mars

april/maj

juni/juli

augusti

tillbaka till nuet

Fredag 2002-09-27

Jag har varit på bokmässan i Göteborg och jag har varit förkyld... en massa grejor har hänt, här några korta punkter.

Halvvägs in i Einar Heckschers läsning av sina Bukowski-översättningar på Rum för poesi tyckte jag att det var lite såsigt; diktraderna rullade runt som jazztärningar i ett cocktailglas till saxofon och piano. Men så hände något; det brände till. Einar gick in i några riktigt starka Bukowski-dikter, det var kärlek, det var arbete och det var ett brinnande liv bakom allt. Och jag kände in på min hud att det här är verkligen politisk dikt (apropå föregående dagboksnotering), jag vet inte om Bukowski brukar ses som en politisk författare men för mig har han alltid varit det. Jag skrev om Bukowskis alter ego Henry Chinaski som någon som wallraffade i den amerikanska underklassens landskap i GT kort efter hans död.
Jag blev lite trött på hans författarskap, eller rättare sagt myterna kring det, när glorifieringen av Bukowski rasade som värst för kanske fem år sedan. Men nu är jag beredd att återvända, till 214 dikter exempelvis, för det här är verkligen bra.

Annars är det svårt att ge något helhetsomdöme om mässan, bortsett från enstaka ljuspunkter som ovannämnda uppläsning och några till, är det mest en allmänt förvirrande tid. Dessutom lyckades jag bli förkyld exakt samtidigt som jag kom fram till Göteborg. Vi (jag åkte med några tidskriftskompisar) inkvarterades första natten i en trevlig stuga på ett vandrarhem, men på grund av oförklarliga dubbelbokningar fick vi andra natten utrymma stugan och i stället inkvarteras i något slags logement. Kvibergs kaserner - samma ställe som man för ett drygt år sedan burade in upproriska Göteborgsdemonstranter i, visade det sig.

Mässan var en social uppblomstring, för en outsiderförfattare som jag själv, men det var som sagt också slitsamt. Det krävdes några whiskys och några alltför dyra middagar för att överleva. Surret från hundratals monteraktiviteter samtidigt är onekligen mentalt mer tröttande än den bullrande volymen från sju Hultsfredsscener i gång mer eller mindre samtidigt.

Det var kul att hälsa på Jonas Ellerström, snart 20 år efter att jag första gången medverkade i hans tidskrift Transit. Nu har ju han gått in som distributör för vår CD "Stjärnstopp i Koopers anda" och jag är glad för det; Ellerströms verkar ta stora kliv just nu, med fin pocketutgåva av Eric Fylkesons samlade dikter med mera. Och ja, alla var där; och där, och där.

Jag var själv med och uppträdde på Rum för poesi på söndagen, vårt lilla slam-set med poeter från CD-skivan funkade väldigt bra, tyckte jag själv. Det är lustigt att poetry slam på det hela taget behåller sin karaktär också när man tar bort tävlingsmomentet och bara kör uppvisning. Man kan förstås inte göra det varje gång, men exemplet från Hultsfred gav mersmak.

Tisdag 2002-09-10

Det pågår en förvirrad debatt om politisk poesi i Dagens Nyheter. I en intervju för någon vecka sedan sa Göran Greider att det inte verkar skrivas någon ny politisk poesi i dag. Han fick svar på tal i en illa skriven artikel av poeten Mats Söderlund, som påstod att den politiska poesin redan var här, fast i en uppgraderad och mer språkmedveten form än den Greider efterlyste. Söderlund hade dock knappast fler argument än att beskylla Greider för att personifiera "mans-makt" och osynliggöra de nya författare Söderlund nämner, som för övrigt är väldigt olika inbördes, däribland Charlotte Orwin som jag uppskattar.

I en egen artikel i lördags återkom Greider till ämnet.
I själva verket talar han där om två delvis olika saker, han efterlyser en mer kommunikativ poesi än den som varit dominerande sedan mitten av 80-talet. Och han vill att poesin ska släppa sin "språkhämmande beröringsskräck inför det politiska".

Jag håller med Göran Greider så till vida som att poesi för min del gärna får vara politisk; det är i mina ögon inte någonting som behöver göra den mindre språkligt drabbande eller intressant. Dessutom får den gärna vara kommunikativ. Den mest avancerade poesin kan mycket väl visa sig vara den formellt enkla.
Men, Greiders resonemang har också stora brister. Han förutsätter i själva verket att den nya "politiska poesin" ska komma ut på de stora bokförlagen, det ingår nämligen i hans definition att den har gett ett "visst eko bland läsare och offentlighet." Men hur ska den grunden läggas, om utgivningen på de stora förlagen ( med undantag av W&W) domineras av ekon från 1980-talets postmodernism och, vad gäller Bonniers Nya Lyrik-serie, av Magnus Berghs i mitt tycke inskränkta personliga smak? Den nya poesin kan inte komma från ingenstans, och ändå är den på väg.

Greider erkänner en politisk och kommunikativ stuns hos bland andra Bob Hansson och Lina Ekdahl (bägge för övrigt publicerade på Wahlström & Widstrand), men ser en tomhet hos de yngre poeterna. Men då han bortser från Poetry Slam, webpublicerade poeter, utgivning på små förlag och stenciltidskrifter haltar hans verklighetsbeskrivning.
Så sent som i somras kom det ut en antologi med politiska dikter om Göteborgshändelserna, "Med frihet på näsan", men Greider har antingen missat den eller väljer att bortse från den. Kanske för att den kom på ett litet förlag (Yelah) och inte har fått så många recensioner. Det verkar som om Greider sitter fast i ett hierarkiskt tänkande, där nya poeter inte göre sig besvär om de inte har fått kontrakt med något av de stora förlagen. Men, som jag redan sagt, någonstans måste poeterna börja och man kan inte vänta sig att de ska inta de stora förlagshusen på en gång - om det ens vore önskvärt. Carolin Evander är en annan politisk poet, men eftersom hennes diktsamling kom på Författares Bokmaskin har den lägre status och omnämns inte. Detta trots att några av dikterna är omtryckta i Ordfronts Göteborgs-antologi.
Här finns i alla fall ett antal yngre politiskt engagerade poeter, vare sig Greider vill se dem eller inte.

Rörelsen mot en mer kommunikativ poesi är en riktning, som fick sitt första bokslut i antologin "Kom över på den här sidan" (som Greider faktiskt omnämner) redan för ett par år sedan. Rörelsen mot en mer politiskt engagerad poesi och litteratur är en annan, om än delvis sammanfallande.

Sist och slutligen går det inte att bortse ifrån att poesi får se ut hur fan den vill.

Lördag 2002-09-07

Dag efter dag dessa opinionsundersökningar inför valet. Om folk bara visste under vilka omständigheter dessa siffror framställdes, så skulle de undvika att sätta alltför stor tilltro till Sifo, Temo, Skop och allt vad de heter.
Det handlar ju om att underbetalda skolungdomar sitter och ringer runt för att tvinga folk (som i många fall är ovilliga att svara) att uppge partisympatier. Genom utnötningsteknik får man de flesta att svara, men det är synnerligen tveksamt om de någonsin tänkt sig att gå och rösta på det uppgivna partiet.
Jag har jobbat en dag (!) på ett av alla dessa opinionsundersökningsinstitut och jag fick inget bra intryck av verksamheten. Tvärtom sa jag upp mig för att jag tyckte att jobbet låg i en oetisk gråzon.

Jag har funderat vidare på det här med vänsterpolitik sedan jag gick ur Rättvisepartiet Socialisterna för en kort tid sedan, och förhoppningsvis kan se det hela lite mer objektivt. Jag är helt övertygad om att det finns ett utrymme på kanske 5 procent av väljarkåren, till vänster om dagens vänsterparti!
Det borde med andra ord vara möjligt att grunda ett nytt, brett arbetarparti, vilket skulle behövas. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att RS skulle kunna utgöra en av beståndsdelarna i ett sådant parti.
Radioprogrammet "Vår grundade mening" tog upp fenomenet med "småpartier i medieskugga" i lördags. Programledarna menade att sverigedemokraterna fått oproportionerligt stor täckning i media, medan SPI (Sveriges Pensionärers Intresseparti) däremot borde bevakas mera, med tanke på att de har många sympatisörer.
De glömde en sak; hela vänsterflanken är lämnad tom och obevakad i media.

Jag har ett flertal skäl att åka till Bokmässan i Göteborg om några veckor. Solja Krapu ska hålla föredrag om Poetry Slam på torsdagen. Det blir en tidskriftsbiennal (jag är i vanlig ordning intresserad av kulturtidskrifter och vad som händer med dem).
Under mässan kommer "årets kulturtidskrift" att utses. Tänk om det blir Sourze? Då är det hög tid att börja fundera på om det faktiskt går att kalla den för en kulturtidskrift! (Jag menar, det är väl i grunden en webbplats som skapas av sina skribenter, flera traditionella kännetecken för en tidskrift saknas - men det tål att fundera vidare på.)
Sist, men inte minst, kommer CD-n "Stjärnstopp..." att släppas, och just det, några av oss medverkande poeter ska uppträda i "Rum för poesi" på söndagen.

Torsdag 2002-09-05

Jag har gått ur Rättvisepartiet Socialisterna. Visserligen tycker jag fortfarande de har en sympatisk politisk linje, men jag störs av deras inställning till sina medlemmar. De ledande (manliga) företrädarna för partiet kräver mer eller mindre att man ska ställa upp och jobba gratis för partiet under valrörelsen. Det är inget konstigt med det, kanske, det är ett litet parti med små resurser som är beroende av ideella insatser. Problemet är att de inte kan ta ett nej, när man försöker berätta att man inte har tid eller ork att dela ut flygblad just nu...

Det är sant att det krävs ett nytt arbetarparti, som RS hävdar, då socialdemokraterna och vänstern har tappat i trovärdighet. Samtidigt upplever jag småpartier som RS som delvis irrelevanta under själva valrörelsen, åtminstone i Stockholm. Här har vi ett gladiatorspel med maktkamp mellan stora aktörer, där befolkningen bara fungerar som valboskap. Man kan lugnt säga att jag tvivlar på den representativa demokratin. Accepterar man trots allt att rösta får man också acceptera att rösta på något av de stora partierna, då de idealistiska partier som spelar ett rent spel är chanslösa i valet.
Småpartier som RS är viktiga som påtryckare, organisatörer av demonstrationer och aktioner etcetera. Men i valet i Stockholm känns de tyvärr irrelevanta. Skulle önska att det inte var så.

Dagboksarkiv 2002: januari/februari

Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Björsten

Uppdaterad: 2001-04-03