 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Torsdag 2000-09-28
Utanför köpcentret var en stor asfalterad plan varifrån en mängd olika busslinjer utgick. Det var en av de ödsligaste platser jag någonsin har besökt! Ingenstans någon anslagstavla, inte någon karta som hälsar en välkommen till Täby kommun, ingenting sådant vad jag kunde se. Det fanns ingen offentlighet, inget tilltal till medborgaren på besök i denna miljö. Jag kunde inte ens upptäcka ett enda fall av olaga affischering. Jag såg några tejp-rester på en pelare, och där beslutade jag mig för att sätta upp min efterlysning av den stackars bortsprungna katten.
Måtte inte Stockholm city bli likadant. Med alla dess fel och brister innehåller väl ändå nuvarande Sergels torg mötesplatser, platser att demonstrera på, platser där man kan sätta upp meddelanden på (även om det är illegalt). Som bekant vill den borgerliga majoriteten i Stockholm, framförallt moderaterna, göra om Sergels torg så att nedre planet helst ska inrymma ett stort köpcentrum. Och det övre planet ska delvis byggas över med bostäder. Det finns ett flertal olika lösningar ute på förslag, även två varianter där den nuvarande tvåplanslösningen för torget behålls och man bebygger området mer försiktigt med bostadshus.
Jag påstår inte att Sergels torg är någon hemskt trivsam plats som den är. Men jag ser en klar risk att platsens offentlighet går förlorad om något av borgarnas mer radikala ändringsförslag går igenom. Det blir så att säga ännu en privatiserad plats i stan. Tisdag 2000-09-19
Tja, det var ett av de bra minnena från mässan. Katten är fortfarande försvunnen och jag letar jobb lite halvhjärtat. Tänkte också spana efter en iBook endera dagen.
Måndag 2000-09-18
Jag tog i alla fall en taxi ut till pensionatet, som visade sig ligga mycket längre utanför stan än jag trodde. Jag insåg att jag skulle få svårt att hinna med tiotåget om jag skulle fram och tillbaka. Men i alla fall - jag lämnade jag katten i vad jag trodde var trygga händer och sedan gav jag mig iväg till Göteborg med ett senare tåg.
Tågresan var ganska händelselös. Jag befann mig redan i ett strålande väder på den av vägarbeten uppgrävda Avenyn när det ringer på mobiltelefonen. Och det var kattpensionatet som ringde bara för att berätta att min katt hade rymt!
På kvällen gick jag på Nefertiti en stund, men kände mig inte riktigt i form, utan gick redan vid niotiden när Per Planhammar läste tillsammans med ett jazzband. Det var väldigt roligt att träffa Per igen och byta några ord!
Tidigare under dagen var jag också förbi Brombergs monter och hämtade ett exemplar av poesiantologin "Kom över på den här sidan" som Bob Hansson redigerat. (Jag medverkar som sagt med en dikt där.) Jag gled också förbi Arbetarens monter och hälsade på Anna-Klara Bratt. Jag hade velat prata mer med henne!
Dagen efter mådde jag lite bättre. Jag hade sovit ut, inte druckit så mycket kvällen innan. Och det där med katten kunde jag inte göra så mycket åt i nuläget. Jag riktade in mig på att åka tillbaka så snart som möjligt för att hjälpa till att leta efter honom, utanför kattpensionatet. Men jag ville inte missa Bob Hanssons seminarium om muntlig poesi, som var ett av huvudsyftena att jag åkte dit över huvud taget. Han skulle också presentera den nyss nämnda antologin.
Låt oss backa lite: I onsdags var jag på Bobs releaseparty i Kaknästornet (utsiktsplanet). Den gången var det hans egen bok, "Lugna puckars mosebok" det gällde. Även det blev en spännande kväll. Jag träffade radioproducenten Fredrik G. som visade sig vara lika misstänksam mot statliga myndigheter och inne på en del konspirationsteorier som jag själv är, vilket inte vill säga lite. Och sedan hälsade jag på Unni D. bara för att säga hur underbar jag tyckte hon var när hon berättade om sina böcker på Kungsholmens bibliotek, inte alls någon kall och hård bitch utan en varm och intelligent människa.
Ja, det var väl det. Livet är lite uppochnervänt just nu.
Tisdag 2000-09-12
I programmet som sändes igår kväll var det nya så kallade kritiker, dvs Henrik Schyffert (populärkulturellt alibi, i stället för kulturellt alibi, vilket annars är det vanliga), Ingrid Elam och PC Jersild som diskuterade. Lite underhållande, ja, men inte mycket till substans kom ut av det hela.
Påfallande är att alla kritiker som hittills engagerats är bosatta i Stockholm. De flesta är eller har varit verksamma vid helt dominerande medier som DN, Expressen och Sveriges Radio. Finns det inga unga litteraturkritiker eller dylikt utifrån övriga landet som kan tänkas ställa upp i detta program? Varför ska de "unga" (dvs superetablerade 30-nånting) alltid representeras av provokatörer och relativt okunniga tyckare? Hit räknar jag för övrigt Dennis Dahlqvist, trots hans verksamhet som konstkritiker i Expressen.
I söndags var det premiär på Poetry Slam på Café String. Och nu har även jag gjort det. Tävlat i poesi alltså. Det var individuella tävlingar i söndags, jag anmälde mig bland tolv andra poeter som var villiga att tävla. Jag var sugen på att läsa och ville få chansen att göra ett framträdande på hyfsad tid inför en någorlunda intresserad publik. Vägen till detta gick genom Poetry Slam!
Bokmässan nästa!
Fredag 2000-09-08 Jag uträttade i alla fall en viktig sak förra veckan. Jag begav mig iväg först till Universitetet och betalade min terminsräkning, och därefter till Filmhuset för att i sista ögonblicket registrera mig på Filmvetenskap 60 poäng. Det känns j-ligt bra att återvända till Filmhuset efter tjugo år (!), jo så länge är det sedan jag läste grund- och fortsättningskursen.
Tankarna har dock återvänt på att jag borde skaffa mig någon regelbunden inkomst. Med tanke på att undervisningen i filmvetenskap är så gles - endast en träff var fjortonde dag - borde jag ha goda möjligheter att planera in något extrajobb. Annars säljer jag fortfarande artiklar nu och då; senast var det tidskriftsbiennalen i Malmö som köpte ett litet stycke av mig. Jag är glad för de enstaka tusenlappar skrivandet ger.
Och så har jag börjat planera för att åka till Bokmässan i Göteborg. Jag ska bo på ett lopphotell närmast järnvägen, det känns helt okej. Bägge gånger som jag ringt och pratat med hotellet har de poängterat att det är "låg standard" men bara det är rent så lär jag ju överleva utan den där vanliga hotellrumslyxen. För min kassa är det bara en fördel med budgetrum, om man säger så.
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Jag var ute i Täby centrum i lördags för att sätta upp några lappar med efterlysningar av min bortsprungna katt (nej, han har fortfarande inte kommit tillbaka).
Täby gjorde ett märkligt intryck på mig, av skäl som jag här ska försöka beskriva. När man kommer från pendeltåget vid stationen försvinner åt ena hållet en gångstig ut i grönskan, förmodligen mot de välbärgades villaområden. Åt andra hållet går en gångbro mot Täby centrum - som visar sig vara ett gigantiskt inomhuscentrum, kanske Sveriges största. Med affärer, affärer, affärer i tre omfångsrika våningsplan. Högst upp ligger försäkringskassan och några andra offentliga inrättningar insprängda i denna superkommersiella miljö.
Men jag letade alltså efter en anslagstavla att sätta upp mitt kattmeddelande på. Någon sådan var omöjligt att hitta. Till slut frågade jag i en livsmedelsaffär. Nej, något sådant hade tjejen i kassan aldrig hört talas om att det skulle finnas.
Den 7 oktober äger det rum ett opinionsmöte på Sergels torg i regi av SSU och Ung Vänster Storstockholm under devisen "Rädda Plattan!"
Jag glömde berätta om den fantastiska poesiuppläsning jag var med om utanför Mässan i Göteborg. Jag kom alltså till Mässan vid tiotiden på fredagsmorgonen, solen sken och jag kände mig lite muntrare än dagen innan, trots allt, som jag beskrev i förra dagboksnoteringen.
Utanför ingången stötte jag på Claes och Pia, som beredde sig för att hålla en uppläsning där på platsen. Claes hade gjort i ordning en väggtidning med information om Krogens Poeters Parlament som vi skulle hänga upp, men det slutade med att vi helt sonika bredde ut den på marken framför oss. Under rubriken "Gatans och Krogens Poeters Parlament" gjorde vi sedan en slags kombinerad presentation och uppläsning. Jag läste en lång dikt, som jag länge hade velat få tillfälle att läsa live, och Pia videofilmade. Sedan turades vi om, Claes läste egna dikter och material av andra författare som Karin Boye. Pia läste några egna rader osv.
Det märkliga var att jag kände att det faktiskt fungerade. Jag var lite skeptisk innan, när Claes berättade om denna idé, men när vi väl kom igång kändes det att folk stannade och lyssnade hellre än att rusa in omedelbart på mässområdet. Jag pratade med en av utställarna efteråt som tyckte att det här var en välbehövlig manifestation i och med att mässan hade blivit så totalt kommersiell att han undrade om det var en bilmässa han var på.
Bokmässan var i och för sig trevlig, men jag fick betala ett högt pris på hemmafronten för att vara där.
Jag fullföljde verkligen planerna på att lämna in katten på ett kattpensionat, som jag skrev om senast, fast jag önskar verkligen att jag inte hade gjort det. Jag hade rätt ont om tid i torsdags morse när jag skulle iväg, men jag tänkte att lämnar jag in katten på ett välrenommerat kattpensionat kan jag vara borta en längre tid utan att behöva bekymra mig om hur katten har det. Naturligtvis kunde jag och borde jag ha frågat någon tjejkompis om att titta till honom i stället. Det är lätt att vara efterklok.
Betänk min ångest och maktlöshet, ni som själva har eller har haft katt, som står er nära och som är en stor personlighet. Det kändes verkligen hemskt att precis ha anlänt till Göteborg när detta hände.
Men jag begav mig i alla fall till mässan, gick omkring där som i trance utan att lyckas bestämma mig för att gå på något seminarium över huvud taget. Till slut träffade jag på några vänner, Istvan, Eugenia, Eric F. med flera. Vi stod där och pratade, drack lite gratisöl i Ordfronts monter och med tiden blev det ganska trevligt. Jag lyckades förtränga det som nyss hade hänt någorlunda. Vi hade en konversation av det där slaget som man åtminstone själv tycker är rätt blixtrande vass och intelligent, även om någon utomstående kanske inte skulle instämma.
Eric - som skulle medverka på Jazz & Poesi-kvällen på Nefertiti - berättade att en person hade sagt till honom att han var en jazzpoet, eftersom han använde sig av halvtoner i sin poesi (eller om det var på själva uppläsningarna?) Jag kommenterade att använde han kvartstoner så skulle han i sådana fall vara en indisk poet. Osv.
Tja, Bob är en lysande estradör, vad mer finns det att säga? En publikcharmör av stora mått, trots eller på grund av (?) att han enligt egen utsago inte hade förberett sig alls. Han litade på den spontana ingivelsen i stället för att förbereda sig och känna tvånget att vara "duktig". Kennet Klemets och Mauritz Tistelö som också medverkar i antologin, gästade Bob på scenen, och läste några dikter.
Sedan gav mig iväg till tåget, kom hem till Stockholm på fredag kväll och begav mig ganska omgående ut till kattpensionatet på en hittills fåfäng kattjakt. I lördags natt övernattade jag i en friggebod på området - på pensionatsägarens förslag - för att se om katten skulle visa sig någon gång under natten för att komma fram och äta mat. Men det gjorde han inte. Nu har jag börjat misströsta och inrättar mig tills vidare för ett liv utan katt.
Vad ska man säga om programmet "Kritikerna", som tillsammans med "Reportage K" utgör den nya kultursatsningen på TV2 på måndagskvällar?
Ja, inte kan man väl säga att de hittills sända avsnitten har varit speciellt lyckade. Jag tycker ärligt talat att de svenska kulturprogrammen på tv blir sämre och sämre, med undantag för Centrum som faktiskt var rätt bra.
I det första avsnittet av "Kritikerna" var det Dennis Dahlquist, Ulrika Knutsson (varför bär hon alltid jättelika bronsålderssmycken?) och Stefan Johansson som pratade i munnen på varandra, om bland annat von Triers nya film "Dancer in the Dark". Smart nog berättade de i princip hela handlingen i filmen, vilket är en dödssynd bland kritiker. Inte för att spänningsmomentet alltid är det viktigaste för mig, när jag går på bio, men inte vill jag veta exakt hur en film som nyss haft premiär slutar?!
Visst, Henrik Schyffert är rolig och kan formulera sig på ett både vasst och intelligent sätt, stundtals, men han har ju aldrig själv påstått att han är kritiker. Inte heller är det väl någon brist på Schyffert-exponering i rutan. Jag var dock glad att slippa Andres Lokko i samma roll. Massmedialitet verkar hur som helst vara det enda som räknas om man är under 45 eller något. Äldre kritiker får däremot även vara kunniga.
Jag får medge att det var rätt kul att tävla, även om jag egentligen tycker det är absurt. Jag placerade mig som nummer två bland tretton, vilket väl förstås bidrar till den positiva känslan. Det roligaste var annars känslan av gemenskap mellan de tävlande - också över en öl efteråt på krogen. Det finns en inbyggd paradox i detta - de poeter som deltar i Poetry Slam är som en enda stor familj, trots att de ständigt tävlar emot varandra!
Vann gjorde Eleonora L. välförtjänt. Hur som helst är det juryn som bestämmer. Jag menar, själv tycker jag Eleonora är bra men jag fattar egentligen inte hur juryn får fram sina poäng.
Själv läste jag inte taktiskt alls, jag läste de dikter jag ville läsa, i den ordning som gav sig själv, inte för att jag var ute efter att vinna tävlingen egentligen.
Jag har varit förkyld och mest hållit mig hemma och hostat och läst böcker. Någon gång har jag också vinglat iväg till Internetcafét Nine och kollat min post. [Ett hundratal mail har försvunnit pga att min leverantör bytte server och fick lite problem i övergången. Maila mig igen om det var något viktigt!]
Då var jag kanske lite för ung, nu är inte för gammal utan lagom mogen. Det känns i alla fall som om jag är på samma nivå som mina kurskamrater som samtliga är i ungefär 27-årsåldern. Och sedan är det, som läraren anmärker, verkligen skönt att slippa åka till Frescati. Hela miljön på Filmhuset känns mer avslappnad och humanistisk.
Katten måste läggas in på pensionat under min frånvaro, men jag tror att det ordnar sig. Jag har i alla fall sett ut ett som verkar lovande.
Copyright © Text: Andreas Bjrsten
Uppdaterad: 2000-09-08