februari/mars

juni

augusti

tillbaka till nuet

Tisdag 2004-11-09

Jag jobbar nu deltid som konduktör på Lidingöbanan! Ett arrangemang som ger mig lite pengar (dvs alltför lite) men dock vissa möjligheter att skriva, fördjupa mig i artiklar och poesi med mera. Mitt efterlängtade bredband hemma ger mig också - egentligen för första gången - möjligheten att arbeta seriöst som frilansjournalist. Hur stora publiceringsmöjligherna är för kontroversiella artiklar av det björstenska snittet är en annan fråga. (Eller smickrar jag mig själv med att jag är så kontroversiell? Jag vet inte, men jag fick höra att jag var det redan för femton år sedan, så jag har införlivat det begreppet med min självbild vid det här laget.)
Publiceringsmöjligheterna finns men man måste så minst sagt brett, i hela landet, för att hitta de intresserade och intressanta fora som trots allt finns för exempelvis poesidebatter.

Lidingö är en positiv överraskning, det är en liten småstad för sig själv på den stockhomska kartan, eller snarare lite utanför, faktum är att det känns att det är en annan stad på ett helt annat sätt än om man befinner sig i till exempel Danderyd. Alla slags människor bor där, precis som i andra städer, så även om snittinkomsten garanterat är rätt hög är staden mindre inskränkt än jag väntade mig och, vill jag tillägga, ganska litet känd av stockholmaren i gemen - jag visste knappat någonting om Lidingös topografi eller stadsbild innan jag började jobba där.
En positiv överraskning jämfört med Bromma, alltså. Rikemansbarnen som bor längs Nockebybanan är betydligt mer odrägliga enligt mitt generaliserande omdöme.

Vad gäller de litterära associationerna är det dock rätt tunnsått i Lidingö. Av författare vet jag att Helena Looft kommer därifrån, liksom Bob Hansson länge bodde i ett kollektiv på öns östspets (tror jag att det var).
Längs Nockebybanan går associationerna i stället till Per-Albin (möjlig att betrakta som en på sitt sätt litterär gestalt i samband med läsning av biografier om honom) och Jan Myrdal. Samt förstås Anne-Marie Palm-Jensen, som gjort Nockeby Torg till sitt eget litterära universum genom Dikter från Nockeby. Givetvis har Bellman slagit sönder en del barer också ute i Bromma; enligt obekräftade uppgifter härjade han på Alviksgården för 250 år sedan eller så.

Torsdag 2004-10-14

Varför är det så tyst i Sverige? Den stora debatten om Lyrikvännen, samt om svensk och norsk poesi, förs inte här. Den förs i norska Morgenbladet. Dags att skaffa en prenumeration på norska tidningar för den som vill veta vad som händer inom kulturlivet?

Enligt säker källa har en stor svensk kulturinstitution (läs: tidskrift) en längre tid haft stora ekonomiska problem, vilka nu ska ha lett till konkurs. Om detta inte en rad i svenska tidningar. Än en gång: vem är förvånad. Som sagt, det är dags att börja läsa norska tidningar i stället.

Efter ganska exakt 22 år som medlem i industritjänstemannafacket (SIF) har jag nu gått över till Seko. Det vill säga, det tog mig drygt tjugo år att avancera från tjänstemannayrken till rollen som arbetare, eller snarare arbetarintellektuell. Och inte mig emot, det är förhoppningsvis mindre intriger på spårvagnsgolvet än i kontorskorridoren. För att inte tala om hur det ser ut på den akademiska banan!

Och sedan har jag publicerat några kontroversiella artiklar på Sourze igen.

Dagboksarkiv 2004: januari

Dagboksarkiv 2003: februari mars/april maj/juni juli augusti/september oktober november/december

Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari

Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Björsten

Uppdaterad: 2003-02-05