Vinden susar genom tallarnas grenverk, solen värmer på ryggen. Några knott svärmar vid några ormbunksblad någon meter framför mig. Fåglarna kvittrar. Plötsligt hörs en gren brytas och hela min kropp spänns. Hjärtat börjar slå snabbare, mina ögon söker flackade av området framför mig. Det enda som hörs är min egen andning när jag vrider upp örat mot den plats jag hörde ljudet. Jag pressar kroppen mot marken och önskar att jag vore osynlig. Var det någon där, eller hör jag bara naturens sång? Det knakar till igen och jag är övertygad om att det inte var något naturligt som orsakat ljudet. Svetten rinner innanför masken och jag dubbelkollar att jag osäkrat vapnet. Så, mitt i grönskan ser jag en hatt i camouflagetyg och en mask som täcker ansiktet framför mig. Adrenalinet börjar pumpa och likt ett rovdjur väntar jag på precis rätt ögonblick att slå till. Han står nu ett tiotal meter framför mig, men ser mig inte. Han ska just till att börja röra sig åt sidan då jag snabbt reser kroppen och öppnar eld. Motorn surrar men jag hör ändå hur kulorna viner fram mot honom. Han ger ifrån sig ett skrik och jag ser hur ena armen åker upp i luften. "Träff!"...