februari

mars

april

maj

juni/juli

tillbaka till nuet

Fredag 2001-09-28

Ga Ga Poets har nu bildats! Det är en poesigrupp, eller om man hellre vill kalla det kollektiv, som för närvarande består av fyra personer: Catharina Cedergren, Johan Nordgren, Annika Brink och undertecknad.
Med tiden ska den förmodligen utvidgas med en eller två likasinnade till.
Premiärläsningen på Café Aguèli i tisdags gick bra (även om det var oroväckande lite folk på plats när läsningen var tänkt att börja klockan 19). Med hjälp av en akademisk kvart lyckades vi vänta in några fler åhörare och kickade igång programmet.

Vi läste två omgångar var, cirka tio minuter varje gång. Jag läste mycket nyskrivet i första omgången, en del dikter som jag aldrig vågat läsa förut, som är både rätt experimentella och rätt känsliga till sitt innehåll. Jag har ju skrivit rätt konstiga och knäppa kärleksdikter och/eller självmordsdikter på sistone, fast jag står för dem, och ni får inte tro att jag tappat kontrollen... nädå.

Jag är inte beroende av att få respons från många människor, men jag är väldigt beroende av att åtminstone några visar värme och uppskattning. Och, jo, det fick jag i tisdags och även i onsdags när jag - i något bakfullt majestät - gästade Rinkeby Poetry Slam.

Jag tävlade inte i onsdags, jag var för trött och sliten utan satt i juryn i stället. Tisdagen slutade ju rätt sent, Annika sa att hon vägrade gå hem ensam till sin lägenhet direkt efter uppläsningen, så med detta ultimatum i åtanke hamnade vi på krogen både länge och väl i stället...
Men det var en trevlig kväll, inte minst eftersom M. var med på krogen, kul att återse henne.

Torsdag 2001-09-20

Jag börjar äntligen känna mig lite gladare nu... Flera intressanta och sympatiska människor är på väg in i mitt liv just nu, verkar det som, och jag har slam att tacka för det.

Poesi har kallats för "den ensammes lekar" (Lars Noréns formulering), och det ligger mycket i det. Men i sådana fall är det ensamma lekar som leder till att man lär känna en väldig massa människor med tiden!
Det är bara skenbart en paradox, för det är människor som man inte skulle lära känna annars. De ligger så att säga lite bortom allfarvägarna, var och en av dem.

Tisdag 2001-09-18

Idétorka Håll med om att det är en fruktansvärd fantasilöshet och återanvändning som florerar när det kommer till detta att namnge saker! Jag vet inte om det har att göra med att språket börjar bli utslitet eller om det är en ren lathet som har spritt sig hos folk - jag lutar åt det senare. Jag skulle skämmas om jag var lika fantasilös när jag hittade på namn på saker som många etablerade människor är.

Här några typiska exempel för att visa vad jag menar. "Dokument inifrån" hette en bok som Pierre Schori gav ut i början av 90-talet. Det var en alldeles för bra titel för att lämnas ifred. Inom bara något år döpte SVT om sina inrikes dokumentärer till just "Dokument inifrån". (SVT är mästare på den här typen av stöld, kanske för att de är en så stor och mäktig koloss.)
Arena hette några återkommande sidor i tidningen Arbetaren. Vips! dök det upp en ny tidskrift som döptes till Arena och så fick Arbetaren byta sitt namn för att bibehålla någon integritet.
Agora hette en kulturtidskrift som bland andra Ana Valdés gav ut. Arena-gruppen (samma som ovan) ville starta en så kallad tankesmedja för vänstermänniskor. Den fick givetvis namnet Agora. Kulturtidskriften med samma namn har ingen hört talas om längre.

Man kan inte tala om namnstöld, för det är trots allt så pass allmänna namn, men jag tycker ändå att folk (inte minst kulturmänniskor) borde skämmas för att stjäla varandras inarbetade namn. Arena-gruppen verkar vara experter på det, deras bokförlag heter Atlas, vilket ju inte heller känns så där jätteunikt.
Men de föll visst på eget grepp, nu finns det (om jag inte misstar mig) en omsusad tidskrift, startad av bland andra Tarik Saleh, med samma namn. Så det så.

Också Argus har ju drabbats av den där namninflationen.
När tidskriften Den Blinde Argus startades 1985 var namnet en hopblandning av två tidskriftsnamn, The Blind Man - dadaistisk tidskrift från 1910-talets New York - och 1700-talets Then Swänske Argus (reservation för stavningen). "Argus" hade inte mig veterligt använts som tidnings- eller tidskriftsnamn på något hundratal år i Sverige, även om Svenskfinland hade en kulturtidskrift som hette Den Nye Argus.
I dag har "Argus" närmast blivit en synonym för ung poesi, oavsett medium och oavsett vem som står bakom, då Argus Area (argus.se) startad hösten 1996 bland annat fått sällskap av argus.nu, startad ett antal år senare.
Nå, det är inte lätt att hitta på namn. Men snart känns det som att vi måste reclaima vårt.

Söndag 2001-09-16

Varför blev Carro kär i mig? Varför tog det slut? Hur kunde hon träffa en ny kille (sin nuvarande) inom ett dygn från att hon skrivit till mig att hon fortfarande älskar mig?

Jag har många frågor men inga svar, eftersom hon vägrar prata med mig sedan över en månad.

Lördag 2001-09-15

Masspykosen har släppt sitt grepp över mig nu, i varje fall tillfälligt; den där känslan av att man bara måste sitta och följa med nyheterna dygnet runt som varit sedan terrordåden i tisdags.

Min första reaktion var att det var hemskt och ofattbart det som skedde. Min andra reaktion var att "om palestinierna på något sätt är inblandade i det här så är det kört för dem".
Det är svårt att veta konsekvenserna ännu, för världsfreden och världsekonomin, men det är klart att det fortfarande är en farlig situation och att lugnet just nu kanske är bedrägligt. Men vi måste ändå gå vidare med våra vanliga liv, eller hur? Det kan tyckas futtigt i sammanhanget, att hålla på med poesi, men om det nu är ens uppdrag så vad kan man annat göra. Folk skrev litteratur (och bra sådan) mitt under andra världskriget, utan några som helst jämförelser i övrigt.

Någon med en tidnings resurser i ryggen borde studera villkoren för arbetslösa i dagens Sverige. Nivån på a-kassan har ju stått och stampat under större delen av 90-talet, och den höjning som nu var på gång verkar utebli. Jag kan bara konstatera att minsta extra utgift spräcker totalt budgeten.
Jag kostade på mig ett par nya jeans och en stekpanna till hushållet (helt nödvändigt) denna månad, och så har jag också tvingats leva på svältgränsen de senaste veckorna. Gissningsvis har jag upplevt en successiv standardsänkning med cirka 50 procent under de senaste tio åren av omväxlande arbete och arbetslöshet.
Futtigt att bevaka detta, jovisst. Men de flesta andra gruppers ekonomiska standard i samhället bevakas ju ganska regelbundet i pressen, bara inte denna, hur det nu kan komma sig. Tidningen Offensiv är mig veterligt den enda tidning som faktiskt har uppmärksammat att den bortre parentesen i praktiken är genomförd, eftersom det inte längre går att kvalificera sig för en ny a-kasseperiod genom praktikplats el. dyl. utan bara genom en regelrätt anställning.
Hade jag inte skrivandet som ventil och som möjlig utvecklingsväg, skulle jag vara förlorad, men hur många har det?

Läste artikeln om Poetry Slam i Lyrikvännen nr 3 för i år. Camilla Hammarström åkte till Rinkeby för att bevaka en av kvaltävlingarna i Poetry Slam SM och skildrar sina intryck i artikeln. Jag måste säga att det finns klara problem med denna artikel!
Det framgår klart (om man läser mellan raderna) att Hammarström aldrig har varit på ett slam tidigare, och att hon dessutom aldrig har varit i Rinkeby. Hon framstår lite grann som en upptäcksresande i en för henne främmande värld. Därför blir artikeln mer en sociologisk rapport än den analyserande artikel om poesi som man hade kunnat vänta sig i en litteraturtidskrift. Bedrövligt!

Söndag 2001-09-09

Lisa Gålmark fick det eftertraktade jobbet som kulturredaktör på Stockholms Fria Tidning (alla kulturredaktörsjobb är eftertraktade).

Visst, det är ett starkt namn, Lisa G. är en auktoritet på bland annat djurrättsfrågor. Men frågan är om hon inte kom bättre till sin rätt i tidningen Djurens Rätt än som redaktör för Stockholms Fria Tidning. Jag har i alla fall lagt märke till att tidningens närmast unika satsning på en oetablerad poet i varje nummer redan har tunnats ut, eller snarare försvunnit.
Nog var det mer spännande när tidningen satsade på nya poeter som Helena Leijd och Mauritz Tistelö, som skrev politiska kommentarer i diktform, än när de satsade på säkra kort som nu. Feven som lyriker, den svarta amerikanska författarinnan Alice Walker, Garcia Lorca, en sångtext av Lou Reed (!) som i det senaste numret... det är inte dåligt, men det är förbaskat politiskt korrekt. Det är material som en intresserad människa får ögonen och öronen på ändå, förr eller senare.

Och så har DN tagit upp detta med produktplacering i romanform i veckan. Det anses vara något nytt, som ännu inte kommit till Sverige, även om Liza Marklund nämns som ett intressant namn i sammanhanget. Hon skulle kunna bli den första att jobba med produktplacering i sina deckare, genom att hon gjort sig själv till ett så starkt varumärke, spekulerar artikeln.
Som om det vore något nytt! I min reload från sommaren 1999 anmärkte jag att Liza M. i "Sprängaren" (s. 306. pocketutgåvan) skriver "Gud välsigne Comviq!" vilket i mina ögon ligger snubblande nära textreklam eller ren produktplacering. Det är ju inget som kommer naturligt i texten utan det känns en aning sökt - vilket är ett tecken på att det rör sig om just produktplacering.

Fredag 2001-09-07

Poesisäsongen har förresten börjat lovande för mig. Höstens första slam ägde rum i måndags i Husby och där vann undertecknad... För resultatlista titta här.

Det är roligt att vinna när man känner sig uppskattad och får kramar av både tvåan och trean...

Onsdag 2001-09-05

Kärlekstrubbel, kaos i privatlivet och tekniskt trassel på Passagen har bidragit till att försena denna uppdatering... men nu ska det förhoppningsvis funka...

Till att börja med är det bara att konstatera att det är länge sedan jag och C. var tillsammans nu. Vi har inte varit nära varandra sedan lördagen den 28 juli. Två veckor senare ringde hon upp och skällde ut mig på ett enormt grovt sätt som jag inte här tänker återge. Lev väl, underbara och hemska människa, är väl allt jag kan säga till henne.

Medan den - åtminstone för mig - enormt smärtsamma separationen från C. höll på, skulle jag samtidigt jobba effektivt som arrangör för poesiscenen på Skeppsholmsfesten. Och det gick väl, med sammanbitna tänder... Över huvud taget har mitt jobb med arrangemangen på Skeppsholmen (sammanlagt 10 dagar med musikfester och annat) dominerat sensommaren och på ett positivt sätt skingrat tankarna på det smärtsamma.
Jag har verkligen uppskattat gemenskapen med alla dessa engagerade och begåvade människor i olika åldrar som varit inblandade i arbetet med Skeppsholmsfesten!

Kort sammanfattning av festen den 17-19 augusti:
Bäst: Voladores New York-punk (eller B52's-rock), Anna-Lena Brundin, Kebnekajse, Contact och Shag the Boss (The Prog Allstars, feat. Micke Katzeff gitarr och sång, och Bumpaberra på dragspel).
Bob Hansson, Daniel Boyaciouglu (Slam Café), Maja Josefsson med flera på poesiscenen. Gula Gubben bör förstås också nämnas.
Sämst var de artister som blivit divor alldeles för tidigt i sina liv och karriärer.

Dag boksarkiv 2001: januari

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Bjrsten

Uppdaterad: 2001-04-03