphandlare

Undantag från denna regel härrör från vanligt tal (birinci (första, den förste), ikinci (andra, den andra), üçüncü (tredje, den tredje), och så vidare...).

Fastän ”altın” betyder guld, så betyder inte ”altıncı” guldsmed. Det betyder ”den sjätte”.

Guldsmed heter ; altın kuyumcusu.

Araştırma; forskning

Araştırmacı; en forskare

Benzin; bensin

Benzinci; en bensinstationsanställd

Futbol; en fotboll

Futbolcu; en fotbollsspelare

Ülkü; ett ideal

Ülkücü; en idealist

Balık; fisk

Balıkçı; en fiskare, en fiskhandlare

Bilet; en biljett/lottsedel

Biletçi; en biljett/lottsedelsförsäljare

Hukuk; lagen, juridiken

Hukukçu; en rättslärd, advokat o.dyl.

Çöp; skräp, avskräde

Çöpçü; sopåkare, gatusopare, baglady

Sista vokalen bestämmer ”vokalen i ändelsen”. Alla vokaler med ”prickar”+e ger ”e” i ändelsen.

Övriga ska ha ”a”. Sedan ska vi bestämma om ändelsen ska börja på ”d eller t”. Då gäller följande:

-te/ta

om ordet slutar på någon av följande konsonanter:

ç, f, h, k, p, s, ş och t

(d.v.s. Konsonantharmoni)

i övriga fall

-de/-da

Lokativ

Detta är den ändelse som motsvarar vårat ”i, på, hos, vid”.

Ändelse som utmärker en plats av ett substantiv (ord som man kan sätta en, ett eller flera framför).

Används även i de fall när man vill säga t.ex. ”När jag kom”

• Masada; på bordet
• Kitapta; i boken
• Saat sekizde kalkarım; Jag går upp klockan åtta.
• Geldiğimde sen yoktun; När jag kom så var du inte där.
• Evde; i huset
• Bankada; på banken
• Kitapta; i boken

Sista vokalen bestämmer ”vokalen i ändelsen”. Alla vokaler med ”prickar”+e ger ”e” i ändelsen.

Övriga ska ha ”a”. Sedan ska vi bestämma om ändelsen ska börja på ”d eller t”. Då gäller följande:

-ten/tan

om ordet slutar på någon av följande konsonanter:

ç, f, h, k, p, s, ş och t

(d.v.s. Konsonantharmoni)

i övriga fall

-den/-dan

Ablativ

1. Ändelse som utmärker ”Från” och ”Än” av ett substantiv.

2. Det kan även användas i många andra fall. T.ex ”Sedan”.

Exempel:

Arabadan; utanför bilen

Kitaptan; från boken

Araba kitaptan daha ağırdır; en bil är tyngre än en bok.

-den beri; sedan

Dünden beri; sedan igår

Evden; från huset

Butikten; från affären

Bankadan; från banken

Caddeden; från avenyn (bred gata)

Dessa ändelser används när ändelsen hamnar mitt i ordet, notera även att "k" ändras till "ğ" ifall ordet fortsätter med en vokal.

-dik-/-diğ- , -dık-/dığ-

dük/-düğ- , -duk-/-duğ-

 Hamnar ändelsen på slutet ser den ut så här:

-dikçe, -dıkça,

-dükçe, -dukça

Notera att  'd' ändras till 't' efter ç, f, h, k, p, s, ş eller t.

En muntlig ändelse som används för att forma ”det förgångna” i Turkiska språket.

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

• Gördüğüm bir kadın; en kvinna som jag såg
• Aklıma geldikçe; varje gång som jag tänker på det
• O güldükçe ben de güldüm: Ju mer han skrattade desto mera skrattade jag också
• Sen ısrar ettikçe; så länge som du insisterar
• Azıttıkça azıttı; hon blev mer och mer ”oförmögen” (t.ex. att ta hand om sig själv)
• Gittikçe; gradvis
• Oldukça; ganska

-dim, -dım, -dum, -düm

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

En muntlig ändelse som anger ”första person singular” av ett ”förgånget” tempus.

T.ex., Förgånget oavbruten sammansatt berättande tempus Geliyordum; jag var kommandes

Övriga förgångna-tempus suffix:

-din; du, i det förgångna

-di; han/hon/den/det, i det förgångna

-dik; vi...

-diniz; ni [plural]...

-diler; de ...

-dir, -dır, -dur, -dür

eller

-tir, -tır, -tur, -tür

Denna ändelse (suffix) används när man ska konstatera någonting. Om ändelsen ska börja med ”d eller t” bestäms av regeln om "Konsonantharmoni". Resten av ändelsen bestäms av "Vokalharmonin".

Altındır; Det är guld

Gümüştür; Det är silver

-e/-a eller -ye/-ya

efter en vokal

Dativ

Ändelse som betyder ”Till” och ”För” och läggs till i ett substantiv.

• Sinemaya; till biografen
• Bahçeye; till trädgården
• Eve; till huset
• Kitaba; till boken
• Futbol maçlarına abone olmak; att inneha en säsongsbiljett för fotbollsmatcher

Sista vokalen bestämmer ”vokalen i ändelsen”. Alla vokaler med ”prickar”+e ger ”-ebil-” som ändelsen.

Övriga ska ha ”-abil-”.

Ett Suffix som används för att utmärka “kan”.

Gelebilirim; Jag kan komma

Yapabilir misin? Kan du göra det?

-en/-an

Sista vokalen bestämmer ”vokalen i ändelsen”. Alla vokaler med ”prickar”+e ger ”-en-” som ändelsen.

Övriga ska ha ”-an-”.

Presens particip

En muntlig ändelse som används för att forma ”Presens/nuvarande” particip (är en typ av Verb-form).

Bağıran adam çıkarıldı. Den skrikande mannen kastades ut.

-er/-ir ... -mez

och
-ar/-ır ... -maz

En muntlig ändelse som används för att uttrycka “så snart som”.

Her sabah yatağından kalkar kalkmaz o aynaya bakmadan yere basmazmı; Han skulle inte sätta sin fot i golvet utan att titta i spegeln så snart som han stått upp varje morgon. (från en Turkisk folksaga)

Ett språkegenskapsundantag

İster istemez; gilla det eller ej

-le, -la

Sista vokalen bestämmer "vokalen" i ändelsen". Alla vokaler med ”prickar”+e ger ändelsen "–le".

Övriga ska ha "–la".

Instrumentalis

Detta motsvaras oftast med vårat ”med”. Vilken av ändelserna som gäller är följande:

Otobüsle gelmek; komma med buss

Kaşıkla yemek; äta med sked

-ler, -lar

Plural

Ändelse som man lägger till för att ange någonting i ”Plural”. Den sista vokalen avgör vilken ändelse som ska användas. Alla vokaler med ”prickar”+e ger ändelsen "–ler".

Övriga ska ha "–lar".

İskemleler; Stolar

Bardaklar; Glas (flera)

Kitaplar; Böcker

-lık, -lik, -luk, -lük

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

Abstrakt Substantiv

Suffix som används för att skapa en generell eller ett abstrakt substantiv (eller adjektives) från ”mindre” substantiv, adjektive och adverb.

Abla; äldre syster Ablalık; reglerna från äldre syster

Abone; prenumerant Abonelik; abonnemang

Yansız; opartisk Yansızlık; opartiskhet

Kim; vem Kimlik; identitetskort

Boş; tom Boşluk; tomhet

Mutlu; glad Mutluluk; lycka

Gün; dag Günlük; daglig, dagen är

Nankör; otacksam Nankörlük; otacksamhet

-(y)ken

Ändelse som betyder ”medans” eller ”När”. Ordet ”iken” är det ord du använder om det skall stå för sig själv och motsvarar samma betydelse.

Amerika'da iken amcamı birkaç kez ziyaret ettim; Jag besökte min farbror på sjukhuset ett par gånger när jag var i Amerika.

-m(e)-, -m(a)-

Sista vokalen bestämmer "vokalen" i ändelsen". Alla vokaler med ”prickar”+e ger ändelsen "–me".

Övriga ska ha "–ma".

Negativa Verb

1. En ordändelse för att forma negativa verb generellt.
2. Familjär Negativa Kommando ändelse, i synnerhet.
3. Muntlig Substantiv-ändelse.

Beğenmiyorum; Jag gillar inte

Beğenmedim; Jag gillade inte

Beğenmeyecegim; Jag kommer inte att gilla…..

Koşmuyorum; Jag springer inte

Koşmadım; Jag sprang inte

Koşmayacağım; Jag kommer inte att springa

-mek, -mak -meğ-, -mağ-

Infinitivslut av de två typer som finns av Turkisk verb.

Muntliga Substantivändelser som utmärker aktivitet eller en idé/tanke av aktivitet.

-mi(y)-, -me(y)-, -ma(y)-

Smådelar av turkiska ord som ökar på det negativa tillståndet av ett Turkisk verb.

-mem, -mezsin, -mez,

-meyiz, -mezsiniz, -mezler
-mam, -mazsın, -maz,

-mayız, -mazsınız, -mazlar

Ändelser som utmärker negativa ”Vida” Aorist verb tempus.

Şiddetli filmlere gitmem;

Jag går inte på våldsamma filmer.

-mi, -mı, -mu, -mü

Återigen är det "Vokalharmonin" som bestämmer ändelsen.

Denna ändelse (suffix) används när man ska fråga om någonting.

Altın mı; Är det guld?

Gümüş mü; Är det silver?

miyim, misin, mi, miyiz, misiniz, mi [mıyım, müyüm, muyum, o.s.v.]
 

Och förgångna tempusvarianter, såsom:

miydim, miydin, miydi, miydik, miydiniz, miydiler
[mıydım, müydüm, muydum, o.s.v.]

Turkiskt ord som används vid formandet av frågande meningar, som behöver ett ”ja” eller ”nej”-svar.

Se exempel på detta vid; (Aorist)  ”Breda” tempus

-n-

En utfyllnadsbokstav som används i flera olika situationer, inkluderande direkt besittning.

Se exempel på detta vid; Utfyllnadsbokstäver

-s-

En utfyllnadsbokstav som används för indirekt besittning, och som även gäller pronomen och sammansatta substantiv.

Se exempel på detta vid; Utfyllnadsbokstäver

-siz/-sız/-süz/-suz

En ändelse som betyder ”utan”

Acısız; smärtfritt (utan smärta)

Alkolsüz; alkoholfri (utan alkohol)

Benzersiz; unika (utan jämförelse)

Duygusuz, unfeeling; okänslig (utan känsla)

-y-

men i genitivändelse (ägandeform) är det dock -n- som gäller

och i possessivändelse (på det ägda) är det -s-.

Utfyllnadsbokstäver som används för att separera två vokaler från varandra.

İyiyim; Jag mår bra

Bankaya; Till banken

Annenin kutusu; Mammas ask

ya...ya

Antingen...eller

Ya bu deveyi gütmeli, ya bu diyardan gitmeli. (Turkiskt Ordspråk);  Antingen så rider du denna kamel till betesmarkerna eller så lämnar du landet. (lär dig att acceptera denna händelse/alternativ eller försvinn.)

-ye, -ya

Se -e,-a

idim, idin, idi, idik, idiniz, idiler

Dessa ord ('idim', och så vidare.) används ensamt för att indikera det förgångna tempus av verbet ”att vara”.

Jag var: idim

Du var: idin

Han, hon, den, det var: idi

Vi var: idik

Ni var: idiniz

De var: idiler

Exempel:

İzmir'de idim.

Jag var i Izmir.

Dessa ord kan vara ”fästade” som suffix till föregående ord (såsom substantiv, substantiva fraser, och så vidare.), utan att påverka betydelsen av meningarna i vilken det händer.

Det är faktiskt ganska normalt att göra sådana ”fästade Suffix” i vardagstal, så länge som du även gör särskilda nödvändiga bokstaveranden och uttalsjusteringar.

Exempel:

Soğuk idi och Soğuktu

Den/det var kall.

Bägge varianterna är exakt lika i betydelse.

I ”suffixexemplet” ovan gäller att, när ett föregående ord avslutas med en konsonant (i detta fall, adjektivet soğuk; kall), så måste du ta bort första i:et (av idi) och även tillämpa de särskilda reglerna om ordföljden och vokalharmoni.

Det som gäller då är att när du ”fäster” idi till ett föregående ord, så måste du inte bara ta bort i:et, utan du måste även ändra d:et till ett t. (detta gäller när föregående ord slutar med ett ç, f, h, k, p, s, ş, eller t).

Förutom detta måste du även justera suffix-stavningen till att överrensstämma med vokalharmoni reglerna!

Exempel:

Kıskanç idi och Kıskançtı

Hon var svartsjuk.

Bägge varianterna är exakt lika i betydelse.

Notera i ”suffixexemplet” att första i:et av idi togs bort och att d:et ändrades till ett t.

På grund av detta så ändrades den sista vokalen från ett i till ett ı.

När föregående ord avslutas med en vokal så måste du ersätta det första i:et (av idim, och så vidare) med ett y.

Frånsett från det så behöver du bara vara intressera dig för vokalharmoni kraven.

Exempel:

Sorumlu idiniz och Sorumluydunuz

Du/ni var ansvarig

Bägge varianterna är exakt lika i betydelse.

Notera i ”suffixexemplet” att första i:et av idiniz blev utbytt mot ett y.

På grund av detta så ändrades den sista vokalen från ett i till ett u.

(Y räknas som en konsonant i det Turkiska språket, så därför blir sista vokalen ”u”.)

Ett annat ”suffixexempel”:

Dadaruh, babamın seyisiydi, yaşlı bir adamdı.

Dadaruh var min faders stallman, han var en gammal man.

Motsvarande mening utan användning av något suffix:

Dadaruh, babamın seyisi idi, yaşlı bir adam idi.

Dadaruh var min faders stallman, han var en gammal man.

Personliga Pronomen

Personliga Pronomen används bara när de är betonade. I andra fall kan man utelämna dom, eftersom det ändå framgår av verben och ändelser vem man menar. De förekommer i samma kasus som substantiven, såsom i 1:a person; nominativ – ben, jag / genitiv – benim, min / dativ – bana, till mig / ackusativ – beni, mig / lokativ – bende, hos mig / ablativ – benden, från mig.

Nominativ

Genitiv

Dativ

Ackusativ

Lokativ

Ablativ

Singular

1:a pers

Ben

Benim

Bana

Beni

Bende

Benden

2:a pers

Sen

Senin

Sana

Seni

Sende

Senden

3:e pers

O

Onun

Ona

Onu

Onda

Ondan

Plural

1:a pers

Biz

Bizim

Bize

Bizi

Bizde

Bizden

2:a pers

Siz

Sizin

Size

Sizi

Sizde

Sizden

3:e pers

Onlar

Onların

Onlara

Onları

Onlarda

Onlardan

Verb

Turkiska verb består i grundformen av en ordstam och en infinitivändelse, -mek/-mak. Ändelsen är -mek när sista vokalen i ordstammen är ”alla vokaler med prickar+e” och -mak för de andra (ı,a,u,o). Som exempel; Gelmek; att komma och Bakmak; att titta

Imperativ

(används när man uppmanar någon att göra något)

Man utgår från verbets stam och lägger till ändelser, som starkt påminner om personändelserna. De regler som man följer är ”Vokalharmoni” och regeln om att sätta in ett ”y” för att skilja vokalerna åt. Dessutom är det -ler och -lar som gäller för 3:e pers. plural.

Singular

1:a person

-

-

-

-

2:a person

Gel!

Yürü!

Al!

Konuş!

3:e person

Gelsin!

Yürüsün!

Alsın!

Konuşsun!

Plural

1:a person

Gelelim!

Yürüyelim!

Alalım!

Konuşalım!

2:a person

Geliniz!

Yürüyünüz!

Alınız!

Konuşunuz!

3:e person

Gelsinler!

Yürüsünler!

Alsınlar!

Konuşsunlar!

Preteritum

(används för att ange dåtid)

Först lägger man till ”Preteriumändelsen -d/-t” efter stammen och sedan personändelserna med smärre förändringar. Det som gäller då är ”Vokalharmoni” och ”Tonlös Konsonant+vokal” i 3:e person.

Singular

1:a person

Geldim

Yürüdüm

Aldım

Konuştum

2:a person

Geldin

Yürüdün

Aldın

Konuştun

3:e person

Geldi

Yürüdü

Aldı

Konuştu

Plural

1:a person

Geldik

Yürüdük

Aldık

Konuştuk

2:a person

Geldiniz

Yürüdünüz

Aldınız

Konuştunuz

3:e person

Geldiler

Yürüdüler

Aldılar

Konuştular

Futurum

(används för att ange framtid)

Först lägger man till ändelsen ”-ecek/-acak” efter stammen (stammen = verbet - mek/mak)och sedan personändelserna med smärre förändringar. När det gäller personändelserna så rättar dom sig efter den sista vokalen på ”Futurumändelsen” som antingen är ”e eller a”. Om dessutom personändelsen börjar på en vokal så går även regeln om ”tonlös konsonant+vokal” in. Om Verbstammen slutar med en vokal, t.ex. istemek (vilja,önska) eller anlamak (förstå), ersätts dessa vokaler enligt ”Vokalharmoniläran”. Dessutom är det ju så i Turkiska att 2 vokaler inte får stå efter varandra, därför måste du stoppa in ett ”-y” mellan dessa. Om vi tar ovanstående ord så blir det; istiyeceğim (jag kommer att vilja) och anlıyacaksın (du kommer att förstå)

!!! Se även suffixändelsen -cek-/-ceğ-, (-cak-/cağ-) !!!

Singular

1:a person

Geleceğim

Yürüyeceğim

Alacağım

Konuşacağım

2:a person

Geleceksin

Yürüyeceksin

Alacaksın

Konuşacaksın

3:e person

Gelecek

Yürüyecek

Alacak

Konuşacak

Plural

1:a person

Geleceğiz

Yürüyeceğiz

Alacağız

Konuşacağız

2:a person

Geleceksiniz

Yürüyeceksiniz

Alacaksınız

Konuşacaksınız

3:e person

Gelecekler

Yürüyecekler

Alacaklar

Konuşacaklar