 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Onsdag 2003-12-31 Tisdag 2003-12-30
Annars har jag mest legat sjuk hemma i influensa och kollat på video. Såg bland annat Sagan om ringen del 1 (förlängda versionen) och Sagan om de två tornen.
Det finns en ganska fånig artikel om Tolkien av Jenny Turner i BLM nr 1/2002. Hon nämner där att Tolkien anlände till västfronten 1916, och antyder helvetet vid Somme. Nå, utifrån det vill jag påstå att bilden av Döda träsket i
Sagan om de två tornen helt enkelt är en ganska realistisk bild av hur det såg ut vid västfronten långa stunder. De stupade låg överallt i det vattendränkta landskapet, speciellt i helvetet vid Flandern där den brittiska expeditionskåren inledningsvis sattes in.
Sedan har vi de minst sagt skilda åsikterna om Tolkiens religiositet (han var katolik) syns i Sagan om ringen. Enligt Jenny Turner är Sagan om ringen helt befriad från religion, vilket hon tycker är underligt. Å andra sidan påstår Carina Waern i DN 28 december att Sagan om konungens återkomst är en renodlad kristen apokalyps, "som ju titeln klart anger".
Sedan har jag legat hemma och läst, just om första världskriget, John Keegans starka bok som heter just Det första världskriget. Dessutom har jag läst ut "Och drog likt drömmar bort", Gunnar Hardings fina översättningsvolym kring de engelska romantiska poeterna, uppföljaren till "En katedral av färgat glas".
det som bereder lust i varje enskild del lika väl som i sin helhet.
Måndag 2003-12-15
Min senaste plan - och det var faktiskt en långtidsdito - var att gå folkhögskollärarprogrammet vid Linköpings universitet och således på ett år förvandla mig till en kvalificerad lärare inom någon form av vuxenutbildning. Det var Eric Fylkeson som rådde mig till detta steg. Han menade att med stigande ålder blir det allt tuffare att försörja sig på olika "skitjobb", som jag försökt göra de senaste åren, och därför vore det idé att försöka skaffa sig denna kompetens. Han saknade själv att han inte gått denna utbildning, även om han onekligen varit verksam den förutan vid olika folkhögskolor och liknande.
Nåväl, planen var att jag skulle försörja mig på Connex under tiden, spara ihop lite pengar och sedan gå ner till deltid lagom tills jag kom in på utbildningen. Och jag kom in på utbildningen mycket riktigt. Men den andra delen av planeringen sprack, på grund av den havererade arbetsmarknaden i Stockholm går det inte att hitta något försörjningsjobb över huvud taget just nu, och framförallt inte på Connex, som infört anställningsstopp (för första gången någonsin?!). Det här är andra gången en planerad utbildning måste skjutas upp eller läggas i malpåse för min del, förra gången var det distansutbildningen till bibliotekarie i Borås som sprack på ett liknande sätt. Det har blivit allt svårare att utbilda sig i vuxen ålder, ett syndrom som naturligtvis inte bara drabbar mig.
För övrigt är jag barnsligt förtjust i The Donnas och Monster Magnet. Onsdag 2003-12-10
Jag var på en diskussion på Lava för några veckor sedan, om den unga litteraturens förhållande till förlagen och om ungt skrivande över huvud taget.
Det blev en mycket åldersfixerad debatt - vilket någon i publiken också påpekade.
Jag, i publiken, invände inte heller. Men jag skulle ha kunnat göra det, och jag gör det istället nu.
Svårigheten att bli utgiven och det trendängsliga tänkande det i sig föder, har blivit en slags sjuka bland svenska författare. När bara i snitt 1 procent av alla inskickade manus blir utgivna måste man vara så förtvivlat "rätt" på alla sätt.
Visst är det kul med unga debutanter, det tycker även jag. Men också de äldre debutanterna - som så att säga är luttrade av erfarenhet redan från början - har sin tjusning. Tisdag 2003-12-02
Det verkar som om jag aldrig blir helt utslagen ur den här branschen. Å andra sidan kommer jag aldrig in helt och hållet heller. Jag gör mitt jobb, jag skriver det som måste skrivas.
Måndag 2003-11-17
Internt använder sig arbetsförmedlingen av de korrekta siffrorna, men utåt sett hör man sällan hur illa ställt det är på arbetsmarknaden, hur svårt det faktiskt är att få jobb. I stället brukar skulden läggas på de arbetslösa, som ju tynger statskassan med sin blotta existens. Alla - även de sjukskrivna - ska ju helst ut och jobba omedelbart. Lättare sagt än gjort när man vet hur det ser ut.
Jag sökte ett jobb - som jag tror skulle passat mig - som museivärd på Moderna Museet. Sammanlagda antalet sökande visade sig vara 1.800 - till 20 tjänster. Samma proportioner här, nästan hundra sökande till ett intressant men dock rutinjobb.
Det är svårt att hitta de där jobben i dagens läge som kan vara en reträttpost för överkvalificerade akademiker som har svårt att få jobb i förhållande till sin utbildning. Connex och Posten har länge varit bland de få möjligheterna för den här typen av arbetssökande. Men läget har hårdnat, minst sagt. Själv har jag tills vidare gett upp tanken att bli återanställd på Connex, och min handläggare vill nu ha ut mig att börja jobba på Vivo. Visst, inget är omöjligt, bara jag får fortsätta existera och driva min linje mot alla odds.
Jag är poet i alla fall, det kan ingen ta ifrån mig. Jag är månadens sajtpoet på e-förlaget Serum.
Dagboksarkiv 2003: februari mars/april
Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari
Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Året slutar i ett tungt ackord för mig. Men läs gärna min nya artikel på Yelah.net.
Jag lyckades bli singel lagom till julhelgen, vilket inte var speciellt kul ur någon aspekt. En lång och svår frigörelseperiod stundar - men livet måste gå vidare.
Det verkar vara kutym just nu bland kulturskribenter att utmåla Tolkien på ett negativt sätt. Visst kan han framstå som överexploaterad just nu, men jag uppfattar honom snarast som underskattad. Filmerna rymmer så mycket, så jag känner att jag måste gå tillbaka till böckerna som jag inte läst sedan femtonårsåldern. Också jag har uppfattat dem delvis som en slags nördlitteratur.
För mig är inte Sagan om ringen fantasy utan jag uppfattar den i dag snarare som en ganska rimlig beskrivning av de senaste hundra årens historia.
Personligen vill jag säga följande. Gandalf säger själv att han tjänar "den osynliga flamman", som han också namnger. Nog är det religion, även om enligt min mening hinsidesperspektivet mestadels ligger utanför själva berättelsen.
Sedan har vi konceptet (Sauron) men en ruvande ondska som övervakar allt liv i form av ett allseende öga. Det anser jag som mycket lättare att ta till sig i dag, när vi har sett utvecklingen av alla övervakningssystem - inte minst här på Internet. Återigen, det är en ganska realistisk bild av hur det ser ut i dag.
Får väl erkänna att Wordsworth periodvis framstår som en träbock, och jag tycker Harding borde översatt mer av hans mest kända dikter i stället för att koncentrera sig på The Prelude. Ändå innehåller volymen mycket av värde, framförallt kanske Wordsworths förord till Lyrical Ballads och Coleridges kommentar till det. Här ryms mycket klok kunskap om poesins väsen, och jag är beredd att ansluta mig till Coleridges syn på poesi som:
Gång på gång har jag blivit frustrerad i mina försök att ordna upp min tillvaro. Manöverutrymmet är begränsat, och ofta spricker mina planer på det ekonomiska hälleberget.
Men naturligtvis ger jag inte upp. Man måste nog ha en ganska speciell konstitution för att klara av alla motgångar jag haft i mitt liv - och jag antar att jag också har den konstitutionen, för jag finns fortfarande här, skriver och arbetar med mitt. Just nu hoppas jag att bli återkommande medarbetare i Lyrikvännen, eller låt oss säga: Jag hoppas att få in den första artikeln på länge i Lyrikvännen nu snart.
Den största faran är att falla ihop i halvbildning. lyder ett ungefärligt citat från den kinesiska visdomsboken I Ching.
The Gods told me to relax,
the said I'm gonna' get fixed up right.
(Dave Wyndorf/Monster Magnet)
Ungt skrivande?
Förlagen representerades av Pietro Maglio från Modernista och Fredrik (minns inte hans efternamn) från Ink.
Jag antar att förlagsmännen var inbjudna i egenskap av representanter för nya förlag, öppna för det unga och heta. Men i själva verket framstod de som ovanligt gubbiga i sin framtoning, väldigt lika de förstockade storförlagen i sina värderingar.
Ungt skrivande borde ju inte enbart handla om ålder, utan om konsten att debutera och om skrivandets konst i ett litet större sammanhang.
Bob Hansson som representant för författarna kom undan med att säga att han numera var gammal och etablerad, vilket i mina ögon var ett avspänt sätt att hantera detta med ålder. Med förlagsmännen var det något annat. På moderatorns uppmaning att berätta något om sina erfarenheter nämnde Pietro Maglio att förvånansvärt många manus kom in till förlaget från folk som var gamla, över 50, en del upp till 75.
Pietro Maglio menade att dessa manus aldrig skulle bli utgivna, då en normal debutant är mellan 20 och 25 år.
Detta var inte det enda kriteriet, men han tycktes seriöst mena att åldern var ett viktigt kriterium för om en debutant skulle bli utgiven eller inte. Fredrik från Ink invände i varje fall inte.
Tänk efter: många debutanter är unga, men det finns också en hel del som inte är det. Och vilka som är mest intressanta är inte självklart.
Hur gamla var Nelly Sachs och Charles Bukowski när de debuterade på allvar? En bit över 50, om jag inte misstar mig. De skulle alltså inte ha kunnat bli utgivna i Sverige av i dag, om man får tro Pietro Maglio.
Men den förläggare som stirrar sig blind på prästbetyget eller personbeviset, går miste om många godbitar. Hoppas förlagen kan hålla sig vakna; de verkar vara fullt upptagna med att håna dem som dristar sig till att skicka in manus till dem.
En ung debutant kommer att få betala priset för sitt konstnärskap så småningom.
En gammal debutant har redan betalt priset för sitt sneda leende.
(Själv har jag alltid varit halvgammal, den här texten handlar inte om mig, utan om ett bisarrt åldersstreck inom litteraturen, som sätter press på de unga och är förnedrande för dem som fyllt 30.)
Endast stofiler fäster någon större vikt vid åldern hos den som skriver.
Jag har börjat skriva för nättidningen Yelah.
Enligt min handläggare på arbetsförmedlingen fanns det förra veckan runt 2.000 jobb att söka i Stockholm. "Hur många arbetslösa finns det då?" frågade jag. "Det vågar jag inte ens tänka på", sa han.
Okej, han tog fram siffran i alla fall. Svaret visade sig vara: 605.000 i hela riket. Sammanlagda antalet jobb att söka visade sig vara 8.000. (I sanningens namn kan några av de platsannonserna innehålla flera jobb per styck.) Det gick alltså nästan hundra sökande per jobb, i genomsnitt.
Copyright © Text: Andreas Björsten
Uppdaterad: 2003-02-05